Här är kletgrabben
Det var värre än det ser ut. Nu är det nästan borta. Kalaskulan växer dock fortfarande men det gör inte så mycket nu när det är sommar och sol.
Mormor Mia på bilden med sitt första barnbarn. hehe.
Frisyrtips
Just nu smetar många kids (och en hel del vuxna) in håret med enormt mycket vax eller andra stylingprodukter. Säkerligen läggs det ut flera hundra på att få håret att se sådär ovårdat ut och fullt av - ja klet helt enkelt.
Skit i de dyra burkvaxerna säger jag, eller Dax-vax som gör att håret ramlar av om man använder det under en längre tid (kan även upplysa om att det inte går att tvätta bort ens med diskmedel då min bror hör till smeta-in-håret klubben). Stick bara in huvudet i ett rejält hundkexbuskage och vrid runt lite.
Precis som Greger. Vet inte ens om jag vågar visa hur han ser ut, det syns inte ens att man borstar på honom som en besatt. Vatten fungerar skapligt men då lilleman inte tycker om när det rinner vatten på honom (bada går dock bra som jag skrivit om förut) så det blir mest dans runt gårdsplanen och ruskande på huvudet. tack och lov att de snart blommar över. Då kanske man kan se att det faktiskt är Greger som döljer sig under lagret av hundkexklet.
Tills jag samlat mod nog att visa en bild på Greger i hans nya skepnad (det har inte bara tillkommit klet utan också en rejäl kalaskula) så kan jag visa hur Tårtan såg ut vid samma tidpunkt för typ två år sedan. Tårtan var en foderhäst vi hade i över fyra år innan ägarna bestämde sig för att ta hem henne. Fast jag hade turen att hitta min drömhäst istället så jag är glad ändå. :) Min Prins.
Det kanske inte syns så väl (som på nära håll) men ändå. Hästkraken är GUL. Jag talar sanning när jag säger att hon längst därunder faktiskt är skimmel. Så även om bruna hästar ibland kan se ganska tråkiga ut så gör det mig inget. För skiten döljs så mycket bättre. ;)
Dressyrhästen
Red i paddocken och jag trodde han skulle vara lika slö som en sengångare men tji fick jag. Han var pigg och alert som en mört och så himla rolig att rida! Jag hade ingenting i handen ens från början och han tryckte på som bara den med bakdelen och svävade fram över sandbanan.
Galoppen var en riktig aha-upplevelse. Han kom på alldeles själv att han inte kunde springa på så fort utan tog tillbaka sig självmant och fick en sån där galopp man bara får uppleva tre gånger om året ungefär. Han gick i form, sköt ifrån ordentligt och trampade under sig. Vi bara rullade på och jag bara njöt av att känna kraften i honom.
Ja, ni hästmänniskor vet nog vad jag menar. Ibland bara klaffar allting och det känns som om man skulle kunna sopa banan med dressyreliten om man ställde upp i en tävling. Det här passet kommer jag kunna leva på länge.
Sommarbete!
Allt gick jättebra även om de andra hästarna var mer intresserade av gräset när Greger egentligen ville lattja lite och springa på upptäcksfärd i hagen. Äta kan man faktiskt göra sen tyckte han och tog sina egna små lovar runt buskarna innan han bestämde sig för att det nog var bäst att äta trots allt.
Fick inte många bilder och inga blev bra men dokumenterat blev det i alla fall. Visst glänser han helt underbart fint i sommarsolen? *stolt "mamma"*
Sjövatten är roliga grejjer
Det gick alldles utmärkt faktiskt. Hade med oss Bitto och Lanciska som visade vägen ut i vattnet. Först stannade Greger och undrade vad sjutton vi skulle göra för något men efter att ha lekt lite med vattnet (typ nöp med läpparna på vattenytan) och provat temperaturen med ena hoven, så traskade han glatt ut i det klara blå.
Var beredd på att han skulle ta ett hopp ut i vattnet men det hade jag ju inte behövt oroa mig för. Problemet var istället att få upp honom ur vattnet för det var faktiskt skönt att svalka benen och roligt att blåsa bubblor tyckte prinsen som gärna stannat kvar en timme till.
Är det fint väder i morgon blir det bad igen. =)
Mattes älskling
Jag tycker verkligen att min outfit för dagen är helt rätt. Gummistövlarna gör allt. ;)måste skryta lite
Känner för att skryta över min enormt duktiga häst idag. Jag har två bekanta som har hästar i samma ålder (födda 2003 alltså) som Greger (båda är dock några månader äldre, ridna längre och ston). De verkar ha världens problem med sina hästar. Vågar inte rida ut på egen hand, vill helst hålla sig på inhägnat område och slängs av kors och tvärs. Ena sekunden går hästarna på bakbenen för att i andra stunden sparka bakut eller bocka som galningar.
