silvergreger

Ensamma nere i Medhamra idag för första gången och Greger skötte sig som vanligt alldeles utmärkt. För att komma ner till de kilometerlånga gräsvägarna som går runt och överallt därenere längst vattnet så måste man rida över en större väg med ganska tung trafik.

Trafik som Greger tycker om. Han är inte ett dugg rädd, faktiskt tvärtom. Om han fick bestämma skulle vi ägna åtminstone tio minuter varje ridtur åt att stå och kolla på alla bilar och lastbilar som far förbi (det får vi nästan göra ibland när det tar tid innan det finns tillräcklig lucka för att rida över vägen). Det är nästan så att han sträcker på sig lite extra när det kommer någon snygg sportbil som låter sådär (fånigt tycker jag) mycket eftersom man har monterat på extra stora avgasrör.

Killar alltså.

Väl ner på gräsvägarna tog vi stora rundan bara för att vi hade så kul. En sträcka på ca två kilometer skulle jag tro, går alldles utmed vattnet. Greger blängde åt höger hela tiden för att hålla koll på den lömska vätskan som kanske skulle kunna anfalla honom. När jag vände och tog samma väg tillbaka var han tvungen att blänga åt vänster istället för det kunde ju inte alls vara samma vatten man just passerat i vägvinnande trav.

Blängandet gick över när jag gav galoppskänkeln. För den gångarten är mycket roligare faktiskt.