Skräckupplevelse!
-Ja vad ska man säga, annat än att den lille, kan konsten att skrämma upp en rejält. Det var nämligen som så att när jag skulle hämta in honom ifrån hagen i lördags, stod det naturligtvis en massa hästar i vägen för den ena grinden.
Jag tänkte som så, att det är ju ingen mening med att utmanna ödet genom att tränga mig igenom den matsugna skocken, utan jag tog helt enkelt och knallade runt stallet så att jag skulle kunna gå ut den andra vägen.
När jag stod där och mixrade med grinden så blev Greger "skit" rädd för något (har ingen aning om vad) han slängde sig bakåt så att grimskaftet gled ur näven på mig.
Sedan gjorde han en helomvändning och for iväg genom hagen med grimma och grimskaft hängande efter sig.
Alla dom andra hästarna gav sig efter honom,varenda en blev som tokiga galopperade, bockade samt brallade helgalet, den som var värst var ju som ni alla förstår.......Greger.
Det är otäckt hur många tankar som man hinner tänka när något sådant här händer, den första som kom upp i skallen var, hur sjutton ska jag kunna berätta för Sarah att hennes häst har trampat på grimskaftet och brutit nacken? Var får jag tag på en ny Greger (som om det skulle finnas)?
Hur ska jag få stopp på dom?
Alla andra som var i stallet kom springande och frågade vad dom kunde hjälpa till med?
Släng ut mat blev min kommentar och tack & lov är dom ju matglada så när maten serverades, lugnade dom ner sig en och en t.o.m älskade Greger gick fram till en hög så att vi fick tag i honom, utan att han hade hunnit bruttit nacken.
Tack alla ni som hjälpte till.
Tack & hej från Mormor Mia
Jag tänkte som så, att det är ju ingen mening med att utmanna ödet genom att tränga mig igenom den matsugna skocken, utan jag tog helt enkelt och knallade runt stallet så att jag skulle kunna gå ut den andra vägen.
När jag stod där och mixrade med grinden så blev Greger "skit" rädd för något (har ingen aning om vad) han slängde sig bakåt så att grimskaftet gled ur näven på mig.
Sedan gjorde han en helomvändning och for iväg genom hagen med grimma och grimskaft hängande efter sig.
Alla dom andra hästarna gav sig efter honom,varenda en blev som tokiga galopperade, bockade samt brallade helgalet, den som var värst var ju som ni alla förstår.......Greger.
Det är otäckt hur många tankar som man hinner tänka när något sådant här händer, den första som kom upp i skallen var, hur sjutton ska jag kunna berätta för Sarah att hennes häst har trampat på grimskaftet och brutit nacken? Var får jag tag på en ny Greger (som om det skulle finnas)?
Hur ska jag få stopp på dom?
Alla andra som var i stallet kom springande och frågade vad dom kunde hjälpa till med?
Släng ut mat blev min kommentar och tack & lov är dom ju matglada så när maten serverades, lugnade dom ner sig en och en t.o.m älskade Greger gick fram till en hög så att vi fick tag i honom, utan att han hade hunnit bruttit nacken.
Tack alla ni som hjälpte till.
Tack & hej från Mormor Mia
Nä fy fasen, jag tänker inte röra mig!
Så tänkte Greger idag. Jag var tydligen en väldigt jobbig mamma just under vår ridtur på morgonkvisten. Jag tvingade honom nämligen att jobba och det hade hästkraken ingen lust med. Nej han ville följa med rådjuren som hoppade omkring på gärdet till skogen och han ville se vad Hatti egentligen höll på med på grusvägen med Susanne efter sig (tömkörning för den som undrar).
Dessutom var det fruset och hårt i backen och det underlaget tycker inte prinsen om.
Det blev bara skritt pga underlaget men man kan ju jobba ändå. Körde lösgörande bogövningar (rygga längst staketet ett par steg, vänd utåt och tryck undan från bogen). Ganska snurrigt tycker Greger men han brukar göra så gott han kan och göra vad jag vill.
Men inte så mycket idag. Tillslut stod han bara där och gick varken framåt eller bakåt. Bet mig i benet gjorde han också den fulingen när han skulle "undersöka" mina skor. Då blev jag arg på honom, gav upp ett högt indiantjut (skit samma om de på Bruksis undrade vad jag höll på med, efter min dans skäms jag inte för någonting) och det fick minsann fart på honom. Kruxet var att jag red barbacka. Satt kvar men det var nära markkänning den här gången... ;)
Blev alldeles varm när han gnäggade åt mig lite sådär halvlågt när jag hämtade honom i hagen och han gick emot mig. Man behöver inte mycket för att sväva på moln under resten av dagen.
Dessutom var det fruset och hårt i backen och det underlaget tycker inte prinsen om.