När de rider ut i trafiken blir hästarna studsiga och oroliga. Svårt att stå uppbundna i gången och måste kollas hela tiden.
De litar inte på sina hästar alls tycker jag det verkar som. En sak som jag ser som en självklarhet om kemin ska fungera mellan häst och ryttare. Jag kan helt ärligt säga att jag litar på Greger till 110 procent. Han rör inte en fena ute i trafiken (tycker bara det är kul när stora lastbilar eller motorcyklar far förbi i en faslig fart) och jag rider nästan alltid ensam. Över en 90-väg eller längst en lite lugnare landsväg, han har ALDRIG hittat på något alls, aldrig blivit rädd på så vis. Visst har han gjort sina femöressvängar när det flugit upp änder ur diken och så men då vänder han bara runt ett helt varv, hamnar i ursprungsläget och fortsätter sedan framåt om man säger åt honom att han ska det. Kika på grejjer kan han göra om man travar eller galopperar på en gräsväg tex men det är också allt för han fortsätter i samma fart och hoppar inte åt sidan.
En enda gång har han sprakat bakut och det var typ det fjösigaste jag någonsin upplevt. Om jag inte visste bättre (efter att ha betraktat honom i hagen ett antal gånger där han styr sig galet mycket) så skulle jag tro att han inte ens kunde bocka, sparka bakut eller stegra sig.
I gången kan jag lämna honom uppbunden utan problem. Okej att han tycker det är tråkigt men han står snällt och väntar. Kanske gnäggar lite för att se till att jag inte glömmer honom. Lös kan han stå också men eftersom han är en pillimarisk och nyfiken ung man så är risken att han river stallet. Eller åtminstone välter alla skottkärror och slänger iväg några grimmor. Inget elakt alltså, han är bara så intresserad av allt som finns.
Aldrig några problem med hovslagare eller veterinär. Lite löjlig är han om han har "ajaj" någonstans men han sparkas inte eller så, bara visar att det är JÄTTEsynd om honom. Problemet där är väl återigen hans nyfikenhet eftersom han gärna vill hålla koll å vad man gör med honom Men det är ju hans charm så att säga.
Han har bara blivit riden i lite mer än ett år men utvecklas jättefint. Att han är unghäst går väl inte att missa eftersom han fortfarande är lite av en vingelpelle och så kan han inte allt till punkt och pricka. Hellre skynda långsamt och få en hållbar häst som är precis som man vill ha den än att köra slut på den genom att vilja alltför mycket alltför fort tycker jag. Jag har planerat att ha honom hela livet så vi har inte bråttom.
Okej, långt inlägg med bara lovord. Fast han är faktiskt bäst, det bara är så. ;)
Lydia och Borka
Ja det här inlägget har inte det minsta med Greger att göra. Fast eftersom jag har två bloggar och det här är min Gregerblogg (alltså en hästblogg) så åker det här inlägget in i vilket fall.
Tog en sväng med bilen ut till Hogstad för att se på när Lydia, mitt kusinbarn red lektion på sin Borka. Hamnade först på Sharpman där jag fyndade ett fint schabrak till Greger* (ojdå, kunde visst inte hålla mig från att skriva om honom ändå...) och sen begav jag mig till ridskolan som ligger ett stenkast därifrån ungefär.
Kan inte säga annat än att Lydia är hur duktig som helst, trots Borkas försök att visa sin tuffaste sida. Han är hingst nämligen och vårkänslorna spirar... Lite väl mycket ibland kanske.
Så här fina var de i alla fall:
*ett tillfälligt tillstånd av sinnesförvirring gjorde att köpet genomfördes. glömde helt enkelt bort de femhundraelva schabraken jag redan har i min ägo....
Under bar himmel
Det är ju bara det att hö inte är lika gott som gräs. Därför ratar hästarna höet och slåss om de få grässtråna som finns som sagt. Jaja, de får skylla sig själva. Höet väntar på att bli uppätet och lär finnas kvar när det väl börjar kurra ordentligt i magen på de små djuren.
