silvergreger

Rekordvärme i dag så jag bestämde mig för att inte åka ut direkt efter jobbet till gossen som gått och käkat gräs i solen hela dagen (jag slutade halv fyra). Åkte ut vid halv sextiden och fick med mig lillasyster som hjälp (även om hon egentligen är rädd för alla hästar förutom Pingu).

Red i paddocken och jag trodde han skulle vara lika slö som en sengångare men tji fick jag. Han var pigg och alert som en mört och så himla rolig att rida! Jag hade ingenting i handen ens från början och han tryckte på som bara den med bakdelen och svävade fram över sandbanan.

Galoppen var en riktig aha-upplevelse. Han kom på alldeles själv att han inte kunde springa på så fort utan tog tillbaka sig självmant och fick en sån där galopp man bara får uppleva tre gånger om året ungefär. Han gick i form, sköt ifrån ordentligt och trampade under sig. Vi bara rullade på och jag bara njöt av att känna kraften i honom.

Ja, ni hästmänniskor vet nog vad jag menar. Ibland bara klaffar allting och det känns som om man skulle kunna sopa banan med dressyreliten om man ställde upp i en tävling. Det här passet kommer jag kunna leva på länge.