Jag är hans, bara hans

Hmm... ja så låter det i stallet varje morgon. Från Greger alltså. Man går igenom de vanliga procedurerna som att fodra, lägga ut höet i hagen och sist men inte minst ta på grimmor på de hästar som inte så villigt låter sig infångas i hagen.
   De står alla i bakre raden i stallet, bakom Gregers box som är i mittenraden. Han tycker inte alls om det kan jag lova. Först glor han på mig som om jag vore dum i huvudet när jag traskar bort till Margina för att börja med henne. I tät följd följer Hatti, Dina och Domingo. Jag hinner inte mer än att dra på Hatti grimman innan Greger börjar dunka benen av sig i boxväggarna för att få min uppmärksamhet. Varvat med gnäggande och huvudnickningar.

Visar klart och tydligt att jag är hans och ingen annans. Inte ens Pingus även om så är fallet (går man ut efter den ene i hagen kommer snart den andra springande efter för att följa med, alternativt försök till att bitas). men det är ju lugnt. För han är min och ingen annans heller. <3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0