nära-döden-upplevelse
Det blir lätt panik om hästen i fråga tycker att en äldre man som skakar mattor på farstutrappen är farligare än de fyra bilarna som kommer farande mot en (förvisso på rätt långt håll) i 90 kilometer itimmen och fryser fast utan att röra sig varken framåt eller bakåt.
Det är då man är tacksam över att vara relativt smidig och spänstig samt stark som en oxe (speciellt när det verkligen behövs) så att man kan hoppa av ch dra åbäket över vägen.
Så att man slipper bli en notis i tidningen a´la "ryttare mosad på vägbanan, hästen klarade sig utan större skador". Typ.
Celebert besök i snöoväder
Idag kom Pernilla och Valle och hälsade på oss. Valle blir nämligen lite deppad över att han aldrig får åka iväg på äventyr i den den lådan som alla andra får göra. Därför tog dom sig en tur till oss och gjorde en gammal man mycket lycklig.
Snöade lite lätt när vi gav oss iväg. Ökade på lite till. Och lite till. Tillslut var det så mycket snö att man endast såg typ tio meter framför sig skapligt. Detta hindrade dock inte kusinerna (dvs mig och Pernilla) från att ta långa svängen utmed sjön. Blev galopp där och jag kan ju säga som så att det är tur för både mig och Greger att han är stadig på fötterna när man galopperar. Jag såg inte ett jota (skulle behövt skidglasögon med automatiska vindrutetorkare) men vi överlevde det också och Greger var så glad så. Valle fick ju då hålla sig bakom eftersom en galopp med Greger går i 190 knyck i mellanåt så om han var lika road vet jag inte. Men han fick galoppera i alla fall...
Inte studsade han så farligt idag heller så jag är riktigt nöjd med honom faktiskt. Han blev lite trött på slutet men det får han ju bli. =) När vi kom tillbaka till stallet fick hästarna stå och mumsa lite på hö och godisbunke medan jag och Pernilla drack kaffe och vräkte i oss bullar. Mycket trevlig hästdag med andra ord. Fast vädret kunde ju varit lite bättre förstås...
Valle och Pernilla
ojojoj
Nävars.
Det är ju ändå jag som började skriva så jag får väl skylla mig själv antar jag. Dessutom är mamma i Härnösand fram till torsdag kväll så jag kan ju inte skylla på henne just i denna stund.
Så kort resumé om vad som hänt:
* Greger sköter sig fint färutom i högervarvet där han fortfarande studsar. Kiropraktorn ska komma och knacka till honom så får vi se om det reder ut sig. Ska bara ringa först också. Inte alla kiropraktorer som får behandla både människor och djur i samma familj men här kommer ett undantag.. ;)
* Greger har lasttränats vilket gått utmärkt. Jag har inte stängt luckan än eftersom jag varit själv och vill att någon ska stå framme hos honom under tiden (jag tror att ingen tycker om mig längre för stallet är alltid tomt på människor när jag är där..) utifall att han skulle få för sig att han vill gå ut igen. Största problemet är dock att han inte vill backa ut. Det finns ju mat inne i lådan...
* Greger har fått ett "läppnyp" av någon av sina bästa kompisar. Typ som en blodblåsa förklarade veterinären för mamma när jag tvingade henne att ringa. Och fick henne att komma hem från jobbet. Jag var övertygad om att han drabbats av cancer allra minst och att han skulle vara död inom en halvtimme. Hmm. Jag borde verkligen överväga om jag ska skaffa barn i framtiden. Minsta lilla förkylning kommer vara tecken på diverse sjukdomar som kan leda till dödlig utgång. Och jag stressar redan upp mig lätt som det är.
* På lördag ska mamma på CR-kurs. Jag ska med som moraliskt stöd (och luckstängare). Hon kom på att det var min häst dessutom och att hon glömt att fråga om hon fick ta med sig honom. Men det får hon såklart. Mormödrar har det privilegiet att de får kidnappa sina barnbarn då och då. Givetvis utan att de blir bortskämda så till den milda grad att man har lust att strypa mormodern långsamt så fort hon visar sig inom en mils radie efteråt.
Over for this time.
Tänka sig...
1-års dag idag. Och jag älskar dig så himla mycket.
