Grodan Greger
Red Greger idag med Hanna som sällskap, fast hon var bara med och kollade på. Fick dock rycka in och sätta igån honom då och då när Greger stannade och "inte förstod" vad han skulle göra (gå framåt...). Han spelar en hel del på att han är unghäst kan jag lova!
I alla fall: Eftersom han stannade så mycket och jag inte fick honom att gå framåt så blev jag arg på honom. Han VET faktiskt mycket väl vad framåtdrivande hjälper är, det har jag märkt förut, så jag klämde åt ganska rejält med benen, så han skulle förstå att jag menade allvar. Då hoppade han iväg som en skrämd groda och såg ut att undra över vart fanken den kraften kom ifrån... Efter det gick det bättre och vi slutade efter 25 minuter i solskenet.
Hanna hjälpte mig med manen så nu ser han vettigare ut än efter att jag var där med saxen. Hehe. Men han tyckte inte det var så spännande att bli friserad så vi får ta mer ngn annan dag. En bit i taget så att säga.
Efter borstningen fick han en bunke med morötter på stallbacken och de var sååå mumsiga att han var tvungen att sprätta iväg dem överallt. Och sedan dammsuga upp dem givetvis. han fick nog i sig mer Pingu-päls än morötter men det bekom honom inte ett dugg. Lite skit rensar magen heter det väl?;)
Det går vingligt men det går framåt
Idag var det en stor dag. Jag och Greger red själva (utan att någon gick bredvid alltså)! Lanciska, stadigt (i alla fall för det mesta...) sto på 18 år, hon är för övrigt ledaren i hagen agerade stöttepelare och ledde duon upp till paddocken. Bitto red henne och vi tog det så lugnt så.
Jag placerade honom vid bänken efter det att Bitto hoppat upp på Siskan och så klev jag på själv. Utan problem såklart, Greger har ingenting emot att man hoppar upp från bänken. En del hästar brukar krångla och inte vilja stå still där men Greger är trots sin unga ålder en häst som accepterar vad man än gör med honom.
I alla fall; sedan skrittade vi upp till paddocken och runt därinne i ca 20 minuter. Han lyssnade på mina kommandon och jag fick honom att svänga åt både höger och vänster samt göra halt utan några större problem (som sagt han lyssnar på ptroo-ljudet...). Dock så fipplar han fortafarande med bettet, han låter det inte ligga still i munnen utan flyttar det fram och tillbaka åt sidorna. Helt plötsligt är typ halva bettet ute på höger sida och i nästa sekund sticker det ut på den vänstra. Vill inte gärna sätta nosrem på honom men kanske måste göra det tills han accepterat bettet helt, så att det får ligga på plats. Annars tänkte jag eventuellt införskaffa en sådan där grej (kommer inte ihåg vad de kallas) som man sätter fast i bettringarna under "hakan". Det kanske hjälper i alla fall.
Annars får den som vet någon okej lösning gärna komma med förslag. Jag rider dock inte bettlöst, har inget bettlöst "träns" (hackamore, inget i rätt storlek för lilla Greger) och har faktiskt inte råd med något just nu... Det har varit liiiite mycket utgifter på sistone med försäkringar och diverse annat.
Solen skiner och hästarna är leriga, speciellt Greger. Han fäller som jag vet inte vad (skulle kunna stoppa ett flertal kuddar med all päls) och har fått ett nytt smeknamn; "Greger-gris". Det syftar både på hur han ser ut när han kommer in från hagen (och hur han ser ut strax efter att man släppt ut honom i hagen igen, nyborstad) samt hur hans box ser ut... Ibland ser det ut som om man inte mockat på en vecka och då mockar vi ordentligt VARJE dag, vänder på torven och allt. Gud vad skönt det ska bli när de går ut på sommarbete säger jag bara...:)
Jag placerade honom vid bänken efter det att Bitto hoppat upp på Siskan och så klev jag på själv. Utan problem såklart, Greger har ingenting emot att man hoppar upp från bänken. En del hästar brukar krångla och inte vilja stå still där men Greger är trots sin unga ålder en häst som accepterar vad man än gör med honom.
