silvergreger

Blev ingen ridning idag, Greger Gregorius har nämligen lyckats tappa en sko. Märkte det inte förens jag skulle ta hovarna. Hupps, det är något som inte stämmer tänkte jag. Efter lite tankearbete (mitt huvud hängde inte med så bra idag på förmiddagen...) så insåg jag att det var skon som fattades. Han hade tur dock, inget uppfransat i hoven överhuvudtaget, det ser nästan ut som om hovslagaren bara har "glömt" att slå dit skon. Så det är bara att försöka få tag på Anders.

Hoppas på att hitta skon också, den ligger i hagen någonstans. Delvis för att det vore bra att bara kunna sko om honom med samma sko igen och delvis för att jag inte vill att en sko med sömmar och allt ska ligga ute i hagen. Det kan hända otäcka saker då, det har vi tyvärr blivit varse om i stallet för länge sedan.

   Så det blev utredning av kardborrar, extra borst och mys idag. Trevligt det också men inte tillräckligt tyckte Greger som ville följa med in igen när jag släppt ut honom. Knashästen.<3

Idag blev det tömkörning av min duktiga lilla häst. Han var helt underbart lyhörd under hela passet och gjorde vad jag bad honom om (och lite till), Lite bus i benen hade han dock så det var tvunget att bli två "invändningar" med glittrande ögon för att se om jag skulle bli arg på honom.

Fast idag var det en sådan dag som man bara blir gladare av lite påhitt från finurliga fyrbenta djur.

Körde många galoppfattningar för att börja bygga på rätt muskler och för att han ska lära sig att ta fattningarna direkt. Det gick bra och sen ville han galoppera mest hela tiden (men han gjorde som jag ville ändå).
   Efter passet stod vi och myste ett tag, det brukar bli så när han har varit riktigt duktig. Då står han med huvudet under min ena arm och så ska jag massera honom vid öronen eller klia honom i pannluggsfästet (kan man kalla det så?) eller bara stå och krama om honom och pussa på honom. Skulle han vara möjlig att tillfälligt krympa skulle jag minska honom till kattunge-storlek varje kväll och låta honom sova i min säng.:)

   Jag och Greggan har olika åsikter om kardborrar. Jag hatar dem och vill utrota dem. Greger älskar dem och vill att beståndet ska utökas. Han agerar volontärhjälp genom att typ bo/simma/klia sig i alla fördömda kardborresnår så att hela hans pannlugg blir som ett noshörningshorn. Meningen är väl att han ska placera dem på något nytt ställe där de kan växa och frodas men det går inte så bra. De släpper nämligen inte i första taget. Man får snarare ta i för kung och fosterland för att få ut dem ur luggen och efteråt ser det ut som om han har världens affrokrull.
   (Men idag flätade jag luggen efter utrensning och satte upp flätan i en knopp. Kanske kan det hjälpa något...)

Och nu vill jag att stamtavlan ska anlända.

Idag höll jag ridlektion för Linn och under tiden som hon borstade och fixade i ordning honom tog jag in Greger som stod utanför fållan och ville in och bli ompysslad.
   Borstade, gav morötter, kelade lite och körde lite ledarskapsövningar. Släppte sedan ut honom och gav mig iväg till paddocken med Pingu och Linn för lektionen. Kom tillbaka efter femtio minuter en timme och ser Greggan stå utanför fållan där mamma och resten sitter efter att ha fixat grinden i hagen som var under all kritik.

    Jag: - Men Greger då, du har ju redan varit inne. Vi kan ju inte pyssla med dig 24 h om dygnet.
    Mamma: - Hade du haft inne honom redan? Då har han varit inne två gånger nu. Han stod och tjatade så mycket, jag trodde inte du hade haft honom inne.


Hrmmm.. Manipulativ häst jag har. En extremt social manipulativ häst.

Idag jobbade jag Greggan från marken och det gick jättebra. Trots fyra fyrbenta okända åskådare i hagen bredvid paddocken så var hans uppmärksamhet riktad mot mig hela tiden. Jätteduktig och det blev även lite trav över bommar. Lite skutt tills han kom på att man faktiskt behövde lyfta lite mer på fötterna för att komma över.
   Tog en om väg tillbaka till hagen och promerade förbi både låtnde lador och skrotgårdar. Greger är dock så smart att han inte tycker sådant är farligt utan bara intressant. My sweetheart.