Det blev bara skritt pga underlaget men man kan ju jobba ändå. Körde lösgörande bogövningar (rygga längst staketet ett par steg, vänd utåt och tryck undan från bogen). Ganska snurrigt tycker Greger men han brukar göra så gott han kan och göra vad jag vill.
Men inte så mycket idag. Tillslut stod han bara där och gick varken framåt eller bakåt. Bet mig i benet gjorde han också den fulingen när han skulle "undersöka" mina skor. Då blev jag arg på honom, gav upp ett högt indiantjut (skit samma om de på Bruksis undrade vad jag höll på med, efter min dans skäms jag inte för någonting) och det fick minsann fart på honom. Kruxet var att jag red barbacka. Satt kvar men det var nära markkänning den här gången... ;)
Blev alldeles varm när han gnäggade åt mig lite sådär halvlågt när jag hämtade honom i hagen och han gick emot mig. Man behöver inte mycket för att sväva på moln under resten av dagen.
Tack Greger
Tack för att du kom in och såg ut som en vandrande (dock torr) lerhög idag.
Tack för att du hade myror i benen och försökte käka upp grimskaften du satt fast i.
Tack också för att du dunkade ditt huvud i mitt när du skulle kolla vad jag gjorde med din man.
Tack för att du la dig ner och rullade TVÅ gånger på raken när jag släppte ut dig igen.
Och tack gode gud för att det är mamma som har honom i morgon. För nu ser han ännu värre ut. ;)
Och tack för att du finns.
Tack för att du hade myror i benen och försökte käka upp grimskaften du satt fast i.
Tack också för att du dunkade ditt huvud i mitt när du skulle kolla vad jag gjorde med din man.
Tack för att du la dig ner och rullade TVÅ gånger på raken när jag släppte ut dig igen.
Och tack gode gud för att det är mamma som har honom i morgon. För nu ser han ännu värre ut. ;)
Och tack för att du finns.
AHA-upplevelse
I går hade jag min aha-upplevelse med Gregge man, det var helt underbart.
Red mycket åttvolter och han lyssnade totalt på mig, tillslut hade jag inget i "handen",däremot
ett "fruktansvärt" skjut från baken.
Att det sedan var helt vindstilla och solsken under den tiden jag red gjorde ju inte det hela sämre.
I bland känner man att livet är underbart och det var precis vad jag gjorde.
Tack älskade unge för att du trodde på mitt "barnbarn" och köpte honom när jag själv var tveksam till
att köpa en sådan ung pålle.
Älskar er båda.
Tack & hej från mormor Mia
Red mycket åttvolter och han lyssnade totalt på mig, tillslut hade jag inget i "handen",däremot
ett "fruktansvärt" skjut från baken.
Att det sedan var helt vindstilla och solsken under den tiden jag red gjorde ju inte det hela sämre.
I bland känner man att livet är underbart och det var precis vad jag gjorde.
Tack älskade unge för att du trodde på mitt "barnbarn" och köpte honom när jag själv var tveksam till
att köpa en sådan ung pålle.
Älskar er båda.
Tack & hej från mormor Mia
Mystur
Tack och lov för att jag brås på min pappa. Mornar är till för att utnyttjas, man ska inte ligga och dra sig alltför länge i bingen för då går hela dagen förlorad. Åtminstone känns det som det.
Idag blev det verkligen ett stort plus poäng till mitt morgonpigga jag. Det småregnade i morse när jag åkte upp till stallet och jag tackade mig själv för att jag pallrade mig upp. Gregers vackra, nästan lysande, gröna regntäcke åkte på innan de nio fyrbenta vännerna i stallet fick traska ut i hagen och käka frukost.
45 minuter senare, efter kaffe hos mormor, mockning, matgöra och sopning av hela stallet så var inte täcket så vackert längre. Mest lerigt och kladdigt. Men hästen var ren. Tur det.
Så idag blev det en 20 minuters barbackatur på grusvägarna med lösgörande arbete. Jag är glad för att jag har ridit så mycket utan sadel i mina dar. Greger kan nämligen vända på en femöring och göra lite väl tvära svängar ibland och det är inte alltid så lätt att hålla sig kvar på en välborstad och rätt så spinkig hästrygg. Men jag lyckades sitta kvar. Yesyes, annars hade jag kommit hem och sett ut som ett vandrande lermonster, sanna mina ord. Det är mini-ler-sjöar överallt.
Silver Tail Gregory - my number one.
Idag blev det verkligen ett stort plus poäng till mitt morgonpigga jag. Det småregnade i morse när jag åkte upp till stallet och jag tackade mig själv för att jag pallrade mig upp. Gregers vackra, nästan lysande, gröna regntäcke åkte på innan de nio fyrbenta vännerna i stallet fick traska ut i hagen och käka frukost.
45 minuter senare, efter kaffe hos mormor, mockning, matgöra och sopning av hela stallet så var inte täcket så vackert längre. Mest lerigt och kladdigt. Men hästen var ren. Tur det.