I alla fall; sedan skrittade vi upp till paddocken och runt därinne i ca 20 minuter. Han lyssnade på mina kommandon och jag fick honom att svänga åt både höger och vänster samt göra halt utan några större problem (som sagt han lyssnar på ptroo-ljudet...). Dock så fipplar han fortafarande med bettet, han låter det inte ligga still i munnen utan flyttar det fram och tillbaka åt sidorna. Helt plötsligt är typ halva bettet ute på höger sida och i nästa sekund sticker det ut på den vänstra. Vill inte gärna sätta nosrem på honom men kanske måste göra det tills han accepterat bettet helt, så att det får ligga på plats. Annars tänkte jag eventuellt införskaffa en sådan där grej (kommer inte ihåg vad de kallas) som man sätter fast i bettringarna under "hakan". Det kanske hjälper i alla fall.
Annars får den som vet någon okej lösning gärna komma med förslag. Jag rider dock inte bettlöst, har inget bettlöst "träns" (hackamore, inget i rätt storlek för lilla Greger) och har faktiskt inte råd med något just nu... Det har varit liiiite mycket utgifter på sistone med försäkringar och diverse annat.
Solen skiner och hästarna är leriga, speciellt Greger. Han fäller som jag vet inte vad (skulle kunna stoppa ett flertal kuddar med all päls) och har fått ett nytt smeknamn; "Greger-gris". Det syftar både på hur han ser ut när han kommer in från hagen (och hur han ser ut strax efter att man släppt ut honom i hagen igen, nyborstad) samt hur hans box ser ut... Ibland ser det ut som om man inte mockat på en vecka och då mockar vi ordentligt VARJE dag, vänder på torven och allt. Gud vad skönt det ska bli när de går ut på sommarbete säger jag bara...:)
Det går inte att beskriva i ord...
...hur mycket jag tycker om min häst. När jag kom cyklande till stallet idag (förövrigt första cykelturen på evigheter, jag trodde jag skulle dö... Lyckades dessutom vurpa pga en lerhög på grusvägen så dagen började ju bra...;) var hästarna ute och jag såg Greger längst bort i hagen. Ropade hej åt honom och var gör inte den lilla underbara saken då om inte vandrar iväg från polarna och till mig. Sötnosen men han blev lite fundersam när jag inte tog in honom direkt då. Han stod och väntade en stund vid staketet när jag började mocka och fixa höpåsar men sen gick han på äventyr igen.
När jag var klar och skulle ta in honom så stod han och kelade med lady. När jag kom gnäggade (!) han åt mig (världens näst sötaste gnägg förresten, Pingu låter gulligare för han gnäggar så hest) och kom fram till grinden direkt.
Efter att ha borstat fram en häst under all lera gav vi oss iväg till paddocken för longering. Det gick väldigt bra, han gick på en fin volt runt mig i båda varven. Övar mycket röstkommandon och jag kan garantera att halten kommer vara lättast... Tvärstannar så fort man säger ptroo..:)
Efter longeringen gick vi ner till r50 för lite trafikträning. Greger tyckte det var skittråkigt och undrade vad sjutton vi gjorde där, bilar är ju så tråååkiga. Naturligtvis kom inga långtradare heller som jag hoppats på så så mycket för den "trafikträningen". Tror visserligen inte att det kommer bli några problem för gossebarnet är av den orädda, nyfikna och undersökande typen och inte spring-för-livet-där-ligger-en-barkbit - typen men ändå..
Prövade förövrigt kopparbettet med fasta D-bettringar och satte på nosgrimman på tränset eftersom han fipplar så mycket med bettet. Det blev mycket bättre och nu tuggade han bara på bettet för att han slappnade av och började jobba. Dock så tuggar han gärna fortfarande på longerlinan så den får jag smörja in med något illasmakande medel nästa gång. Annars måste jag snart köpa både ny longerlina och diverse grimskaft.. Tuggmarodören Greger.
När jag var klar och skulle ta in honom så stod han och kelade med lady. När jag kom gnäggade (!) han åt mig (världens näst sötaste gnägg förresten, Pingu låter gulligare för han gnäggar så hest) och kom fram till grinden direkt.
Efter att ha borstat fram en häst under all lera gav vi oss iväg till paddocken för longering. Det gick väldigt bra, han gick på en fin volt runt mig i båda varven. Övar mycket röstkommandon och jag kan garantera att halten kommer vara lättast... Tvärstannar så fort man säger ptroo..:)
Efter longeringen gick vi ner till r50 för lite trafikträning. Greger tyckte det var skittråkigt och undrade vad sjutton vi gjorde där, bilar är ju så tråååkiga. Naturligtvis kom inga långtradare heller som jag hoppats på så så mycket för den "trafikträningen". Tror visserligen inte att det kommer bli några problem för gossebarnet är av den orädda, nyfikna och undersökande typen och inte spring-för-livet-där-ligger-en-barkbit - typen men ändå..
