Greger har flyttat
Angående det här med hö så bantar Greger nu. Han har blivit en tjockishäst och ser närmast ut som ett dräktigt sto. Snart i alla fall. Jag drog ner på höet för att få fason på magen (han får naturligtvis tillräckligt ändå) eftersom det inte är någon vidare hit att senare i vår släppa ut sin häst på sommarbete med en redan stor mage. Den lär ju inte precis bli mindre.
Konstigt nog blev inte magen mindre. Snarare tvärtom. Och jag vet vem det beror på. Ja delvis Greger som äter upp allt hö men framför allt min kära mor. Läs Mormor Mia. Hon lägger på honom ännu mer hö ungefär som om hon vill kompensera de dagar jag har honom då han får sin rätta mängd hö. Vill inte ens tänka på hur mycket hon vräkt på honom. Men nu har jag skällt på henne så hon inte vågar göra om samma sak igen. Så nu ska Greger slimmas inför beach 2008. Vare sig mamma vill eller inte. Det är tur att han bara är min häst och ingen annans. ;) Även om det är hur bra som helst att dela häst med just min mamma. Hon har bara en förmåga att tro att djuren svälter om de inte får ansenliga mängder mat.
Idag har vi kört ett dressyrpass i paddocken och vi dansade fram. Förutom efter galopparbetet för då studsade vi fram ett tag eftersom en viss herre (nämner inga namn men hans nickname börjar på G) gärna ville galoppera lite till.
Blåst och nybörjarstil
Red bort mot J: s hus och svineriet och den rundan har Greger aldrig gått förut. Naturligtvis uppförde han sig helt från vettet (eller nåja kanske inte från vettet en galen var han...) och skulle inte gå ibland utan slog i backen eller så sprang han så fort att benen knappt hängde med. Han lekte Mantorpstrav-häst idag.
Jag åkte häst och kände mig som värsta nybörjaren när Greger inte lyssnade det allra minsta. Å andra sidan kände Frida likadant på Lancer så jag var inte ensam. Trots galna hästar hade vi kul och skrattade så mycket åt stollarna att vi nästan inte kunde sitta kvar i sadeln. Det berodde delvis på att vi höll på att lyfta från sadlarna när vinden friskade i lite extra också.
Bildspecial
Greger och jag, men oss har ni ju sett förut.. ;) Lägg särskilt märke till Gregers übersnygga vårta. en enda ungdomsvårta har han men den är stor nog åt fyra...
Här är Toppur, isisen som anlände först och som numera bestämmer i hagen. Macho-grabb med ett hjärta av guld. Älskar att leka med vattenslangen så man får passa sig när man fyller vattenkaret annars blir man dyblöt själv.
. Här är Brennír. Inte riktigt lika macho som Toppur men gillar att busa och visa tjejerna hur snygg han är.
Daphne, numera 15 år men fortfarande bebisen i stallet. Hon kommer aldrig att bli vuxen. Den mest matglada hästen i stallet och är nästan alltid på glatt humör.
Här är Margina som tyvärr ska flytta i slutet av den här månaden. men än så länge hör hon till gänget. Lika snäll som hon är stor (högst mkh i stallet) och pigg som en mört alltid och hela tiden. Vilket kan reta ägarna till vansinne ibland även om dom älskar henne.
Det här är Dina, varmblodssto som är en av de nyare invånarna. Snäll och beskedlig dam som vet hur man uppför sig här i världen.
Domingo, Gregers närmsta boxgranne. Liten och söt arabkorsning som vill att man tar det lugnt med honom, annars stressar han lätt upp sig. Hade ingen nyare bild på honom, han var ute på äventyr idag när jag var i stallet.
Pingu (Ringo Star). Underbaraste shettisen på denna jord och har varit min sen jag var liten. Den dag han försvinner dör en bit av mig också. (foto: Mikael Grahn, www.grahn.imagedesk.se )
Lanciska Marco. Gammeltanten i stallet numera med sina 18 år. Var tills för ett par veckor sedan när Toppur flyttade in den som bestämde i hagen. Bitchig och galen men som tur är har hon Bitto som tycker om henne precis som hon är.
Och slutligen Lancer, Lanciskas son. Stor och snäll som en nallebjörn med lite studs i benen emellan åt. På ryggen ligger Frida min bästa vän och själsfrände. Solsken, galopper och kvinnor i röda kläder
Underbart väder idag. Solen sken och det var nästan vindstilla (jag har nog nämnt det tidigare men det är i stort sett aldrig vindstilla här på Ösgötaslätten) och Greger var nästan ren när han kom in från hagen. Ja förutom några små jordfläckar som gick lätt att borsta bort.