Så idag blev det en 20 minuters barbackatur på grusvägarna med lösgörande arbete. Jag är glad för att jag har ridit så mycket utan sadel i mina dar. Greger kan nämligen vända på en femöring och göra lite väl tvära svängar ibland och det är inte alltid så lätt att hålla sig kvar på en välborstad och rätt så spinkig hästrygg. Men jag lyckades sitta kvar. Yesyes, annars hade jag kommit hem och sett ut som ett vandrande lermonster, sanna mina ord. Det är mini-ler-sjöar överallt.
Silver Tail Gregory - my number one.
Svetten lackade
Idag blev det mycket för lilla Greger. Lastträning gånger två och "ridhusinvigning". Det är nämligen en man inte så långt från oss som byggt ett ridhus och där var vi idag och jobbade så att svetten rann från både mig och Greger.
Jag tyckte det var jättekul, det är spännande att se vad man får ut av hästen när man lyckas trycka på de rätta knapparna och så är det skönt att känna att man själv verkligen jobbar. Det kan ju bli lite si och så med det annars om man inte har inspiration. Har man någon som står i mitten och talar om vad man ska göra och framför allt hur, så får man en släng av djävlar anamma i sig och går in för uppgiften som fasen för att visa att man faktiskt kan.
Så ja, jag kan säga att jag har saknat att rida lektion, vilket jag inte gjort på säkert tre år. Det lär nog kännas i morgon så det blir nog bara en skrittur om jag överhuvudtaget kommer upp på hästryggen utan att det känns som jag ska gå av på mitten...
Det enda som Greger tyckte var lite "läskigt" i ridhuset var när vi satte av i galopp (dock en ganska sansad sådan faktiskt) för då sprätte han upp grus från underlaget på träväggarna så att det lät. Då sprang vi lite fortare ett tag tills han kom på att det inte var ett dugg farligt. Sista gångerna använde han det nog bara som förevändning för att få öka hastigheten några snäpp.
Skönt med ridhus när regnet står som spön i backen och det är lervälling precis överallt. ;)
Jag tyckte det var jättekul, det är spännande att se vad man får ut av hästen när man lyckas trycka på de rätta knapparna och så är det skönt att känna att man själv verkligen jobbar. Det kan ju bli lite si och så med det annars om man inte har inspiration. Har man någon som står i mitten och talar om vad man ska göra och framför allt hur, så får man en släng av djävlar anamma i sig och går in för uppgiften som fasen för att visa att man faktiskt kan.
Så ja, jag kan säga att jag har saknat att rida lektion, vilket jag inte gjort på säkert tre år. Det lär nog kännas i morgon så det blir nog bara en skrittur om jag överhuvudtaget kommer upp på hästryggen utan att det känns som jag ska gå av på mitten...
Det enda som Greger tyckte var lite "läskigt" i ridhuset var när vi satte av i galopp (dock en ganska sansad sådan faktiskt) för då sprätte han upp grus från underlaget på träväggarna så att det lät. Då sprang vi lite fortare ett tag tills han kom på att det inte var ett dugg farligt. Sista gångerna använde han det nog bara som förevändning för att få öka hastigheten några snäpp.
Skönt med ridhus när regnet står som spön i backen och det är lervälling precis överallt. ;)
Vi gör grusvägarna osäkra
Jag kan bara säga en sak. Se upp! Se upp när jag och Greger är ute på grusvägarna och byter gångart till galopp. För då går det fort. Riktigt fort. Så fort att de som är med på turen håller andan och tänker "nenej, det här går aldrig vägen". Fast det gör det. Då om någon gång är Greger stadig på benen även om det går i hundranittio.
Vi ligger lååångt före de andra och når målet sisådär tio minuter före de som har hästar som det går att ta tillbaka i kort galopp utan att de bryter av. Vi vinner med andra ord, varje gång.
För en gång skull har vi en häst som faktiskt är riktigt snabb, på riktigt. Han inte bara TROR det.
Vi ligger lååångt före de andra och når målet sisådär tio minuter före de som har hästar som det går att ta tillbaka i kort galopp utan att de bryter av. Vi vinner med andra ord, varje gång.
För en gång skull har vi en häst som faktiskt är riktigt snabb, på riktigt. Han inte bara TROR det.
Det kan gå så fort
Ett telefonsamtal.
- Hästarna har fått panik. Greger har sprungit in och dragit med sig hela staketet, vi måste ha hjälp att få in dem.
En halv minut senare satt jag i bilen och körde i ilfart upp till stallet. Jag brukar alltid hålla på hastighetsbegränsningar, jag tar det alltid ännu lugnare när det är snö och is på vägen men inte den här gången. Det var tur att polisen inte såg mig för de hade fått åka efter en fartdåre som bara hade en enda sak i huvudet just då.