Prövade förövrigt kopparbettet med fasta D-bettringar och satte på nosgrimman på tränset eftersom han fipplar så mycket med bettet. Det blev mycket bättre och nu tuggade han bara på bettet för att han slappnade av och började jobba. Dock så tuggar han gärna fortfarande på longerlinan så den får jag smörja in med något illasmakande medel nästa gång. Annars måste jag snart köpa både ny longerlina och diverse grimskaft.. Tuggmarodören Greger.
Gustav Wasa?
Gregers man ska fixas. Mera. mera ordentligt alltså. Gav mig i kast med den idag efter att ha varit ute och kört Pingu med vagnen i en timme. Låt oss säga som så att det varit lättare om hästkraken stått still och inte varit tvungen att kika efter sina kamrater ute i hagen hela tiden samt undersöka allt han kunde nå från sin plats. Så nu ser han ut som Gustav Wasa, om än en något ojämnare variant av frisyren samt lite mer hästig. Så det kan bli. men som sagt, det ska fixas. Är ledig från hästarna i morgon (om jag kan hålla mig därifrån...) eftersom jag ska jobba både på fm-lunch och kvällen så det får bli på söndag.
Annars fick Greger vila idag och jag bara borstade honom lite extra och mös med honom både i stallet och i hagen (det var bara när jag började fixa manen som han inte ville stå still). Det var mysigt.
Ja, jag VILL ha en häst med kort man. Pingu har lång man (han är ju shettis och så ska det vara då), Tårtan hade lång man (och hon var av rasen arabiskt fullblod så även där är manen berättigad). Greger är en himmelsk blandning och himmelska blandningar FÅR ha kort man. Det har jag bestämt.:)
Carina: Nej han satte inte tänderna i mitt huvud något mer, det kan jag garantera... Svor så det osade och Greger klev raskt ett par meter bakåt i rena skrämsla. Så jag tror han låter bli mitt huvud (i alla fall så sätter han nog inte tänderna i det..) hädanefter. Bäst för honom.;)
Annars fick Greger vila idag och jag bara borstade honom lite extra och mös med honom både i stallet och i hagen (det var bara när jag började fixa manen som han inte ville stå still). Det var mysigt.
Ja, jag VILL ha en häst med kort man. Pingu har lång man (han är ju shettis och så ska det vara då), Tårtan hade lång man (och hon var av rasen arabiskt fullblod så även där är manen berättigad). Greger är en himmelsk blandning och himmelska blandningar FÅR ha kort man. Det har jag bestämt.:)
Carina: Nej han satte inte tänderna i mitt huvud något mer, det kan jag garantera... Svor så det osade och Greger klev raskt ett par meter bakåt i rena skrämsla. Så jag tror han låter bli mitt huvud (i alla fall så sätter han nog inte tänderna i det..) hädanefter. Bäst för honom.;)
Tänder i huvudet och hopp över vattenpöl
Idag blev det en promenad med Greger. Pia (moster) följde med och var snäll och tog med Pingu på släp (så slapp lata jag gå två gånger eller med båda hästarna på samma gång som jag först planerat). Han skötte sig som vanligt men han är verkligen bäbis fortfarande. Han vinglade iväg in bland träd, ner i diken, upp på släntarna bredvid grusvägen, ner igen och på mig. Då blev jag trött på honom och backade honom ett par meter. Då skötte han sig bättre.
Klev lite i vattenpölarna tills Greger kom på att det var roligare att hoppa över dem istället (hoppa kan han garanterat!). Så det blir GÅ-i-vattenpölar-träning ganska mycket eftersom jag vill att hästar ska gå igenom vatten och inte hoppa över. Men jag föredrar nog att sitta på honom istället för att gå bredvid och riskera att få en kelsjuk och hoppglad häst i famnen. Han är lite för tung för att jag inte ska bli mosad.
Han gick också och pilladre i mitt hår, innan han satte tänderna i huvudet på mig. Ajaj.
