Flygande reflextäcken och konstant leende ryttare
Frida och jag red nere i Medhamra idag och det var helt uuuunderbaaart! Det finns ingen som jag hellre rider ut med än Frida, vi vet precis vad den andra tänker och tycker och våra vackra bruna springare uppskattar våra "lulla" runt turer.
Innan vi gav oss iväg slängde vi på dem reflextäckena för att inte misstas för älgar (skulle vi ramla av och hästarna lägga iväg ut i skogen så skulle de mycket lätt kunna misstas för just skogen konung, Lancer älgtjur och Greger fjolårskalv...). Gregers låg som smäckat på honom tack vara att mitt täcke är fodrat och har fleece inuti (statisk elektricitet är bra ibland) men Lancers for runt lite som det ville. Frida fick hoppa av och knyta fast svanssnöret en gång och innan dess såg han ut lite som stålmannen, minus trikåerna.
Vi var ute i 1 timme och 45 minuter. Lite väl långt för Greger kanske men eftersom vi tog det lugnt var det ingen fara. Han blev lite trött på slutet och snubblade mer än vanligt men hem kom vi hela och rena trots omständigheterna. Frös gjorde jag naturligtvis men vad gör det när man varit ute på ridterapi med inkluderat prat om allt mellan himmel och jord tillsammans med sina bästa vänner, kategori två respektive fyrbent?
Innan vi gav oss iväg slängde vi på dem reflextäckena för att inte misstas för älgar (skulle vi ramla av och hästarna lägga iväg ut i skogen så skulle de mycket lätt kunna misstas för just skogen konung, Lancer älgtjur och Greger fjolårskalv...). Gregers låg som smäckat på honom tack vara att mitt täcke är fodrat och har fleece inuti (statisk elektricitet är bra ibland) men Lancers for runt lite som det ville. Frida fick hoppa av och knyta fast svanssnöret en gång och innan dess såg han ut lite som stålmannen, minus trikåerna.
Vi var ute i 1 timme och 45 minuter. Lite väl långt för Greger kanske men eftersom vi tog det lugnt var det ingen fara. Han blev lite trött på slutet och snubblade mer än vanligt men hem kom vi hela och rena trots omständigheterna. Frös gjorde jag naturligtvis men vad gör det när man varit ute på ridterapi med inkluderat prat om allt mellan himmel och jord tillsammans med sina bästa vänner, kategori två respektive fyrbent?
Kommentarer
Postat av: Myra
Låter som ni har lika trevligt som när jag har med mig J på fru Silversvart. Vi babblar om precis allt och har så roligt så vi ofta glömmer både trav och galopp. :)
Men det känns bra att vara på hemväg efter en två- eller tre-timmars tur och hästarna fortfarande har action i steget och framåtanda.
Fast Herr Fux är mästare på att snubbla. Så fort han blir det minsta trött så snubblar vi fram. Det är ett under att jag inte far över halsen på han. haha.
Postat av: Sarah
Myra: Haha, våra hästar kan ju bilda klubb! ;) Konstigt nog är det mest plan mark han snubblar på, han lyckas konstigt nog hålla sig på fötterna på snåriga skogsstigar med stockar och stenar. Så lite spelar han nog, när han tycker det går för långsamt.. ;)
Trackback