Greger. Jag såg en skärrad häst med djupa skärsår på hela bakbenen, intrasslad i den där förbannade jävla spiraltråden vi helt idiotiskt använt som avstängning till gödselstacken och stallet. Varför hade jag inte sett till att den blivit utbytt direkt? Varför sattes den överhuvudtaget upp (och på det dumma sättet?)?
Det enda jag kunde tänka på var att nu måste jag ringa veterinären, Greger kommer aldrig mer kunna gå ordentligt, han har ont, nu är det slut. Min lillebror som jag i all panik skrikit på att han var tvungen att följa med upp till stallet sa åt mig att nu får du nog lugna ner dig Sarah, annars kör du av vägen, lyssnade jag inte alls på förens det var dags att svänga ner mot stallplanen och bilen inte bromsade ordentligt på grund av halkan. Som tur var ordnade det upp sig och vi kunde parkera bilen.
Snabbt ut ur bilen in i stallet, förbi Alle samtidigt som jag drog med mig grimma och grimskaft ute i hagen. Det höll på att skymma och jag såg inte vilka hästar det var som höll till ute i hagen men alla stod längst bort och upp över svackan.
Jag ropade på Greger samtidigt som jag småsprang över marken som var frusen och knölig och försökte lugna mitt skenande hjärta, hela tiden livrädd för vad jag skulle få se.
Då hör jag Hans gnägg. Gregers gnägg när han säger hej. Man känner igen det så väl. Sen kommer han fram till mig som om ingenting hade hänt, kör ner huvudet i min famn. för att fort som bara den dra upp det igen och följa efter sina kompisar in i stallet utan några som helst problem, ingen hälta och ingen panik.
Kollade över honom noga och hittade inte en endaste liten skråma på honom. Jag har aldrig blivit så lättad och lycklig i hela mitt liv. När jag kom hem kunde jag nästan inte sluta gråta.
Men jag har heller aldrig varit så rädd.
- Hästarna har fått panik. Greger har sprungit in och dragit med sig hela staketet, vi måste ha hjälp att få in dem.
En halv minut senare satt jag i bilen och körde i ilfart upp till stallet. Jag brukar alltid hålla på hastighetsbegränsningar, jag tar det alltid ännu lugnare när det är snö och is på vägen men inte den här gången. Det var tur att polisen inte såg mig för de hade fått åka efter en fartdåre som bara hade en enda sak i huvudet just då.
Greger. Jag såg en skärrad häst med djupa skärsår på hela bakbenen, intrasslad i den där förbannade jävla spiraltråden vi helt idiotiskt använt som avstängning till gödselstacken och stallet. Varför hade jag inte sett till att den blivit utbytt direkt? Varför sattes den överhuvudtaget upp (och på det dumma sättet?)?
Det enda jag kunde tänka på var att nu måste jag ringa veterinären, Greger kommer aldrig mer kunna gå ordentligt, han har ont, nu är det slut. Min lillebror som jag i all panik skrikit på att han var tvungen att följa med upp till stallet sa åt mig att nu får du nog lugna ner dig Sarah, annars kör du av vägen, lyssnade jag inte alls på förens det var dags att svänga ner mot stallplanen och bilen inte bromsade ordentligt på grund av halkan. Som tur var ordnade det upp sig och vi kunde parkera bilen.
Snabbt ut ur bilen in i stallet, förbi Alle samtidigt som jag drog med mig grimma och grimskaft ute i hagen. Det höll på att skymma och jag såg inte vilka hästar det var som höll till ute i hagen men alla stod längst bort och upp över svackan.
Jag ropade på Greger samtidigt som jag småsprang över marken som var frusen och knölig och försökte lugna mitt skenande hjärta, hela tiden livrädd för vad jag skulle få se.
Då hör jag Hans gnägg. Gregers gnägg när han säger hej. Man känner igen det så väl. Sen kommer han fram till mig som om ingenting hade hänt, kör ner huvudet i min famn. för att fort som bara den dra upp det igen och följa efter sina kompisar in i stallet utan några som helst problem, ingen hälta och ingen panik.
Kollade över honom noga och hittade inte en endaste liten skråma på honom. Jag har aldrig blivit så lättad och lycklig i hela mitt liv. När jag kom hem kunde jag nästan inte sluta gråta.
Men jag har heller aldrig varit så rädd.
Racer
Halvhalt, hörnpassering, halvhalt, galoppskänkel. Slängtrav och tillslut galopp. Kommer på att det är kuuuul att springa och vill fortsätta men saktar av när tråkmänniskan på ryggen ber om det. Ny galopp, samma inledning men fattar galopp tidigare. Fortsätter med samma procedur och växlar var då och då.
Sen var det lögn i helvete att få studsbollen att lugna ner sig ett tag. Varje halvhalt var en tillstymmelse till galoppfattning. Hörnpasseringar betyder också att man får byta gångart för att inte tala om ett beröm i form av "braaa Greger"...