Klev lite i vattenpölarna tills Greger kom på att det var roligare att hoppa över dem istället (hoppa kan han garanterat!). Så det blir GÅ-i-vattenpölar-träning ganska mycket eftersom jag vill att hästar ska gå igenom vatten och inte hoppa över. Men jag föredrar nog att sitta på honom istället för att gå bredvid och riskera att få en kelsjuk och hoppglad häst i famnen. Han är lite för tung för att jag inte ska bli mosad.
Han gick också och pilladre i mitt hår, innan han satte tänderna i huvudet på mig. Ajaj.
Min underbara häst
Idag var Greger jätteduktig! Hoppade upp från bänken på stallplanen (han månste ju vänja sig eftersom vi brukar vara lata, samt så sparar det faktiskt ryggen på hästen, och hoppa upp därifrån) och sedan skrittade vi upp till paddocken. Väl där inne red vi själva, Pernilla kopplade bort grimskaftet. Hon gick dock bredvid utifall attmen det hade nog inte behövts. Han var så snäll ändå. Han vill fortfarande gärna följa den som "leder" honom men det märks att han börjar lyssna och förstå mig mer, som sitter på ryggen. Slutade efter 20 minuter och skrittade ner till stallet igen.
När vi gick nerför stallbacken så var Greger tvungen att gå in i några buskar (han försöker alltid äta av dem trots att de för tillfället bara består av kala kvistar eftersom bladen inte kommit fram än). Han gjorde bort sig lite kan man säga. Antar att han fick en snärt på rumpan eller något för helt plötsligt gör han ett skutt framåt och håller på att hamna i Pernillas famn. Inget farligt alls, mest gullig men man kände på bara det lilla att han har ett rejält schwung i bakdelen. Undrar hur det känns när (OM) han blir rädd på riktigt. Men han har nog en riktigt härlig galopp och han har nog kapacitet till att bli en bra hopphäst. Förutsatt att han lär sig att hålla ordning på sina ben (det är svårt när man ska gå över leriga partier) och att hans matte får ett ökat intresse för att hoppa över bommar. Det har hon för tillfället inte även om det kan vara kul att ta något språng då och då, allra helst ute i skogen.
Jag blir verkligen alldeles varm i hjärtat bara av att tänka på Greger. Tänk att han är min häst på riktigt. Det är en underbar tanke, och den är på riktigt!:)
När vi gick nerför stallbacken så var Greger tvungen att gå in i några buskar (han försöker alltid äta av dem trots att de för tillfället bara består av kala kvistar eftersom bladen inte kommit fram än). Han gjorde bort sig lite kan man säga. Antar att han fick en snärt på rumpan eller något för helt plötsligt gör han ett skutt framåt och håller på att hamna i Pernillas famn. Inget farligt alls, mest gullig men man kände på bara det lilla att han har ett rejält schwung i bakdelen. Undrar hur det känns när (OM) han blir rädd på riktigt. Men han har nog en riktigt härlig galopp och han har nog kapacitet till att bli en bra hopphäst. Förutsatt att han lär sig att hålla ordning på sina ben (det är svårt när man ska gå över leriga partier) och att hans matte får ett ökat intresse för att hoppa över bommar. Det har hon för tillfället inte även om det kan vara kul att ta något språng då och då, allra helst ute i skogen.
Jag blir verkligen alldeles varm i hjärtat bara av att tänka på Greger. Tänk att han är min häst på riktigt. Det är en underbar tanke, och den är på riktigt!:)
Matvraket Greger (blåst eller bara smart?)
Idag blev det tömkörning som gick skapligt. Dock var vädret inte det bästa, det snöade, ösregnade och haglade om vartannat plus att det blåste tokmycket så Gregergubben var inte jättekoncentrerad. Det är sådan dagar man är glad att man har en unghäst och inte behöver ha dåligt samvete för att man bara jobbar med dem en kvart-tjugo minuter eftersom de inte ska jobba mer.. hehe.
Sedan blev det spontan lastträning. Det var bara jag och Pernilla som krånglade med honom. Jag höll på att frysa ihjäl men Pernilla höll sig varm eftersom det var hon som fixade in honom i lådan. Jag tror att Greger för tillfället inte är så förtjust i henne.
