En del saker förstår bara invigda
Igår frågade en tjej på jobbet mig om varför jag tycker så mycket om ridning och hästar så mycket. Hon själv kan inte förstå vitsen med det hela. Jag försökte förklara men fann tillsut inga ord. Det måste ju liksom upplevas.
Träffar man andra hästfrälsta är det ju liksom bara att nämna stubbåkrar, sandstränder, en perfekt utförd skänkelvikning eller faktumet att hästen kommer gnäggande och springande mot en i hagen för att ögon ska börja glittra.Ett leende sprider sig då i ansiktet och man drömmer sig bort utan att behöva diskutera det vidare.
Fantastiskt, underbart, medicin för själen. Obeskrivligt egentligen.
(och jag vet att ni log när ni läste om stubbåkern)
Yeeeees!!!
Hur trevlig som helst, väldigt lätt att prata med och allt känns himla bra faktiskt! Jag har inte ens en gnutta ångest över att låta henne rida Greger och det vill inte säga lite. Det här blir bra tror jag.
Sweeeeeet!
Liten update
Vi är lite off road just nu. Ja, ur bloggsynvinkel eller vad man säger.Mycket med det hela och nej jag har inte hittat en medryttare än men det löser sig nog hoppas jag.Idag har jag och Greger varit nere i Medhamra närmare två timmar och busat runt. Vi har galopperat mest hela tiden eftersom det var en viss herre (och eftersom det bara var jag och Greger som var iväg så kan ni ju räkna ut vem) hade fruktansvärt mycket spring i benen.
Var även i och badade i det underbart klara vattnet och det var kul. Ja efter lite övertalningsförsök då Greger glömt bort att han faktiskt badat förut. Vi stod som fastvuxna utan att röra oss varken framåt eller bakåt en stund där på strandkanten. Sen knallade vi i och det enda som inte var så populärt var när vattnet nådde till magen (ja på hästen då) för då tog vi några rätt snabba steg in mot kanten igen. Vi vet ju alla att magen är värst att doppa så jag klandrar honom inte...
Sommarbete på fredag. Gräs och gräs och magar. Fint blir det.
Hallå
Annonsen... Vart finns du som jag kan lita på?
Lena; Nej Greger ska absolut inte säljas (typ över min döda kropp i så fall). Måste hitta en medryttare bara då jag ska börja plugga i höst....
Done
Nu har jag lagt ut en annons och det är satans så jobbigt.
Frågan är om någon kan leva upp till mina förväntningar. Jag kräver för mycket tror jag men å andra sidan så låter jag ju ingen annan än någon som passar rida honom. Så är det bara.
Ridlektion
Lätt att ha att göra med är hon också, konkret och det känns som om man pratar med henne flera timmar varje dag när man träffar henne.
Anyway. Lektionen gick över förväntan (med tanke på att jag inte ridit lektion sen i september eller så) och Greger skötte sig fint. Ja, riktigt jobbigt var det såklart och han protesterade lite i förflyttningarna men inte så mycket som jag trodde att han skulle göra. Blev en hel del galopparbete med och efter ett tag fungerade även det. När jag slutade hjälpa honom vill säga och blev tillsagd att jag faktiskt fick visa att jag var arg på homom. Då skärpte han sig den lilla mannen.
Fick mycket beröm för hur fin han har blivit i sidorna, formen och stadigheten så att säga. Känns bra när Pia säger att vi har gjort ett bra jobb för hon slösar inte på beröm (och det är en bra sak!) så jag svävar lite på moln faktiskt. Känns bra när man lyckas.
Svettig som sjutton blev han men rullade sig så ordentligt i hagen att det nog slutade klia. Grattis mamma som har honom i morgon. Dammig och fin blev han, ditt lilla barnbarn.
Satans hästkräk
Han var billig då kan jag lova. Emelie ska kontaktas och hästfan (ursäkta språket) ska få sig både en och annan dust. Emelie har nämligen inga problem med transporter till skillnad från mig. Då ska han få se på annat.