Tillslut fick jag honom att trava på i normalt tempo utan fuskgalopper. JAG vet att han är snabbast i världen. Det är han som vill visa det för resten av grannskapet.
Sen var det lögn i helvete att få studsbollen att lugna ner sig ett tag. Varje halvhalt var en tillstymmelse till galoppfattning. Hörnpasseringar betyder också att man får byta gångart för att inte tala om ett beröm i form av "braaa Greger"...
Tillslut fick jag honom att trava på i normalt tempo utan fuskgalopper. JAG vet att han är snabbast i världen. Det är han som vill visa det för resten av grannskapet.
Bara för att jag tycker om bilder :)
Härlig morgontur
Mer fartfylld tur med Frida idag i Brustorp och Aska. Jätteroligt hela tiden och Greger var pigg som en mört. Galoppen efter järnvägen gick i hundranittio med hööööga frambenslyft men det var kul det också. Han har så mysig galopp min lilla häst.<3
Flygande reflextäcken och konstant leende ryttare
Frida och jag red nere i Medhamra idag och det var helt uuuunderbaaart! Det finns ingen som jag hellre rider ut med än Frida, vi vet precis vad den andra tänker och tycker och våra vackra bruna springare uppskattar våra "lulla" runt turer.
Innan vi gav oss iväg slängde vi på dem reflextäckena för att inte misstas för älgar (skulle vi ramla av och hästarna lägga iväg ut i skogen så skulle de mycket lätt kunna misstas för just skogen konung, Lancer älgtjur och Greger fjolårskalv...). Gregers låg som smäckat på honom tack vara att mitt täcke är fodrat och har fleece inuti (statisk elektricitet är bra ibland) men Lancers for runt lite som det ville. Frida fick hoppa av och knyta fast svanssnöret en gång och innan dess såg han ut lite som stålmannen, minus trikåerna.
Vi var ute i 1 timme och 45 minuter. Lite väl långt för Greger kanske men eftersom vi tog det lugnt var det ingen fara. Han blev lite trött på slutet och snubblade mer än vanligt men hem kom vi hela och rena trots omständigheterna. Frös gjorde jag naturligtvis men vad gör det när man varit ute på ridterapi med inkluderat prat om allt mellan himmel och jord tillsammans med sina bästa vänner, kategori två respektive fyrbent?
Innan vi gav oss iväg slängde vi på dem reflextäckena för att inte misstas för älgar (skulle vi ramla av och hästarna lägga iväg ut i skogen så skulle de mycket lätt kunna misstas för just skogen konung, Lancer älgtjur och Greger fjolårskalv...). Gregers låg som smäckat på honom tack vara att mitt täcke är fodrat och har fleece inuti (statisk elektricitet är bra ibland) men Lancers for runt lite som det ville. Frida fick hoppa av och knyta fast svanssnöret en gång och innan dess såg han ut lite som stålmannen, minus trikåerna.
Vi var ute i 1 timme och 45 minuter. Lite väl långt för Greger kanske men eftersom vi tog det lugnt var det ingen fara. Han blev lite trött på slutet och snubblade mer än vanligt men hem kom vi hela och rena trots omständigheterna. Frös gjorde jag naturligtvis men vad gör det när man varit ute på ridterapi med inkluderat prat om allt mellan himmel och jord tillsammans med sina bästa vänner, kategori två respektive fyrbent?
Traska in och ät och därefter helst inte traska ut
Lastträning idag på förmiddagen. Gick bara fint även om jag fortfarande skulle behöva mentalträna mig själv när det kommer till transporter. Fördelen med sättet vi lastar på är att jag inte behöver gå in i transporten i alla fall, vi skickar bara in kusen, stänger igen och sätter fast honom.
In går bra men lilla Greger skulle gärna stanna i lådan sen, där finns mat och det är mysigt så det är knappt man får honom att backa ut sen men när han väl gör det så tar han fina och försiktiga små steg (jo han kan faktiskt det!) och har inte ett dugg bråttom. Duktiga lilla pojken.
Nästa mål blir att åka till ridhuset, utan ångest för min del. Jaja, så länge jag slipper köra ska det nog gå bra. Jag vill gärna ut och övningsköra med pappa bredvid mig innan jag kör själv. Inte något fel på mammas körning alltså men jag vill gärna lära mig att backa också (och det är inte det lättaste) och inte behöva tänka på vart jag ska åka och varje gång ta reda på om det går att köra runt gårdsplanen.
Det finns inga dåliga väder bara dåliga kläder...