Han gick in en gång efter kanske tio minuter och då fick han stå inne ett tag och sedan backades han ut. Då tänkte vi att eftersom det gick så bra så går vi in en gång till, han hade ju trots allt nuss varit inne i lådan utan några större problem. Pyttsan! Han började krångla som värsta åsnan och bara kastade sig bakåt (med resultatet att Pernilla fortsatte att backa honom bakåt tills han förstod att det var han som gjort bort sig..) Aja tillslut fick vi in honom men så fick han för bråttom ut och kastade sig själv bakåt utan att Pernilla givit honom tillåtelse. Så det var bara att kämpa ett tag till.
Efter en och en halvtimmes träning och envist trälande så frångick vi våra principer och jag gick för att hämta en bunke med betfor. Då klev han på som bara den. Matvrak! Detta ska dock inte bli en vana men eftersom jag var halft ihjälfrusen (jag stod vid tillfället klädd i en tomtedräkt som jag hittade i bakluckan på vår bil samt min fleeceväst och mormors jacka, en syn för gudar kan jag lova) och att tiden rann iväg rätt fort. Mina hundar var tvugna att få komma ut och Pernillas barn skulle komma hem från skolan, det fanns inte tid för mer trälande.
Så vi vann och Greger blev glad när han äntligen fick gå ut i hagen igen. Och jag var lycklig eftersom jag fick åka hem och ta ett långt och varmt (samt smärtsamt) bad. Det behövde min kropp kan jag lova.
Sedan blev det spontan lastträning. Det var bara jag och Pernilla som krånglade med honom. Jag höll på att frysa ihjäl men Pernilla höll sig varm eftersom det var hon som fixade in honom i lådan. Jag tror att Greger för tillfället inte är så förtjust i henne.
Han gick in en gång efter kanske tio minuter och då fick han stå inne ett tag och sedan backades han ut. Då tänkte vi att eftersom det gick så bra så går vi in en gång till, han hade ju trots allt nuss varit inne i lådan utan några större problem. Pyttsan! Han började krångla som värsta åsnan och bara kastade sig bakåt (med resultatet att Pernilla fortsatte att backa honom bakåt tills han förstod att det var han som gjort bort sig..) Aja tillslut fick vi in honom men så fick han för bråttom ut och kastade sig själv bakåt utan att Pernilla givit honom tillåtelse. Så det var bara att kämpa ett tag till.
Efter en och en halvtimmes träning och envist trälande så frångick vi våra principer och jag gick för att hämta en bunke med betfor. Då klev han på som bara den. Matvrak! Detta ska dock inte bli en vana men eftersom jag var halft ihjälfrusen (jag stod vid tillfället klädd i en tomtedräkt som jag hittade i bakluckan på vår bil samt min fleeceväst och mormors jacka, en syn för gudar kan jag lova) och att tiden rann iväg rätt fort. Mina hundar var tvugna att få komma ut och Pernillas barn skulle komma hem från skolan, det fanns inte tid för mer trälande.
Så vi vann och Greger blev glad när han äntligen fick gå ut i hagen igen. Och jag var lycklig eftersom jag fick åka hem och ta ett långt och varmt (samt smärtsamt) bad. Det behövde min kropp kan jag lova.
Vårkänslorna spirar i hagen...
På våren bli allt mycket lättare. Man blir gladare och allt känns trevligt. Vårkänslorna spirar i luften. Likaså ute i hästhagen kan jag lova! Stona har börjat brunsta så nu springer alla killar i hagen (minus Pingu som inte bryr sig om sådana stollerier...) efter dem. Speciellt efter Daphne som hade de tre övriga vallackerna i hasorna mest hela tiden. inte henne emot tror jag dock inte för hon visade upp sig från sin bästa sida, tror hon tycker om all uppmärksamhet.
Greger ville väldigt gärna vara så nära Daphne som möjligt men det fick han inte för vare sig Lancer eller Chacoone. Så han sprang mest bakefter i ett försök att locka till sig Dapnhne (som inte brydde sig om honom tyvärr). Grejen är den att Greger faktiskt vet hur man gör bebisar, han har nämligen lämnat en avkomma efter sig så ung han är. Det var väl inte riktigt meningen att något sådant skulle hända men misstag sker ju. Kajsa Kavat är sin far upp i dagen (fick bilder på henne häromdagen och hon är nästan lika söt som Greger själv) så han lyckades rätt bra ändå. Jag hoppas bara att han låter bli att klättra på stona. Inte för att han kan bli pappa längre, han blev kastrerad förra sommaren men det är ganska lätt att det blir skador på stona och det vill vi ju inte. I och för sig så sa Chacoones ägare att han kunde klättra på stona under brunsten så eventuellt blir det till att dela av hagen och låta vallackerna gå i ena delen och stona i den andra. Det finns lösningar på allt.
