silvergreger

Idag började två års krisen. Ni vet, par som varit tillsammans i 2 år gör antingen slut eller jobbar sig igenom problemet tills allt fungerar igen. Ja, idag var det nära att jag bröt upp med min häst.

Nä, riktigt så illa var det inte. Det hela började i hagen när jag skulle ta in honom. Som jag har skrivit tidigare (tror jag) så ska Greger faktiskt inte gå in om det finns hö från morgonfodringen kvar. Så var det idag så jag blev sur på honom och kastade en snöboll på honom (jag vet, jag reagerar väldigt moget i sådan situationer). Detta resulterade i att han hoppade i luften av överraskningen (det var inte direkt en hård snöboll, mer en näve snö om jag ska vara ärlig) och sen sträckte han fram öronen och kom framstegande till mig. Så att jag skulle trösta honom.

Ibland är han lite trögare än vanligt. Han trodde nog att den där snöbollen kom från någon helt annan stans. Inte kan matte vara så elak i alla fall.

Bestämde mig för att rida en kortare tur i paddocken eftersom jag börjar jobba klockan kvart över tolv idag. I början var han stel och tråkig, slö och oengagerad. Tvärade i vändningarna och allt sånt där som man bara blir trött på när man vet att det inte brukar vara några problem i vanliga fall.

Fattade då galopp istället och gjorde galoppfattningar, tempoväxlingar och lät honom rulla på i båda varven i säkert en kvart utan pauser. Efter det blev han kanoners! Piggare, mer steg och flexibel i tempo och kropp.

Svettigare än efter ett gympass var vi båda två men jag tror att både han och jag var nöjda efteråt. Det är så skönt när problemet släpper och man får igenom hästen dit man vill.

Reklam för min andra blogg - Cancan