Greger är bäst
Som vanligt var jag uppe med tuppen (dödligt trött dock vilket jag inte brukar vara men när man jobbat som en dåre hela helgen och dessutom kombinerat det med en liten fest så säger kroppen ifrån) och åkte upp till stallet. Ensam som vanligt (helt ärligt så tror jag att alla undviker mig) men det är faktiskt skönt. Man pysslar med sitt och i sin egen takt (fullfartihundranittioalltså) och tar sen en kopp kaffe hos mormor medan hästarna käkar upp sitt morgonhö.
Skrittade först på lång tygel i 20 minuter ungefär. Hade tänkt rida i paddocken först eftersom han inte riktigt ville göra vad mamma ville igår (läs min mamma, Gregers mormor) mao inte trava. I lördags däremot när jag var ute och red så var han taggad till tusen och sjövild. Nära inpå i alla fall.
För att återgå till dagens tur: Struntade i paddocken och red på ett fält nere vid stora vägen istället där vi visade upp oss för alla trafikanter som körde mellan motala och vadstena sådär på måndagsförmiddagen. En uppvisning som jag är riktigt stolt över.
Greger var hur duktig som helst och jobbade på precis sådär bra som bara han kan göra. Mjuk och fin och med en superfin taktfast trav. Jag tror mitt leende syntes ända från Vätterviksbadet.
Han hoppade de första två varven i höger men efter lite övertalning och tillrättavisning så kom han på att han inte behövde studsa. Kiropraktorn har gjort susen och det känns så skönt. Nu är vi på gång återigen! Yeah!
Greggeman
Fast om någon slagit mig med en klubba i huvudet hade jag nog också blivit på dåligt humör.
Nu ska han vila tre dagar igen så det blev bara borstning idag och sen utsläpp i hagen. Han blir lika besviken varje gång man inte ger sig ut på en ridtur eller annan form av arbetspass med honom. Han tycker ju att det är så roligt att ha någonting att göra. Helst hela tiden.
Nu är jag fruktansvärt sugen på att rida lektion så att jag själv får svettas lite. Greger är så rolig att rida eftersom han alltid gör sitt bästa, lär sig nya saker snabbt och älskar att arbeta. Helt ärligt så skulle han älska att "jobba" på en ridskola där han skulle få arbeta extra mycket med både kropp och huvud.
Fast jag skulle aldrig i hela mitt liv sälja honom, låna ut honom eller något annat. Defenitivt inte till en ridskola där man inte vet vem de sätter upp på ryggen. Det är ju fasen knappt jag låter min egen mor rida på honom. Överbeskyddande, jag?
Vet ni...
Det vet jag.
Hur mycket som helst faktiskt. Han åmar och kråmar sig när man river i pälsen med gummiskrapan och verkligen kämpar för att inte klia tillbaka eftersom han vet att han inte får det. Jag får nog med blåmärken ändå eftersom jag är så jäkla klumpig att jag slår i hörn, trösklar och maskiner på gymmet hela tiden.
Kliet är värst på bringan och på rumpan. Rumpan tycker han ju om att bli kliad på i vanliga fall (kommer du ihåg när jag trodde han skulle kicka mig i hagen Jeanette när vi var och kollade på honom? Jag trodde han var spritt språngande livsfarlig...) och ännu mera nu. Därför ser hans svans ut som hejkomochhjälpmig eftersom han kliar sig mot vattenkoppen. Dessutom bajsar han i den med jämna mellanrum så man undrar ju lite hur mycket han dricker ur den och hur mycket han kliar sig på den...
Skulle man spara all päls han fäller och lägga i en påse så skulle vi snart ha fått ihop till åtminstone två-tre kuddar. Av äkta Greger päls. Kanske vore något att tjäna lite extrapengar på?
Ang kiroprakorn förresten så gick det finfint. Greger välte inget, smakade inte på Jimmy och stod skapligt still utan allt för mycket myror i kroppen. han hittade problemen i vänster bakkors och tryckte till där. Likaså drog han rätt svansroten på gossen som då for fram i rena förskräckelsen för det var lite otäckt.
Han kommer ut i helgen igen och kollar över hästarna en gång till. Men snart är vi fit for fight och kan börja med ridlektionerna hoppas jag.
Han är lite bättre än alla andra för alltid
I morgon kommer i alla fall kiropraktorn och knäcker Greger lite. Det kan han behöva min lilla halta prins.
Inte så farligt som det låter (hoppas jag) men han markerar i högervarvet och nu vill jag få ordning på det. Friserade honom idag inför morgondagen (han måste ju se fin ut när han får besök) men det kunde lika gärna varit. Visst är manen kortare nu men inte mycket finare. Matte är inget vidare på att klippa jämnt så nu får vi hoppas att han inte blir mobbad i hagen av resten av gänget.