Idag har Frida hjälpt mig med Greger, hon ledde runt oss i paddocken. Han skötte sig fint idag med men höll återigen på att snubbla på ett lite lerigt ställe eftersom han "glömde" att lyfta på fötterna. Stollen. Och nu går han i hagen ute i vårsolen, raggar på tjejer och leker med Pingu. Äter lunch och dricker vatten ur "sjön". Vilket hästliv!
"Vad sjutton ska det här vara bra för?"
Idag bestämde jag och mamma oss för att tömköra Gregerpojken. Hade tänkt att göra det redan förra veckan men då jag inte hade någon att ta till hjälp så fick det vara. Eftersom han inte riktigt förstår vad han ska göra (framför allt VARFÖR, frågade nog Greger själv) så går det lättare om någon går framför och visar vägen.
Jag, som gick bakom och höll i tömmarna bestämde vart vi skulle gå och när vi skulle stanna. Visserligen var det ju mamma han följde men jag gav signaler innan jag sa till henne att gå åt ett visst håll. Det märktes att han började förstå men lite trilskande var han ändå tvungen att lägga till med. men det är ju inte kul om allt går som en dans, man måste ju kämpa lite också..;)
Försökte köra utan mammas hjälp men då stod han bara som ett fån när jag smackade på honom där bak och så tuggade han och körde med bettet istället. Så mammsen (mormor, hehe) fick rycka in igen. Höll på i kanske en kvart och sen la vi av, vi vill ju inte att han ska tröttna utan att han ska tycka att det är kul hela tiden. Så nu ska jag försöka tömköra honom tre gånger i veckan lite lätt så att han lär sig och sen "rida" (mer eller mindre bara sitta på honom) tre dagar.
I hagen så har det bildats en liten "sjö" nu efter all snösmältning och dit går alla hästar och dricker. De ratar karet som står i hagen, antar att de tycker att det är mycket coolare att dricka ur en sjö eller något. De kanske tror att de är vildhästar, åtminstone så kan de ju låtsas det.... Greger tycker om att både dricka vattnet och att leka med det (som vattenkoppen i boxen) så jag tror han verkligen kommer uppskatta att få bada i den riktiga sjön, Vättern sedan när det blir varmare. Risken finns ju att en annan får sig ett dopp och det vill jag inte riskera så här i mars månad. Man kan ju vänta till första maj i alla fall. Sedan ska det bli bada av!
Btw så har Greger tappat en tand, antar att det är därför han har fipplat så dant med bettet, det är väl inte världens bekvämaste kombination med lös tand och ett bett i truten.. Men tanden är sparad (i alla fall för ett tag) så bevismaterialet är kvar. Av storleken att dömma på tanden så hade han nog fått både tre och fyra guldtior om han lagt tanden i ett glas och väntat på tandfen..;)
Jag, som gick bakom och höll i tömmarna bestämde vart vi skulle gå och när vi skulle stanna. Visserligen var det ju mamma han följde men jag gav signaler innan jag sa till henne att gå åt ett visst håll. Det märktes att han började förstå men lite trilskande var han ändå tvungen att lägga till med. men det är ju inte kul om allt går som en dans, man måste ju kämpa lite också..;)
Försökte köra utan mammas hjälp men då stod han bara som ett fån när jag smackade på honom där bak och så tuggade han och körde med bettet istället. Så mammsen (mormor, hehe) fick rycka in igen. Höll på i kanske en kvart och sen la vi av, vi vill ju inte att han ska tröttna utan att han ska tycka att det är kul hela tiden. Så nu ska jag försöka tömköra honom tre gånger i veckan lite lätt så att han lär sig och sen "rida" (mer eller mindre bara sitta på honom) tre dagar.
I hagen så har det bildats en liten "sjö" nu efter all snösmältning och dit går alla hästar och dricker. De ratar karet som står i hagen, antar att de tycker att det är mycket coolare att dricka ur en sjö eller något. De kanske tror att de är vildhästar, åtminstone så kan de ju låtsas det.... Greger tycker om att både dricka vattnet och att leka med det (som vattenkoppen i boxen) så jag tror han verkligen kommer uppskatta att få bada i den riktiga sjön, Vättern sedan när det blir varmare. Risken finns ju att en annan får sig ett dopp och det vill jag inte riskera så här i mars månad. Man kan ju vänta till första maj i alla fall. Sedan ska det bli bada av!