Gav oss ut mot grusvägarna och på vägen mötte vi ett par som äger några bikupor som står på en gräsplätt vi passerar dagligen. Greger är inte rädd för dem, inte heller för stenröset som ligger precis bredvid (många andra hästar studsar förbi där). Idag var det farligt däremot.
Paret var påväg därifrån men såg att jag kom så de tänkte hälsa på oss (paret har en dotter som rider i vårat stall). Ingen fara tänkte jag, människor har han ju sett förut och hoppades innerliggt att han skulle fatta att det var just människor som gick där. Det gjorde han.
Men ve och fasa! Kvinnan hade ju jätteröda kläder på sig! Då är det tydligen bäst att lägga i backen med full fart för det kan ju tänkas att varelsen som kommer stegande på två ben emot honom (och pratar) är en Greger-ätande varulv. Så ja, de hejjade på håll och hoppade in i bilen och jag och min fjantiga häst struttade förbi och fortsatte turen.
Inga problem resten av turen, hade bara trevligt och galopperade i Greger-fart en del. Han blev inte ens rädd för motorcykeln som drog om oss på Västra Stenby-vägen. Bara kollade efter den och önskade att han också hade en sådan. Men inte röd då. För röda saker är ju farligt, det har en liten fågel viskat i Gregers öra.
Ja, det är nog rösten i hans eget huvud han har hört...
Matte lockar faktiskt
Jag kände inte riktigt för att gå i mellan tre jämnåriga bushästar (som visserligen är snällare än kattungar men dock lite större) utan ropade på Greger. Som nonchalerade mig totalt och bara sneglade på mig i ögonvrån. For iväg en bit och hoppade uppochner i luften några gånger.
Efter ett par minuter blev jag så arg på honom att jag sa röt i: "Nä nu struntar jag i dig, du får klara dig utan borstning idag!" och stampade ilsket iväg därifrån.
Då hörde jag en Greger gnäggning, följt av Gregertrav. Han bestämde sig visst för att matte är rätt så bra ändå. Toppur tyckte att han också skulle få följa med men det tyckte inte Greger alls. Jag är ju faktiskt bara hans så han la öronen bakåt och klapprade med tänderna emot honom.
Sen gick vi in och myste så mycket som bara Greger och jag kan.
Bilmekaniker kanske skulle vara hans yrke?
Trafik som Greger tycker om. Han är inte ett dugg rädd, faktiskt tvärtom. Om han fick bestämma skulle vi ägna åtminstone tio minuter varje ridtur åt att stå och kolla på alla bilar och lastbilar som far förbi (det får vi nästan göra ibland när det tar tid innan det finns tillräcklig lucka för att rida över vägen). Det är nästan så att han sträcker på sig lite extra när det kommer någon snygg sportbil som låter sådär (fånigt tycker jag) mycket eftersom man har monterat på extra stora avgasrör.
Killar alltså.
Väl ner på gräsvägarna tog vi stora rundan bara för att vi hade så kul. En sträcka på ca två kilometer skulle jag tro, går alldles utmed vattnet. Greger blängde åt höger hela tiden för att hålla koll på den lömska vätskan som kanske skulle kunna anfalla honom. När jag vände och tog samma väg tillbaka var han tvungen att blänga åt vänster istället för det kunde ju inte alls vara samma vatten man just passerat i vägvinnande trav.
Blängandet gick över när jag gav galoppskänkeln. För den gångarten är mycket roligare faktiskt.
Dagen
Usch vilken hemsk matte jag är.
Kan tillägga att han inte grät för det utan blev mest lycklig eftersom det runt kröken väntade en raksträcka med uppförsbacke på stubben vi tog hem. Uppe på krönet blev han lycklig igen eftersom det då blev skritt resten av vägen. Lite jobbigt var det allt.
Inte behövde vi rida genom hönsskockar eller ankskockar heller dagen till ära. Han är inte så förtjust i fåglar som spatserar på marken. De ska ju flyga, annars är det säkert monsterhöns som äter små Gregrar till lunch.
Allra minst.
Gregers och min låt
När vi var och kollade på Greger (för snart ett helt år sedan) höll melodifestivalen på för fullt. Jag skulle på kvällen åka till min kompis för att se på den, men på dagen var vi som sagt och kollade på den fyrbenta varelsen som skulle bli Mannen i Mitt Liv.
Jag hade ju mer eller mindre bestämt mig att jag ville ha Greger när jag såg honom i hagen. Ja innan vi hunnit ur bilen och hälsat på Jeanette också. Kärlek vid första ögonkastet månne?