Jaja, vi åkte iväg på löshoppning ändå. Man har ju alternativ så att säga. Pingu blev gladare än gladast och hoppade hur fint som helst (och högt ofc) som vanligt. Bästa utflykten på länge tyckte han som de senaste gångerna av transportering bara fått åka till tandläkaren.
Greger han fick gå och ruttna i hagen istället. Rätt åt honom.
Idag (ja om du läser det i morgon var det igår osv...)
Jag älskar honom så mycket att jag vet inte vad.
Greetings from sunny Vadstena
Hej allihopa!
Idag har jag varit hur duktig som helst. Ja, alltså det är jag ju jämt (snyggast, snällast och roligast också) men idag var jag på topp. Det sa mamma i alla fall.
Kunde visst mycket mera än vanligt. Typ sådana där sidoförflyttningar och snygga galoppfattningar samt galopp i långsamt tempo.
(Säg inget till mamma men det kan jag egentligen jämt, har bara inte lust och skiter i vad hon säger ibland för hon tjatar så dant...)
I alla fall så bestämde jag mig idag för att inte bajsa i vattenkoppen. Kanske gör det i morgon istället för då har inte mamma mig, mormor kommer istället. Tror att hon inte blir lika arg som morsan. Hon tycker om mig ändå och det bästa är att jag jämt får godis och extra mycket mat när hon tar hand om mig. Vi har sagt att vi inte ska säga något till mamma men hon får nog inte reda på något ändå... Skriver det ju bara här.
Ja alltså mamma säger att hon älskar mig och det gör hon nog med. Fast hon kan bli hiskeligt arg ibland och jag förstår inte problemet. Jag kan väl inte rå för att jag vill se hur grimmorna smakar och vad som finns i botten på ryktlådan? Har inte lyckats smita in i sadelkammaren heller för mamma stoppar mig jämt. Hinner bara få in framskankerna. Men en dag ska jag lyckas...
Nä, sol ute ju så nu ska jag vältra mig i den lerigaste delen av hagen, leka lite med Baldur och Pingu och pussas lite (schhh) med Olivia.
Hörs då! Ha de gött!
The one and only
Silver Tail "Greger" Gregory aka "Munter"
Vi går åt rätt håll (framåt och mot våren)
Idag var jag och Frida nere i Medhamra och stollade runt. Ja, det var väl mest min häst som stollade sig får jag väl erkänna. Han glömde till exempel att han inte är rädd för lastbilar. Kastade sig runt i en snygg vändning på gärdet vid R50 när vi kommit över till rätt sida. Mest för att han ville hitta på något antar jag och han lyckades till och med få Baldur att reagera.
Mycket lyckat med andra ord (Greger hade världens leende på läpparna...) men vi kom i alla fall vidare sen. Gick finfint (om än lite snabbt) tills vi red förbi en liten lada. Eller ja, typ förråd någonting. Då dunkade det nämligen till ordentligt och det blev tvärnit och uppblåsning. Det visade sig att en stackars duva hamnat på fel sida av huset, insidan. Stackaren försökte ta sig ut, genom det stängda fönstret.
Aja, tog han sig in så tar han sig nog ut. Vi trippade förbi lite sådär på sidan och fnysande (hästen inte jag) och fortsatte. Isen i bäcken skrämdes också genom att sjunga ordentligt. Farligt farligt men spännande på samma gång.
Sen gick det riktigt fint ett tag, trav i lagom tempo med en häst som bjuder på ordentligt (i och för sig inget ovanligt..) och som gick stadigt på tygeln utan att jag hade någonting i handen. Tvärnit när vi kom till ett geggigt parti så jag höll på att fortsätta utan häst.
Tur att man har överlevnadsinstinkt och kan kravla sig tillbaka i sadeln utan att hamna på backen. Nåja, undantag finns.
Min häst är finast helt enkelt. Jag är typ kär i honom. Underbar.
Mest bara utfyllnad
Har inte börjat med några lektioner än men det blir väl förhoppningsvis till att komma igång snart. Behövs, framför allt för mig känner jag.
Fast måste säga det att Greger är kanonduktigt just nu. Myyyyyycket spring i benen och lite flaxande hit och dit men om man bara låter honom busa av sig ett tag så går han som en klocka sen. Mjuk, följsam och flexibel. Sådär så att man egentligen vill att någon annan ska prova honom bara för att man vill höra från någon annan att han faktiskt är en hur fin häst som helst.