Btw så har Greger tappat en tand, antar att det är därför han har fipplat så dant med bettet, det är väl inte världens bekvämaste kombination med lös tand och ett bett i truten.. Men tanden är sparad (i alla fall för ett tag) så bevismaterialet är kvar. Av storleken att dömma på tanden så hade han nog fått både tre och fyra guldtior om han lagt tanden i ett glas och väntat på tandfen..;)
Stora dagen!
Greger har namnsdag idag! GRATTIS! :D
Transport och ridhus
Idag åkte vi iväg till Walltorp för lite social träning och transportåkande. Ve och fasa tyckte jag om transporten, jag HATAR verkligen allt som har med lastning att göra. Fatta mig inte fel, går hästen in på en gång och står där inne sedan snällt och mumsar på sitt hö så är allt prima ballerina. Men när de ska krångla, kasta sig bakåt och tydligt visar att de absolut inte går in frivilligt i lådan, då vill inte jag vara med längre.
Att dömma av inledningen så föratår ni säkert att lastningen inte gick helt smärtfritt... Inga farliga saker hände men jag lämnade över grimskaftet till Linn som hjälpte till att få in honom medan Pernilla och Anna hivade in honom med hjälp av rep. Själv stod jag en bra bit bort från eländet utan att kolla på transporten och försökte lugna ner mig själv. Nästa gång ska jag häva i mig en halv burk valium innan, då kanske jag slipper bli halft hysterisk inombords. Jag bli inte hysterisk på det sättet att jag skriker och ojar mig, jag blir bara skakig och ledsen, tycker verkligen att det är skitjobbigt. Får nog gå i terapi för tillslut gav Greger upp och gick in, utan större protester.
När vi varit i ridhuset ett tag så satt jag upp på Greger för första gången. Pernilla ledde runt oss och jag bara satt och hängde med. Han var JÄTTEDUKTIG och brydde sig inte det minsta om att klumpen till jag satt på honom, han var mest intresserad av våra jackor och av sadelskydden som hängde på sarjkanten. Så nu är vi på väg mot toppen han och jag..;) Fast det lär dröja innan vi når dit men vi är på väg i alla fall. Går det lika bra hela vägen så lär vi inte ha några större problem med hononom. Gregerpojken.
Att dömma av inledningen så föratår ni säkert att lastningen inte gick helt smärtfritt... Inga farliga saker hände men jag lämnade över grimskaftet till Linn som hjälpte till att få in honom medan Pernilla och Anna hivade in honom med hjälp av rep. Själv stod jag en bra bit bort från eländet utan att kolla på transporten och försökte lugna ner mig själv. Nästa gång ska jag häva i mig en halv burk valium innan, då kanske jag slipper bli halft hysterisk inombords. Jag bli inte hysterisk på det sättet att jag skriker och ojar mig, jag blir bara skakig och ledsen, tycker verkligen att det är skitjobbigt. Får nog gå i terapi för tillslut gav Greger upp och gick in, utan större protester.
När vi varit i ridhuset ett tag så satt jag upp på Greger för första gången. Pernilla ledde runt oss och jag bara satt och hängde med. Han var JÄTTEDUKTIG och brydde sig inte det minsta om att klumpen till jag satt på honom, han var mest intresserad av våra jackor och av sadelskydden som hängde på sarjkanten. Så nu är vi på väg mot toppen han och jag..;) Fast det lär dröja innan vi når dit men vi är på väg i alla fall. Går det lika bra hela vägen så lär vi inte ha några större problem med hononom. Gregerpojken.
Lite bättre, lite närmare, ännu sötare..:)
Första bilden föreställer bästa kompisen Pingu, som också hör till vår familj sedan 13 år tillbaka och resten är Greger som synes. Världens sötaste, bilderna gör honom dock inte rättvisa för han är ännu finare i verkligheten.