I bilen hem blev det en hel del velande. Speciellt när vi kom på att vi faktiskt inte hade undersökt alls vem han egentligen var. Vi glömde helt enkelt. Stod och pratade och kelade med honom ute i hagen och jag var ungefär lika lyrisk som en kärlekskrank trettonåring som fått sin fösta kyss.
På vägen hem var både mamma och Bitto väääldigt tveksamma. Men eftersom det var mina pengar, skulle bli min häst och allting så lämnade mamma helt över ansvaret till mig med orden: "Bara så du vet så tänker inte jag hjälpa till att rida in honom, du tar allt ansvar själv. Jag vill egentligen inte ha en unghäst."
Jag hade mest ångest över att jag skulle slösa så mycket pengar på något jag skulle ha för mitt eget höga nöjes skull. Unghästproblemen klarar man av bara man vill, tänkte jag.
Så därför, för att göra en lång historia lite kortare. Här är vår låt. Och det är enbart för att det handlar om att i morgon kan man faktiskt vara död ;) :
Magnus Uggla - För kung och fosterland
(För kung och fosterland)
(För kung och fosterland)
Woah oh, woah oh
Woah oh, woah oh
Vardagens problem sätter par på prov
Vissa går i terapi
Far till bara vara för att få ro
Men så funkar inte vi
Har vi tråkigt min fru och jag
Ringer vi in en skum polack
Källar'n blir till ett hemma-spa
Inga halvmesyrer, tack!
En dag kan hela världen stå i brand
Så kör för kung och fosterland
Köp mera, spendera
Så mycket som du kan
För kung och fosterland
Woah oh, woah oh
Woah oh, woah oh
Vi drar till Paris, shoppar loss som få
Ingen tid får gå till spill
Ser jag något snyggt vill jag köpa två
Kosta vad det kosta vill
Adoption är vår nya grej
Det lättar upp för en liten stund
Vi beställer en gullig tjej
Och sen köper vi en hund
En dag kan hela världen stå i brand
Så kör för kung och fosterland
Köp mera, spendera
Så mycket som du kan
För kung och fosterland
Vi lever varje timme som att allting ska ta slut
Vi struntar gärna i kritiken om vårt överflöd
Väsker, skor och möbler måste alltid bytas ut
Imorgon kan man faktiskt vara död
En dag kan
En dag kan hela världen stå i brand
Så kör för kung och fosterland
Köp mera, spendera
Så mycket som du kan
För kung och fosterland
En dag kan hela världen stå i brand
Så kör för kung och fosterland
Köp mera, spendera
Så mycket som du kan
För kung och fosterland
För kung och fosterland
För kung och fosterland
idag vet vi varför
Ett tag nu har jag känt mig ganska nere. Pingu är dålig, jag har ingen aning om hur min framtid kommer att se ut (förutom att Greger är inkluderad i den), Greger har varit halvt avställd och vädret har varit piss.
Jag har till och med börjat undra varför jag har häst egentligen. Om man inte har det är man ju inte tvungen att gå ut när regnet står som spön i backen, leran når en upp till knäna (dessutom fastnar man i den och står nästan på näsan när man ska fortsätta gå fast det inte är möjligt när gummistövlarna sugits fast i gyttjan) eller när det blåser så mycket att man nästan lättar från marken.
Idag vände det. Jobbade på förmiddagen och då var det gråmulet ute, och så snöade det i morse. När jag var klar på jobbet sken dock solen och det kändes nästan som om det var vår ute. Skyndade mig på som fasen (man vet aldrig hur snabbt vädret växlar) upp till stallet och gjorde i ordning Greger för en ridtur.
Okej, man ska inte rida ut själv på en unghäst. I alla fall inte ut i trafiken och ganska långt bort från stallet. Fast idag kunde jag inte låta bli. Tänkte först hålla mig i närheten men suget gav inte med sig och jag och Greger drog oss iväg till Brustorps grusvägar istället.
Alldeles perfekt underlag och en helt otroligt glad häst som for fram på det! Ja inte blev det några stilpoäng till varken häst eller ryttare, det såg nog snarare ut som hej kom och hjälp mig och ingen kom, men det var helt underbart roligt. Travade och galopperade på långa tyglar och det kändes så himla bra. Okej, det gick fort men vad gör det när vi bara hade oss själva att hålla reda på?
Så nu vet jag varför jag har häst. Till och med varför Sverige är så underbart. Det är för att sådana här dagar är sällsynta och då uppskattar man dem tio gånger mer än vad man skulle göra om man bodde någonstans där det vackra vädret alltid var detsamma.
Fred och god växt!
/Sarah
p.s Snart firar jag och Greger 1 års dag.<3 d.s