   Igår var jag och Frida ute på äventyr med hästarna och red ner till Autobahn, en flera kilometer lång gräsraksträcka. För att ta sig ner dit måste man gå i kanten på ett gärde (som legat i träda men nu är plöjd) och det orsakade några smärre problem. Inte så att Greger inte ville gå (tvärtom!) utan att han inte lyckas hålla koll på sina ben samtidigt som han ser sig omkring och undrar vart vi är på väg. Snubbel, snubbel säger jag bara. På vägen tillbaka tyckte han att det var bättre att balansera på gräskanten med följden att han nästan klättrade upp på stengärdsgården bredvid. Lyckades dock övertala honom att det inte var så smart att öva balansen just på det sättet så vi gick resten av vägen i gärdeskanten istället. Tack och lov.

    Greger har nog inte fattat det där med att det är meningen att unghästar ska följa de äldre och tryggare hästarna på uteritter. Nej han föredrar att stega på först och leda truppen (antagligen för att han vill vara först med nya upptäckter...). När han älgar iväg med sina sjumilakliv hinner inte ens Lancer, som är stallets näst störta häst, med. Jädrar vilken lägning han kommer kunna få i dressyren senare i livet. Dessutom har han underbara gångarter. Superduper Greger.

Eftersom vi vill få ordning på lastningen (se föregående inlägg, jag blev inte alls arg fast mamma trodde det) osv så har vi bestämt oss för att lämna bort Greger en månad. Eller lämna bort och lämna bort, jag lär hänga där varje dag ändå tror jag och det är också meningen. Han ska lasttränas och åker samtidigt på tillridning, varför inte passa på när man har chansen liksom?!

   Men i alla fall. Idag var Emmelie och tränade lite med Greger för att se om det gick att åka dit med honom redan idag. Det blev inte så även om lillpojken gick in i transporten flera gånger. De kommer och hämtar honom i morgon istället så att vi inte stressar fram.
   Det var hur härligt som helst att både känna och se hur LUGNT Emmelie gick till väga. Jag själv tog det hela med ro och jag är annars den som brukar bli mest uppstressad när det kommer till lastning (speciellt av mina egna hästar...). Utan skrik, tvång eller våld fick Emmelie Greger att verkligen lyssna och förstå vad hon ville. Började med grunderna så som att backa undan för henne när hon bad om det, så som han ska göra för att hon ska kunna visa att det är hon som är ledaren. Det roliga är att jag har övat samma saker och att han fakiskt lyssnar till mig, dock krävs det ÄNNU mer diciplin det är jag väl medveten om.
   Sen fick han gå på sidan över lämmen ett flertal gånger och trixa lite grann med allt möjligt där vid transporten. Efter ett tag gick han in i transporten självmant och Emmelie backade ut honom igen. Då var det knappt så att han ville gå ut och tyckte det var jättekonstigt att han inte blev inskuffad, fastbunden och fick en lämm uppslängd bakom rumpan. Men han accepterade det också (såklart det är ju Greger.;) och han gjorde som Emmelie ville.

   Så som sagt, mitt lilla hjärtebarn Greger ska vara hos henne en månad och lära sig lite vett och ettikett vad gäller transporter och vi också för den delen. Men jag känner redan nu hur konstigt och ledsamt det kommer att kännas även om jag kommer vara hos honom i stort sett varje dag och att det inte alls är lågnt dit. Men jag är så van att vara den som har huvudansvaret för honom (det har jag ju fortfarande på sätt och vis) och jag (jag vet det låter otroooligt bortskämt) har svårt för att låta någon annan ta hand om MIN häst. Men det är skönt att ta itu med problemet och jag litar till hundra procent på Emmelie och hennes mamma. Så det blir nog bra och sen kan vi forhoppningsvis skryta om att vi faktiskt har TVÅ lättlastade hästar i vårt annars så transportfientliga stall.:P Gött mos liksom. haha.