silvergreger

Förlåt för dålig uppdatering men har haft fullt upp och dålig inspiration. Händer liksom inte så mycket nytt. Man är i stallet, mockar, gör mat och rider. Ibland går det skit, ibland går det bättre och ibland går det riktigt riktigt bra.

Har inte börjat med några lektioner än men det blir väl förhoppningsvis till att komma igång snart. Behövs, framför allt för mig känner jag.

Fast måste säga det att Greger är kanonduktigt just nu. Myyyyyycket spring i benen och lite flaxande hit och dit men om man bara låter honom busa av sig ett tag så går han som en klocka sen. Mjuk, följsam och flexibel. Sådär så att man egentligen vill att någon annan ska prova honom bara för att man vill höra från någon annan att han faktiskt är en hur fin häst som helst.

Dessvärre gillar jag ju inte när någon annan rider min häst. Dessutom skulle han säkert inte gå sådär fint som bara han kan med någon annan på ryggen, han är nog för van vid mig och mamma. Eller ja, efter ett tag naturligtvis men man kan inte rida honom hur som helst. Inte hålla i honom, inte driva för mycket och använda småsmå vikthjälper och han fungerar hur bra som helst. Man måste bara komma förbi tramspunkten, och innan man kommer så långt är det bara att låta honom hållas. När han är redo att börja jobba är det som att vända på en hand. Man känner det i hela hästen och sen är det bara att sätta igång.

Man får helt enkelt inte kräva något av honom förens rätta känslan infinner sig. Då är det nästintill omöjligt att få honom att lyssna och man börjar bara bråka.

Annars fäller han galet mycket, rullar sig lite extra och bajsar fortfarandei sin egen vattenkopp. Precis så mycket Greger som han alltid är alltså. Helt fantastiskt underbar med andra ord. Fast det där med vattenkoppen skulle det ju inte göra något om han hoppade över förstås...

                          

Bästa Pingu.

Min häst är lite som en tickande bomb för tillfället. Ni vet vårkänslor och överskottsenergi på härliga grusvägar.

Spännande och lite otäckt. Fast än så länge har ingenting sagt pang.

Okej, nu är det åtminstone ingen snö ute. Ingen is heller. Knappt någon blåst.

Men så sjuhelvetes mycket lera att jag nästan drunknar. Då har vi ändå en stoooor hage så våra kära hästar behöver faktiskt inte skita ner sig genom att rulla sig precis vid grindarna där det är som mest upptrampat.

Naturligtvis gör Greger det ändå. Vart annars liksom? Fast idag hade han inte gjort det måste jag säga och det var jag väldigt tacksam över. Det räckte med leran han tänktes av efter passet i paddocken där vi höll till för att sällskapa med Eva som provade Daphne. Gick skapligt att få rent ändå.

Hur han kommer se ut i morgon vill jag inte tänka på.

Han var duktig på att jobba idag i alla fall, fast det var riiiiktigt jobbigt att kämpa fram i leran. Galopen börjar återigen lossna och finfina galoppfattningar togs. Lite ivrig ibland men han är så otroligt lyhörd för vikthjälper att det i stort sett bara är att luta sig litegranna bakåt för att få honom att runda till sig, sänka nacken och rulla på i lite mer normal hastighet. Ja, i paddocken i alla fall, när vi rider ut är det alltid mycket roligare. Då måste man faktiskt springa tills man blir jättetrött.

Idag har jag haft ett helt fantastiskt, underbart och härligt arbete med min häst. Ni vet ett sådant där aha-pass som man upplever typ tre gånger om året om man har tur.

Solen sken, fåglarna kvittrade och trots snön och blasket på marken så var det sådär vårigt ute som gör att man blir tre kilo lättare typ. Tömkörde Greger idag och det har jag inte gjort på hur länge som helst.

Och han var SÅ duktig! Jag kände verkligen igen den där gamla Greger som gömt sig under en ganska sur och tråkig fasad den senaste tiden. Han var samarbetsvillig, mjuk och engagerad redan från början och det kändes hur bra som helst. Inga problem i sidbytena utan han trampade om och flyttade sig så som jag ville. Ingen galopp idag men det berodde mest på mig. Hade aldrig pallat att själv hålla galopptempo där bakom hans söta lilla (taniga) rumpa. Det var rätt jobbigt och då menar jag främst för mig. Greger blev liiiite svettig men jag var typ blöt. Av svett. Mysigt.

Kommer ha jordens träningsvärk i morgon.

Nöjd och glad är jag i alla fall och nu blir det promenad. En sådan här vacker dag kan man inte slösa bort.

Idag började två års krisen. Ni vet, par som varit tillsammans i 2 år gör antingen slut eller jobbar sig igenom problemet tills allt fungerar igen. Ja, idag var det nära att jag bröt upp med min häst.

Nä, riktigt så illa var det inte. Det hela började i hagen när jag skulle ta in honom. Som jag har skrivit tidigare (tror jag) så ska Greger faktiskt inte gå in om det finns hö från morgonfodringen kvar. Så var det idag så jag blev sur på honom och kastade en snöboll på honom (jag vet, jag reagerar väldigt moget i sådan situationer). Detta resulterade i att han hoppade i luften av överraskningen (det var inte direkt en hård snöboll, mer en näve snö om jag ska vara ärlig) och sen sträckte han fram öronen och kom framstegande till mig. Så att jag skulle trösta honom.

Ibland är han lite trögare än vanligt. Han trodde nog att den där snöbollen kom från någon helt annan stans. Inte kan matte vara så elak i alla fall.

Bestämde mig för att rida en kortare tur i paddocken eftersom jag börjar jobba klockan kvart över tolv idag. I början var han stel och tråkig, slö och oengagerad. Tvärade i vändningarna och allt sånt där som man bara blir trött på när man vet att det inte brukar vara några problem i vanliga fall.

Fattade då galopp istället och gjorde galoppfattningar, tempoväxlingar och lät honom rulla på i båda varven i säkert en kvart utan pauser. Efter det blev han kanoners! Piggare, mer steg och flexibel i tempo och kropp.

Svettigare än efter ett gympass var vi båda två men jag tror att både han och jag var nöjda efteråt. Det är så skönt när problemet släpper och man får igenom hästen dit man vill.

Reklam för min andra blogg - Cancan