silvergreger

Underbart väder idag. Solen sken och det var nästan vindstilla (jag har nog nämnt det tidigare men det är i stort sett aldrig vindstilla här på Ösgötaslätten) och Greger var nästan ren när han kom in från hagen. Ja förutom några små jordfläckar som gick lätt att borsta bort.

Gav oss ut mot grusvägarna och på vägen mötte vi ett par som äger några bikupor som står på en gräsplätt vi passerar dagligen. Greger är inte rädd för dem, inte heller för stenröset som ligger precis bredvid (många andra hästar studsar förbi där). Idag var det farligt däremot.

Paret var påväg därifrån men såg att jag kom så de tänkte hälsa på oss (paret har en dotter som rider i vårat stall). Ingen fara tänkte jag, människor har han ju sett förut och hoppades innerliggt att han skulle fatta att det var just människor som gick där. Det gjorde han.

Men ve och fasa! Kvinnan hade ju jätteröda kläder på sig! Då är det tydligen bäst att lägga i backen med full fart för det kan ju tänkas att varelsen som kommer stegande på två ben emot honom (och pratar) är en Greger-ätande varulv. Så ja, de hejjade på håll och hoppade in i bilen och jag och min fjantiga häst struttade förbi och fortsatte turen.

Inga problem resten av turen, hade bara trevligt och galopperade i Greger-fart en del. Han blev inte ens rädd för motorcykeln som drog om oss på Västra Stenby-vägen. Bara kollade efter den och önskade att han också hade en sådan. Men inte röd då. För röda saker är ju farligt, det har en liten fågel viskat i Gregers öra.

Ja, det är nog rösten i hans eget huvud han har hört...