Idag blev det endast ett lugnt skrittpass. Sidvärtesövningar, halter, ryggningar och lite dittan och dattan. Greger tyckte det var lite tråkigt att inte få springa något men han var avslappnad och fin hela tiden. Känns bra att man utan problem kan ta sådana turer också eftersom jag tycker att man utan problem kan jobba igenom hästen i skritt även om det då inte blir lika ansträngande som om övningarna varit i trav eller galopp. Vi tar det långsamt med alla nya övningar så kan vi uppgradera svårighetsgraden senare när vi kan allt tillsammans.
Det blåste, det snöade och underlaget var inte det bästa men det gick. Jag höll på att förfrysa mina tår men resten av kroppen höll sig förhållandevis varm (tre tröjor, vinterjacka, långkalsonger och vantar gör susen). Visst lovprisar jag den som uppfann stålhättan (med tanke på at min häst ganska ofta har svårt att hålla reda på vart han sätter sina hovar, eller om han kanske trampar mig med flit) men han/hon kunde väl uppfunnit någon sorts värmefunktion samtidigt. För mina tår känns som de ska trilla av trots dubbla strumpor och raggsockar. Trästigbyglar nästa eller barbacka hela vintern lutar det åt...
Små lätta moln...
Ridtur nere I Brustorp med Bitto och Lanciska idag. Svinkallt men strålande sol hela tiden. Jättehärligt men jag undrar vad de matat Greger med under tiden jag varit borta. Han älgade iväg som en dåre längst grusvägarna tills han kom på att han kanske inte fick göra så med mig på ryggen (det brukar han inte få göra men idag skrattade jag mest åt honom för han var så lycklig över att få vara ute på tur och dessutom ligga först).
Några härliga galopper med hans enorma steg gjorde att jag svävade ännu högre på de rosa molnen som byggdes upp i samma stund jag satte mig i sadeln. Trots att han är snubblig och vinglig, pillimarisk och full av hyss så är han verkligen en häst som passar mig. Ombytlig men inte skvattig (inte rädd för något egentligen), han drar (pepparpeppar ta i trä..) inte iväg med bettet mellan tänderna för att inte stanna förens han är på gårdsplanen igen och han har än så länge inte bockat eller sparkat backut. Han är glad hela tiden, översocial (på gott och ont visserligen) och han älskar verkligen att jobba och lära sig nya saker även om han glömmer bort hur man gör ibland.
Många lovord över min häst det vet jag, men det är så jag känner. Jag bara väntar på den dagen han ställer till något riktigt sattyg med mig på ryggen. Dock tycker jag om honom så enormt mycket att jag aldrig skulle vilja sälja honom även om han förvandlades till värsta rodeohästen som knappt gick att sitta i sadeln tio sekunder på. Då får jag väl köra in honom istället, travsteget har han ju defenitivt. ;)
På lördag blir det lektionsridning. Tänker inte spekulera i hur det kommer gå, jag har inga förväntningar. Jag är ringrostig som attan efter att inte ha ridit lektion på säkert två år, troligtvis kommer jag inte kunna gå på söndag. Den som lever får se. Kul ska det bli i alla fall och jag börjar redan bli nervös men det brukar reda ut sig tillslut, ridläraren är en av de bästa jag någonsin ridit för så det ska kanske fixa sig. Rapport från ridlektionen utlovas, kanske även vågar mig på bildbevis (där jag troligtvis kommer sitta som en hösäck och Greger kommer vara så seg att det ser ut som han går i slowmotion).
Några härliga galopper med hans enorma steg gjorde att jag svävade ännu högre på de rosa molnen som byggdes upp i samma stund jag satte mig i sadeln. Trots att han är snubblig och vinglig, pillimarisk och full av hyss så är han verkligen en häst som passar mig. Ombytlig men inte skvattig (inte rädd för något egentligen), han drar (pepparpeppar ta i trä..) inte iväg med bettet mellan tänderna för att inte stanna förens han är på gårdsplanen igen och han har än så länge inte bockat eller sparkat backut. Han är glad hela tiden, översocial (på gott och ont visserligen) och han älskar verkligen att jobba och lära sig nya saker även om han glömmer bort hur man gör ibland.
Många lovord över min häst det vet jag, men det är så jag känner. Jag bara väntar på den dagen han ställer till något riktigt sattyg med mig på ryggen. Dock tycker jag om honom så enormt mycket att jag aldrig skulle vilja sälja honom även om han förvandlades till värsta rodeohästen som knappt gick att sitta i sadeln tio sekunder på. Då får jag väl köra in honom istället, travsteget har han ju defenitivt. ;)
På lördag blir det lektionsridning. Tänker inte spekulera i hur det kommer gå, jag har inga förväntningar. Jag är ringrostig som attan efter att inte ha ridit lektion på säkert två år, troligtvis kommer jag inte kunna gå på söndag. Den som lever får se. Kul ska det bli i alla fall och jag börjar redan bli nervös men det brukar reda ut sig tillslut, ridläraren är en av de bästa jag någonsin ridit för så det ska kanske fixa sig. Rapport från ridlektionen utlovas, kanske även vågar mig på bildbevis (där jag troligtvis kommer sitta som en hösäck och Greger kommer vara så seg att det ser ut som han går i slowmotion).