Annars går allt finfint. Fäller gör han som jag vet inte vad men det har ju sin charm också. Våren är på väg på riktigt och vi njuter i solen samtidigt som jag tuggar både grus och päls mellan tänderna i mina febrila försök att få fram hans korta, glänsande sommarpäls.
Det tar sin tid men den som väntar på något gott (får jobba ihjäl sig)...
nära-döden-upplevelse
Det blir lätt panik om hästen i fråga tycker att en äldre man som skakar mattor på farstutrappen är farligare än de fyra bilarna som kommer farande mot en (förvisso på rätt långt håll) i 90 kilometer itimmen och fryser fast utan att röra sig varken framåt eller bakåt.
Det är då man är tacksam över att vara relativt smidig och spänstig samt stark som en oxe (speciellt när det verkligen behövs) så att man kan hoppa av ch dra åbäket över vägen.
Så att man slipper bli en notis i tidningen a´la "ryttare mosad på vägbanan, hästen klarade sig utan större skador". Typ.
Celebert besök i snöoväder
Idag kom Pernilla och Valle och hälsade på oss. Valle blir nämligen lite deppad över att han aldrig får åka iväg på äventyr i den den lådan som alla andra får göra. Därför tog dom sig en tur till oss och gjorde en gammal man mycket lycklig.
Snöade lite lätt när vi gav oss iväg. Ökade på lite till. Och lite till. Tillslut var det så mycket snö att man endast såg typ tio meter framför sig skapligt. Detta hindrade dock inte kusinerna (dvs mig och Pernilla) från att ta långa svängen utmed sjön. Blev galopp där och jag kan ju säga som så att det är tur för både mig och Greger att han är stadig på fötterna när man galopperar. Jag såg inte ett jota (skulle behövt skidglasögon med automatiska vindrutetorkare) men vi överlevde det också och Greger var så glad så. Valle fick ju då hålla sig bakom eftersom en galopp med Greger går i 190 knyck i mellanåt så om han var lika road vet jag inte. Men han fick galoppera i alla fall...
Inte studsade han så farligt idag heller så jag är riktigt nöjd med honom faktiskt. Han blev lite trött på slutet men det får han ju bli. =) När vi kom tillbaka till stallet fick hästarna stå och mumsa lite på hö och godisbunke medan jag och Pernilla drack kaffe och vräkte i oss bullar. Mycket trevlig hästdag med andra ord. Fast vädret kunde ju varit lite bättre förstås...
Valle och Pernilla
ojojoj
Nävars.
Det är ju ändå jag som började skriva så jag får väl skylla mig själv antar jag. Dessutom är mamma i Härnösand fram till torsdag kväll så jag kan ju inte skylla på henne just i denna stund.
Så kort resumé om vad som hänt:
* Greger sköter sig fint färutom i högervarvet där han fortfarande studsar. Kiropraktorn ska komma och knacka till honom så får vi se om det reder ut sig. Ska bara ringa först också. Inte alla kiropraktorer som får behandla både människor och djur i samma familj men här kommer ett undantag.. ;)
* Greger har lasttränats vilket gått utmärkt. Jag har inte stängt luckan än eftersom jag varit själv och vill att någon ska stå framme hos honom under tiden (jag tror att ingen tycker om mig längre för stallet är alltid tomt på människor när jag är där..) utifall att han skulle få för sig att han vill gå ut igen. Största problemet är dock att han inte vill backa ut. Det finns ju mat inne i lådan...
* Greger har fått ett "läppnyp" av någon av sina bästa kompisar. Typ som en blodblåsa förklarade veterinären för mamma när jag tvingade henne att ringa. Och fick henne att komma hem från jobbet. Jag var övertygad om att han drabbats av cancer allra minst och att han skulle vara död inom en halvtimme. Hmm. Jag borde verkligen överväga om jag ska skaffa barn i framtiden. Minsta lilla förkylning kommer vara tecken på diverse sjukdomar som kan leda till dödlig utgång. Och jag stressar redan upp mig lätt som det är.
* På lördag ska mamma på CR-kurs. Jag ska med som moraliskt stöd (och luckstängare). Hon kom på att det var min häst dessutom och att hon glömt att fråga om hon fick ta med sig honom. Men det får hon såklart. Mormödrar har det privilegiet att de får kidnappa sina barnbarn då och då. Givetvis utan att de blir bortskämda så till den milda grad att man har lust att strypa mormodern långsamt så fort hon visar sig inom en mils radie efteråt.
