silvergreger

Underbart väder idag. Solen sken och det var nästan vindstilla (jag har nog nämnt det tidigare men det är i stort sett aldrig vindstilla här på Ösgötaslätten) och Greger var nästan ren när han kom in från hagen. Ja förutom några små jordfläckar som gick lätt att borsta bort.

Gav oss ut mot grusvägarna och på vägen mötte vi ett par som äger några bikupor som står på en gräsplätt vi passerar dagligen. Greger är inte rädd för dem, inte heller för stenröset som ligger precis bredvid (många andra hästar studsar förbi där). Idag var det farligt däremot.

Paret var påväg därifrån men såg att jag kom så de tänkte hälsa på oss (paret har en dotter som rider i vårat stall). Ingen fara tänkte jag, människor har han ju sett förut och hoppades innerliggt att han skulle fatta att det var just människor som gick där. Det gjorde han.

Men ve och fasa! Kvinnan hade ju jätteröda kläder på sig! Då är det tydligen bäst att lägga i backen med full fart för det kan ju tänkas att varelsen som kommer stegande på två ben emot honom (och pratar) är en Greger-ätande varulv. Så ja, de hejjade på håll och hoppade in i bilen och jag och min fjantiga häst struttade förbi och fortsatte turen.

Inga problem resten av turen, hade bara trevligt och galopperade i Greger-fart en del. Han blev inte ens rädd för motorcykeln som drog om oss på Västra Stenby-vägen. Bara kollade efter den och önskade att han också hade en sådan. Men inte röd då. För röda saker är ju farligt, det har en liten fågel viskat i Gregers öra.

Ja, det är nog rösten i hans eget huvud han har hört...

Ett tag nu har jag känt mig ganska nere. Pingu är dålig, jag har ingen aning om hur min framtid kommer att se ut (förutom att Greger är inkluderad i den), Greger har varit halvt avställd och vädret har varit piss.

Jag har till och med börjat undra varför jag har häst egentligen. Om man inte har det är man ju inte tvungen att gå ut när regnet står som spön i backen, leran når en upp till knäna (dessutom fastnar man i den och står nästan på näsan när man ska fortsätta gå fast det inte är möjligt när gummistövlarna sugits fast i gyttjan) eller när det blåser så mycket att man nästan lättar från marken.

Idag vände det. Jobbade på förmiddagen och då var det gråmulet ute, och så snöade det i morse. När jag var klar på jobbet sken dock solen och det kändes nästan som om det var vår ute. Skyndade mig på som fasen (man vet aldrig hur snabbt vädret växlar) upp till stallet och gjorde i ordning Greger för en ridtur.

Okej, man ska inte rida ut själv på en unghäst. I alla fall inte ut i trafiken och ganska långt bort från stallet. Fast idag kunde jag inte låta bli. Tänkte först hålla mig i närheten men suget gav inte med sig och jag och Greger drog oss iväg till Brustorps grusvägar istället.

Alldeles perfekt underlag och en helt otroligt glad häst som for fram på det! Ja inte blev det några stilpoäng till varken häst eller ryttare, det såg nog snarare ut som hej kom och hjälp mig och ingen kom, men det var helt underbart roligt. Travade och galopperade på långa tyglar och det kändes så himla bra. Okej, det gick fort men vad gör det när vi bara hade oss själva att hålla reda på?

Så nu vet jag varför jag har häst. Till och med varför Sverige är så underbart. Det är för att sådana här dagar är sällsynta och då uppskattar man dem tio gånger mer än vad man skulle göra om man bodde någonstans där det vackra vädret alltid var detsamma.

Fred och god växt!
/Sarah

p.s Snart firar jag och Greger 1 års dag.<3 d.s

Greger har haft en vilovecka. Det märktes idag kan jag lova. Det var spring i benen och gärna full fart framåt fast på ett bra sätt. Han var sådär roligt pigg som hästar kan vara ibland.
   Vågade mig dock inte ut på någon längre tur, det räckte med svängen vi skrittade ut först för att känna att det nog kunde barka åt fanders om han fått springa på öppna gräsytor och kilometerlånga grusvägar. Det var VÄLDIGT fjädrande steg och gungande skritt.

   Det blev paddocken med andra ord och det gick så underbart bra! Kändes som om jag hade värsta bästa dressyrhästen under mig (okej nästan iaf) och han gjorde allt jag ville. Bjöd framåt hela tiden och riktigt njöt av att få arbeta.
   Galoppfattningarna flöt på, lite problem i höger som inte är hans starka varv men det blev bättre och bättre efter några fler galoppfattningar. I vänster varv kan han nästan fatta galopp direkt från skritt även om det bara är han själv som övat på det.

   Lite strulande i halterna eftersom han var lite väl ivrig men han lugnade ner sig såpass mycket att han tillslut gjorde raka halter och stod still tills jag sa åt honom att han fick gå.

   Igår fick han julkapp också, en ny vän. Blå leksaksbollen. han har inte fått honom presenterad i upplåst tillstånd men han öppnade paketet iaf och det var spännande, även om det mest var morötterna som lockade. När jag kommit på hur man lägger in filmklipp på youtube eller liknande så kan jag visa julklappsöppnarfilmen. Tills dess får ni hålla till godo med bilder på Greger i boxen. Men som sagt så är det Greger så hela han syns inte. Mest mular nosryggar, öron osv. Nyfikna djur är inget lätt att ta kort på. Speciellt inte om man står inne i boxen.


         


Har även kommit på att Greger kanske är pigg på grund av vårkänslor. Jag fick nämligen ta av mig jackan när jag red. I DECEMBER månad! Jag red i bara en långärmad i en timmes tid. Helt sjukt....