Back in buisness
Nu är jag tillbaka efter en veckas semster i Lagos, Portugal. Enligt familjen valde jag rätt vecka att åka bort för här hemma har vädret varierat mellan snöstorm, spöregn, blåst och fruktansvärd kyla. Det kan ju tilläggas att jag legat och latat mig på stranden varje dag i en veckas tid under klarblå himmel strålande sol och med en mild bris som fläktade skönt när det blev för varmt.
Så Myra (http://myrasmysterier.blogg.se) nu blir det upptåg igen, det är bara det att min mamma är lite dålig på att uppdatera och att jag innan jag åkte iväg bara var trött på allting och inte orkade engagera mig. Men nu blir det andra bullar för jag har saknat min häst något så grymt under den här veckan, så nu slipper han mig inte i första taget! Stackaren kommer ångra den dagen han blev min. ;)
Nu ska jag snart upp och pussa ihjäl sötnosen.
Så Myra (http://myrasmysterier.blogg.se) nu blir det upptåg igen, det är bara det att min mamma är lite dålig på att uppdatera och att jag innan jag åkte iväg bara var trött på allting och inte orkade engagera mig. Men nu blir det andra bullar för jag har saknat min häst något så grymt under den här veckan, så nu slipper han mig inte i första taget! Stackaren kommer ångra den dagen han blev min. ;)
Nu ska jag snart upp och pussa ihjäl sötnosen.
Inget blir som man tänkt sig!
Idag hade Bitto, jag & Hanna bestämt att vi skulle rida ut tillsammans. Sarah och jag åkte upp till stallet på morgonkvisten för att ge hästarna frukost och släppa ut dom i den dimfrostiga hagen.
Efter att vi gjort detta så åkte vi hem och bjöd in Bitto med barnbarn på frukost, efter att vi suttit och pratat en stund så åkte vi upp till stallet allihop förutom Sarah som var tvungen att åka och jobba.
Nästan precis efter det att vi kommit upp så dök Hannna (som hade haft musjakt på morgonen) upp.
Efter mockning så kom barnbarnets pappa för att hämta hem sitt lilla barn. Fast först fick hon rida en sväng med Pingu och pappa som ledslagare.
Gregger stod gnäggande och trampade otåligt i hagen och ville in i stallet för att se vad vi sysslade med (eller var det något annat som lockade måntro).
Till slut fick alla tre komma in och vi gjorde iordning dom för ritten. Sedan gav vi oss iväg neråt Medhamra men jag hann nog inte mer än 300 meter förren jag kände att Gregger inte gick riktigt rent med vänsterfram fortsatte lite till för att se om det gick över, provade att trava honom men det blev ju inte bättre, så snoppet för oss så blev det bara att ta och vända hemåt för våran del medans dom andra fortsatte.
Gregger kunde inte förstå varför vi var tvungna att vända och man riktigt såg hur besviken han var, då vi "linkade" hem tillsammans.
Ja som sagt det blir aldrig som man tänkt sig.
Tack & hej från mormor Mia
Efter att vi gjort detta så åkte vi hem och bjöd in Bitto med barnbarn på frukost, efter att vi suttit och pratat en stund så åkte vi upp till stallet allihop förutom Sarah som var tvungen att åka och jobba.
Nästan precis efter det att vi kommit upp så dök Hannna (som hade haft musjakt på morgonen) upp.
Efter mockning så kom barnbarnets pappa för att hämta hem sitt lilla barn. Fast först fick hon rida en sväng med Pingu och pappa som ledslagare.
Gregger stod gnäggande och trampade otåligt i hagen och ville in i stallet för att se vad vi sysslade med (eller var det något annat som lockade måntro).
Till slut fick alla tre komma in och vi gjorde iordning dom för ritten. Sedan gav vi oss iväg neråt Medhamra men jag hann nog inte mer än 300 meter förren jag kände att Gregger inte gick riktigt rent med vänsterfram fortsatte lite till för att se om det gick över, provade att trava honom men det blev ju inte bättre, så snoppet för oss så blev det bara att ta och vända hemåt för våran del medans dom andra fortsatte.
Gregger kunde inte förstå varför vi var tvungna att vända och man riktigt såg hur besviken han var, då vi "linkade" hem tillsammans.
Ja som sagt det blir aldrig som man tänkt sig.
Tack & hej från mormor Mia
Toppentur
Igår gick det jättebra att rida. Greger samarbetade verkligen och var uppmärksam hela tiden. Han är snäll för det mesta men ibland så finns det så mycket annat att fundera på så att han "glömmer" bort att jag faktiskt sitter på ryggen. Blir då superförvånad om jag tar tillbaka honom ordenltigt för att få honom uppmärksam och så rynkar han sin lilla mule bara för att han blir sååå sur. Efter ett tag är det glömt och han blir glad igen.