Over for this time.
Tänka sig...
1-års dag idag. Och jag älskar dig så himla mycket.
Greger har flyttat
Angående det här med hö så bantar Greger nu. Han har blivit en tjockishäst och ser närmast ut som ett dräktigt sto. Snart i alla fall. Jag drog ner på höet för att få fason på magen (han får naturligtvis tillräckligt ändå) eftersom det inte är någon vidare hit att senare i vår släppa ut sin häst på sommarbete med en redan stor mage. Den lär ju inte precis bli mindre.
Konstigt nog blev inte magen mindre. Snarare tvärtom. Och jag vet vem det beror på. Ja delvis Greger som äter upp allt hö men framför allt min kära mor. Läs Mormor Mia. Hon lägger på honom ännu mer hö ungefär som om hon vill kompensera de dagar jag har honom då han får sin rätta mängd hö. Vill inte ens tänka på hur mycket hon vräkt på honom. Men nu har jag skällt på henne så hon inte vågar göra om samma sak igen. Så nu ska Greger slimmas inför beach 2008. Vare sig mamma vill eller inte. Det är tur att han bara är min häst och ingen annans. ;) Även om det är hur bra som helst att dela häst med just min mamma. Hon har bara en förmåga att tro att djuren svälter om de inte får ansenliga mängder mat.
Idag har vi kört ett dressyrpass i paddocken och vi dansade fram. Förutom efter galopparbetet för då studsade vi fram ett tag eftersom en viss herre (nämner inga namn men hans nickname börjar på G) gärna ville galoppera lite till.
Blåst och nybörjarstil
Red bort mot J: s hus och svineriet och den rundan har Greger aldrig gått förut. Naturligtvis uppförde han sig helt från vettet (eller nåja kanske inte från vettet en galen var han...) och skulle inte gå ibland utan slog i backen eller så sprang han så fort att benen knappt hängde med. Han lekte Mantorpstrav-häst idag.
Jag åkte häst och kände mig som värsta nybörjaren när Greger inte lyssnade det allra minsta. Å andra sidan kände Frida likadant på Lancer så jag var inte ensam. Trots galna hästar hade vi kul och skrattade så mycket åt stollarna att vi nästan inte kunde sitta kvar i sadeln. Det berodde delvis på att vi höll på att lyfta från sadlarna när vinden friskade i lite extra också.
Bildspecial
Greger och jag, men oss har ni ju sett förut.. ;) Lägg särskilt märke till Gregers übersnygga vårta. en enda ungdomsvårta har han men den är stor nog åt fyra...
Här är Toppur, isisen som anlände först och som numera bestämmer i hagen. Macho-grabb med ett hjärta av guld. Älskar att leka med vattenslangen så man får passa sig när man fyller vattenkaret annars blir man dyblöt själv.
. Här är Brennír. Inte riktigt lika macho som Toppur men gillar att busa och visa tjejerna hur snygg han är.
Daphne, numera 15 år men fortfarande bebisen i stallet. Hon kommer aldrig att bli vuxen. Den mest matglada hästen i stallet och är nästan alltid på glatt humör.
Här är Margina som tyvärr ska flytta i slutet av den här månaden. men än så länge hör hon till gänget. Lika snäll som hon är stor (högst mkh i stallet) och pigg som en mört alltid och hela tiden. Vilket kan reta ägarna till vansinne ibland även om dom älskar henne.
Det här är Dina, varmblodssto som är en av de nyare invånarna. Snäll och beskedlig dam som vet hur man uppför sig här i världen.
Domingo, Gregers närmsta boxgranne. Liten och söt arabkorsning som vill att man tar det lugnt med honom, annars stressar han lätt upp sig. Hade ingen nyare bild på honom, han var ute på äventyr idag när jag var i stallet.
Pingu (Ringo Star). Underbaraste shettisen på denna jord och har varit min sen jag var liten. Den dag han försvinner dör en bit av mig också. (foto: Mikael Grahn, www.grahn.imagedesk.se )
Lanciska Marco. Gammeltanten i stallet numera med sina 18 år. Var tills för ett par veckor sedan när Toppur flyttade in den som bestämde i hagen. Bitchig och galen men som tur är har hon Bitto som tycker om henne precis som hon är.
Och slutligen Lancer, Lanciskas son. Stor och snäll som en nallebjörn med lite studs i benen emellan åt. På ryggen ligger Frida min bästa vän och själsfrände. 