silvergreger

Strålande solsken, en häst som numera nästan bara har sommarpälsskruden på och årets första humla. Kan det bli bättre?

Som vanligt var jag uppe med tuppen (dödligt trött dock vilket jag inte brukar vara men när man jobbat som en dåre hela helgen och dessutom kombinerat det med en liten fest så säger kroppen ifrån) och åkte upp till stallet. Ensam som vanligt (helt ärligt så tror jag att alla undviker mig) men det är faktiskt skönt. Man pysslar med sitt och i sin egen takt (fullfartihundranittioalltså) och tar sen en kopp kaffe hos mormor medan hästarna käkar upp sitt morgonhö.

Skrittade först på lång tygel i 20 minuter ungefär. Hade tänkt rida i paddocken först eftersom han inte riktigt ville göra vad mamma ville igår (läs min mamma, Gregers mormor) mao inte trava. I lördags däremot när jag var ute och red så var han taggad till tusen och sjövild. Nära inpå i alla fall.

För att återgå till dagens tur: Struntade i paddocken och red på ett fält nere vid stora vägen istället där vi visade upp oss för alla trafikanter som körde mellan motala och vadstena sådär på måndagsförmiddagen. En uppvisning som jag är riktigt stolt över.
   Greger var hur duktig som helst och jobbade på precis sådär bra som bara han kan göra. Mjuk och fin och med en superfin taktfast trav. Jag tror mitt leende syntes ända från Vätterviksbadet.

   Han hoppade de första två varven i höger men efter lite övertalning och tillrättavisning så kom han på att han inte behövde studsa. Kiropraktorn har gjort susen och det känns så skönt. Nu är vi på gång återigen! Yeah!