Igår hade jag ingenting i handen, han bjöd på bra hela tiden, tog tempoväxlingarna som ingenting och fattade rätt galopp hela tiden. Det känns verkligen att han har utvecklats så himla mycket på de här lite mer än sju månaderna jag har haft honom. Vi håller på att växa ihop.:)
Idag blev det marktträning och promenad i det fina höstvädret. Stod och såg ut över Östgötaslätten och Vätterns klara vatten och bara kände hur bra jag mådde av allting. Det finns inget bättre än att tillbringa tid med hästen, speciellt som han njuter lika mycket som mig vad gäller vackra utsikter. Fick han bestämma skulle vi kunna stå i en halvtimme och bara kolla på allting. Med mulen i min nacke och spetsade öron.
Jag älskar honom så att det gör ont. Jag låter honom aldrig försvinna.
Igår hade jag ingenting i handen, han bjöd på bra hela tiden, tog tempoväxlingarna som ingenting och fattade rätt galopp hela tiden. Det känns verkligen att han har utvecklats så himla mycket på de här lite mer än sju månaderna jag har haft honom. Vi håller på att växa ihop.:)
Idag blev det marktträning och promenad i det fina höstvädret. Stod och såg ut över Östgötaslätten och Vätterns klara vatten och bara kände hur bra jag mådde av allting. Det finns inget bättre än att tillbringa tid med hästen, speciellt som han njuter lika mycket som mig vad gäller vackra utsikter. Fick han bestämma skulle vi kunna stå i en halvtimme och bara kolla på allting. Med mulen i min nacke och spetsade öron.
Jag älskar honom så att det gör ont. Jag låter honom aldrig försvinna.
Idag är en annan dag
Lycka är att känna hur allting bara klaffar och flyter på när man inte har några förväntningar alls förutom att man hoppas på att sitta kvar. Skrittade runt barbacka idag och Greger lydde min minsta vink. Tänk vad mycket ljusare dagen blir då även om det är gråmulet ute.
Jag har världens bästa häst.
klicka på länken nedan och se något helt fantastiskt.
http://www.youtube.com/watch?v=mqi0NlPvMEQ
En dag ska jag och Greger kunna det där. Helt underbart.
Jag har världens bästa häst.
klicka på länken nedan och se något helt fantastiskt.
http://www.youtube.com/watch?v=mqi0NlPvMEQ
En dag ska jag och Greger kunna det där. Helt underbart.
Vattenpölar som blir till gärden....
...som blir till arg Gregerägare. Tömkörde idag och gossen ville inte alls samma sak som mig (och jag inte samma sak som honom, det sa han klart och tydligt...).
Det är ganska blött ute nu, och speciellt på grusvägen där vi höll till idag. Den är nämligen full av gropar och leriga partier men går alldeles utmärkt att hålla till på om man tömkör. Tycker dock inte Greger. Han vill inte blöta ner sina små söta hovar om han gör det på eget bevåg.
Ut på gärden och ner i diken blev det idag och jag arbetade sakta upp en ilska. En ilska som mycket hörde till att de som nattade hästarna igår inte hade gett Greger allt hans hö utan bara tagit ut ungefär hälften ur påsen. Så egentligen var det ju inte Greger jag var arg på men det är lätt att man blir frustrerad på allt annat när man är arg.
Så ingen jättebra dag idag men vädret var i alla fint. Nu är han även nyfriserad och "fin" i manen, om än lite taggig. Å så har vi myst massor, kliat rumpan (Gregers favorit..), kliat nosrygg, pussat mule och rensat kardborrar. Mycket bättre än att brottas på åkrarna tycker både jag och Greger.;)
Det är ganska blött ute nu, och speciellt på grusvägen där vi höll till idag. Den är nämligen full av gropar och leriga partier men går alldeles utmärkt att hålla till på om man tömkör. Tycker dock inte Greger. Han vill inte blöta ner sina små söta hovar om han gör det på eget bevåg.
Ut på gärden och ner i diken blev det idag och jag arbetade sakta upp en ilska. En ilska som mycket hörde till att de som nattade hästarna igår inte hade gett Greger allt hans hö utan bara tagit ut ungefär hälften ur påsen. Så egentligen var det ju inte Greger jag var arg på men det är lätt att man blir frustrerad på allt annat när man är arg.
Så ingen jättebra dag idag men vädret var i alla fint. Nu är han även nyfriserad och "fin" i manen, om än lite taggig. Å så har vi myst massor, kliat rumpan (Gregers favorit..), kliat nosrygg, pussat mule och rensat kardborrar. Mycket bättre än att brottas på åkrarna tycker både jag och Greger.;)