Har nu under de senaste dagarna inte gjort så mycket mer än vad vi gjort innan. Promenerat med både sadel och träns, vilket inte var några som helst problem. Det enda som var jobbigt under den turen var att Greger var okoncentrerad pga regn, mörker samt två andra hästar i paddocken samtidigt. Speciellt kärleken Lady var intressant och han ville hellre gå och glo på henne istället för att lyssna på mig aom klafsade runt med honom i lervällingen. Då var jag lite besviken på honom eftersom han skött sig så bra de andra dagarna. Menmen han var jätteduktig dagen efter så jag får väl acceptera att även Greger har sina dåliga dagar...;)
Idag kom han till mig i hagen när jag ropade på honom. Han lekte med Pingu längst bort i hagen men avbröt leken och traskade ner till mig istället. Då blev mitt hjärta varmt och smälte ännu en gång. Det behövs inte mycket för att dagen ska vara räddad. Idag borstade jag bara på honom inne i boxen men det gjorde honom inte så mycket. Det var mysigt det också tyckte både han och jag.
Bettdag plus promenad
Idag provades tränset med det nyinköpta tredelade bettet. Först ville inte Greger ha på sig varken det ena eller det andra men han böjde sig för vår vilja tillslut (han kan ju räkna med att det är vi som bestämmer och att vi är av den envisa sorten). Han fick stå och tugga och känna på bettet (han försökte förklara att han faktiskt kan gå utan bett, det räcker med grimma) en stund och sedan tog vi av honom det.
Sedan blev det promenad (i grimman) med ledarskapsövningar. Han hade lite bråttom i början, har väl inte insett att det är jag som bestämmer men han skötte sig bättre och bättre. Så vi ska öva mycket ledarskap och vara ganska hårda mot honom till en början för att släppa efter och bli snällare sedan, istället för tvärtom. Jag tror han kommer lita mer på oss då och verkligen se oss som hans ledare, för det är ju det vi är.
Första dagen
Nu har Greger kommit till sitt nya hem i Vadstena. Trots allt nytt (alla nya människor, alla nya hästar, helt ny plats osv.) så är han lugn och trygg redan. Lite orolig var han i hagen när de släpptes ut i morse men det är ju inte så konstigt. Ny hage (som var stooor och mycket intressant att utforska) och sju helt främmande hästar. Men eftersom de andra hästarna är de största matvraken som gått på denna jord så brydde de sig mer om maten än om Greger som gick på egna upptäcksfärder för att kolla in staketen.
Det var även ganska intressant att stå och kolla på och lukta efter grannens kor som går bredvid hästhagen. Så dem ska vi gå och hälsa på någon dag och stifta nya bekantskaper. Kanske behövs det hjälp att valla in dem ibland när de har fått för sig att gräset är grönare på andra sidan och kommer på att även kor kan hoppa över staketet....
Naturligtvis har det redan inhandlats lite nya grejer till underverket, tog svängen förbi Sharpman efter att ha varit på ridskolan i Boxholm med kusinbarnet. Ny grimma (även om man redan har åtminstone 6-7 fullt funktionella grimmor från sin ganska långa hästtid) och grimskaft, bett, nya stigbyglar och ett hönät. Han blev jättefin i grimman som var brun och beige - randig så det blir nog hans färger..;) Det är så kul att bli larvig och köpa massa matchande saker till sin häst, eftersom det är ens egen helt och hållet. Det går över om någon månad eller två när man inser hur mycket pengar man lagt ut på hästkraken. Speciellt när man jämför med sig själv och upptäcker att det var ett halvår sedan man köpte en klädtrasa till sig själv... Haha.
Nu på kvällen åkte vi upp för att släppa in hästarna, så att allt gick rätt till och för att se om Greger fattade vart han bodde. Det gjorde han nog men ville väldigt gärna följa med Lady bort till hennes box istället så jag fick ledsaga honom lite. Inte dåligt att skaffa tjej det första man gör. Vilken charmör! Sedan blev det uppställning i gången och borstning vilket var skönt tyckte Greger. Allra skönast var det att bli kliad så klart men att bli ren är inte så dumt det heller.
Jag tror att vi har fått tag på en riktig guldklimp och jag tycker redan så mycket om honom att det värker i mitt hjärta (speciellt när jag såg han och Pingu hälsa på varandra första gången, då kunde jag nästan förstå hur det måste kännas att få barn och ens moderskänslor väcks). Helt otroligt med tanke på att man absolut inte känner honom än men han inger liksom ett lugn av något slag. Det är inte dåligt att en tre och ett halft åring är så trygg i sig själv, all cred till Janette som jag köpte honom av. Hon har gjort ett så himla bra jobb med honom. Världens mysigaste Silver-Greger.<