Dessvärre gillar jag ju inte när någon annan rider min häst. Dessutom skulle han säkert inte gå sådär fint som bara han kan med någon annan på ryggen, han är nog för van vid mig och mamma. Eller ja, efter ett tag naturligtvis men man kan inte rida honom hur som helst. Inte hålla i honom, inte driva för mycket och använda småsmå vikthjälper och han fungerar hur bra som helst. Man måste bara komma förbi tramspunkten, och innan man kommer så långt är det bara att låta honom hållas. När han är redo att börja jobba är det som att vända på en hand. Man känner det i hela hästen och sen är det bara att sätta igång.
Man får helt enkelt inte kräva något av honom förens rätta känslan infinner sig. Då är det nästintill omöjligt att få honom att lyssna och man börjar bara bråka.
Annars fäller han galet mycket, rullar sig lite extra och bajsar fortfarandei sin egen vattenkopp. Precis så mycket Greger som han alltid är alltså. Helt fantastiskt underbar med andra ord. Fast det där med vattenkoppen skulle det ju inte göra något om han hoppade över förstås...
Bara för att visa upp någon som ingen kan motstå
Bästa Pingu.
But what happens when karma turns right around to bite you
Spännande och lite otäckt. Fast än så länge har ingenting sagt pang.
Lervälling
Men så sjuhelvetes mycket lera att jag nästan drunknar. Då har vi ändå en stoooor hage så våra kära hästar behöver faktiskt inte skita ner sig genom att rulla sig precis vid grindarna där det är som mest upptrampat.
Naturligtvis gör Greger det ändå. Vart annars liksom? Fast idag hade han inte gjort det måste jag säga och det var jag väldigt tacksam över. Det räckte med leran han tänktes av efter passet i paddocken där vi höll till för att sällskapa med Eva som provade Daphne. Gick skapligt att få rent ändå.
Hur han kommer se ut i morgon vill jag inte tänka på.
Han var duktig på att jobba idag i alla fall, fast det var riiiiktigt jobbigt att kämpa fram i leran. Galopen börjar återigen lossna och finfina galoppfattningar togs. Lite ivrig ibland men han är så otroligt lyhörd för vikthjälper att det i stort sett bara är att luta sig litegranna bakåt för att få honom att runda till sig, sänka nacken och rulla på i lite mer normal hastighet. Ja, i paddocken i alla fall, när vi rider ut är det alltid mycket roligare. Då måste man faktiskt springa tills man blir jättetrött.
Namnsdagsbarn
Idag är det en ganska speciell dag. Efter mycket bläddrande i almenackor genom åren (genom dom håller jag ordning på mitt liv..) så har jag insett att det inte finns namnsdagar till alla här på jorden. En del försvinner ju till och med ur systemet.
Men Greger, han har namnsdag han. Idag närmare bestämt! Inte alla hästar som har det inte, ja okej att det inte är hans namn på pappret men han är en Greger. Det kan nog alla som träffat honom skriva under på.
Firade gjorde vi genom hovslageri och så bjussade jag faktiskt på en morot. Från handen. Snacka om att frångå sina principer... Men han har ju faktiskt bara namnsdag en gång om året.
Har även varit en sväng på Sharpman för att byta halsförlängaren som gick sönder efter ett enda pass. Visade sig dock att samtliga snoddar var likadana så jag fick pengarna tillbaka och de togs bort från butiken. Dålig kvalite sa dom och jag kan hållamed. Annars lever dom tills de blir ungefär 180 år dom där sakerna.
Fick tips från Tess om gramantygelmetoden istället så den får det bli. Ryggmuskler ska byggas och träningsvärk ska uppkomma. Vi vill ju ha finfina bilder på en finfin (finare än vanligt..) Greger till våren. Sådär att man nästan tappar andan när man kollar på bilderna och pyser av stolthet över att det är min häst.
Det gör jag visserligen även om han ser ut som en fjolårskalv på de bilderna jag har nu... hehe.
