Vi gör grusvägarna osäkra
Vi ligger lååångt före de andra och når målet sisådär tio minuter före de som har hästar som det går att ta tillbaka i kort galopp utan att de bryter av. Vi vinner med andra ord, varje gång.
För en gång skull har vi en häst som faktiskt är riktigt snabb, på riktigt. Han inte bara TROR det.
Det kan gå så fort
- Hästarna har fått panik. Greger har sprungit in och dragit med sig hela staketet, vi måste ha hjälp att få in dem.
En halv minut senare satt jag i bilen och körde i ilfart upp till stallet. Jag brukar alltid hålla på hastighetsbegränsningar, jag tar det alltid ännu lugnare när det är snö och is på vägen men inte den här gången. Det var tur att polisen inte såg mig för de hade fått åka efter en fartdåre som bara hade en enda sak i huvudet just då.
Greger. Jag såg en skärrad häst med djupa skärsår på hela bakbenen, intrasslad i den där förbannade jävla spiraltråden vi helt idiotiskt använt som avstängning till gödselstacken och stallet. Varför hade jag inte sett till att den blivit utbytt direkt? Varför sattes den överhuvudtaget upp (och på det dumma sättet?)?
Det enda jag kunde tänka på var att nu måste jag ringa veterinären, Greger kommer aldrig mer kunna gå ordentligt, han har ont, nu är det slut. Min lillebror som jag i all panik skrikit på att han var tvungen att följa med upp till stallet sa åt mig att nu får du nog lugna ner dig Sarah, annars kör du av vägen, lyssnade jag inte alls på förens det var dags att svänga ner mot stallplanen och bilen inte bromsade ordentligt på grund av halkan. Som tur var ordnade det upp sig och vi kunde parkera bilen.
Snabbt ut ur bilen in i stallet, förbi Alle samtidigt som jag drog med mig grimma och grimskaft ute i hagen. Det höll på att skymma och jag såg inte vilka hästar det var som höll till ute i hagen men alla stod längst bort och upp över svackan.
Jag ropade på Greger samtidigt som jag småsprang över marken som var frusen och knölig och försökte lugna mitt skenande hjärta, hela tiden livrädd för vad jag skulle få se.
Då hör jag Hans gnägg. Gregers gnägg när han säger hej. Man känner igen det så väl. Sen kommer han fram till mig som om ingenting hade hänt, kör ner huvudet i min famn. för att fort som bara den dra upp det igen och följa efter sina kompisar in i stallet utan några som helst problem, ingen hälta och ingen panik.
Kollade över honom noga och hittade inte en endaste liten skråma på honom. Jag har aldrig blivit så lättad och lycklig i hela mitt liv. När jag kom hem kunde jag nästan inte sluta gråta.
Men jag har heller aldrig varit så rädd.
Racer
Sen var det lögn i helvete att få studsbollen att lugna ner sig ett tag. Varje halvhalt var en tillstymmelse till galoppfattning. Hörnpasseringar betyder också att man får byta gångart för att inte tala om ett beröm i form av "braaa Greger"...
Tillslut fick jag honom att trava på i normalt tempo utan fuskgalopper. JAG vet att han är snabbast i världen. Det är han som vill visa det för resten av grannskapet.
Bara för att jag tycker om bilder :)
Härlig morgontur
Mer fartfylld tur med Frida idag i Brustorp och Aska. Jätteroligt hela tiden och Greger var pigg som en mört. Galoppen efter järnvägen gick i hundranittio med hööööga frambenslyft men det var kul det också. Han har så mysig galopp min lilla häst.<3
Flygande reflextäcken och konstant leende ryttare
Innan vi gav oss iväg slängde vi på dem reflextäckena för att inte misstas för älgar (skulle vi ramla av och hästarna lägga iväg ut i skogen så skulle de mycket lätt kunna misstas för just skogen konung, Lancer älgtjur och Greger fjolårskalv...). Gregers låg som smäckat på honom tack vara att mitt täcke är fodrat och har fleece inuti (statisk elektricitet är bra ibland) men Lancers for runt lite som det ville. Frida fick hoppa av och knyta fast svanssnöret en gång och innan dess såg han ut lite som stålmannen, minus trikåerna.
Vi var ute i 1 timme och 45 minuter. Lite väl långt för Greger kanske men eftersom vi tog det lugnt var det ingen fara. Han blev lite trött på slutet och snubblade mer än vanligt men hem kom vi hela och rena trots omständigheterna. Frös gjorde jag naturligtvis men vad gör det när man varit ute på ridterapi med inkluderat prat om allt mellan himmel och jord tillsammans med sina bästa vänner, kategori två respektive fyrbent?
Traska in och ät och därefter helst inte traska ut
Lastträning idag på förmiddagen. Gick bara fint även om jag fortfarande skulle behöva mentalträna mig själv när det kommer till transporter. Fördelen med sättet vi lastar på är att jag inte behöver gå in i transporten i alla fall, vi skickar bara in kusen, stänger igen och sätter fast honom.
In går bra men lilla Greger skulle gärna stanna i lådan sen, där finns mat och det är mysigt så det är knappt man får honom att backa ut sen men när han väl gör det så tar han fina och försiktiga små steg (jo han kan faktiskt det!) och har inte ett dugg bråttom. Duktiga lilla pojken.
Nästa mål blir att åka till ridhuset, utan ångest för min del. Jaja, så länge jag slipper köra ska det nog gå bra. Jag vill gärna ut och övningsköra med pappa bredvid mig innan jag kör själv. Inte något fel på mammas körning alltså men jag vill gärna lära mig att backa också (och det är inte det lättaste) och inte behöva tänka på vart jag ska åka och varje gång ta reda på om det går att köra runt gårdsplanen.
Det finns inga dåliga väder bara dåliga kläder...
Idag blev det endast ett lugnt skrittpass. Sidvärtesövningar, halter, ryggningar och lite dittan och dattan. Greger tyckte det var lite tråkigt att inte få springa något men han var avslappnad och fin hela tiden. Känns bra att man utan problem kan ta sådana turer också eftersom jag tycker att man utan problem kan jobba igenom hästen i skritt även om det då inte blir lika ansträngande som om övningarna varit i trav eller galopp. Vi tar det långsamt med alla nya övningar så kan vi uppgradera svårighetsgraden senare när vi kan allt tillsammans.
Det blåste, det snöade och underlaget var inte det bästa men det gick. Jag höll på att förfrysa mina tår men resten av kroppen höll sig förhållandevis varm (tre tröjor, vinterjacka, långkalsonger och vantar gör susen). Visst lovprisar jag den som uppfann stålhättan (med tanke på at min häst ganska ofta har svårt att hålla reda på vart han sätter sina hovar, eller om han kanske trampar mig med flit) men han/hon kunde väl uppfunnit någon sorts värmefunktion samtidigt. För mina tår känns som de ska trilla av trots dubbla strumpor och raggsockar. Trästigbyglar nästa eller barbacka hela vintern lutar det åt...
Små lätta moln...
Några härliga galopper med hans enorma steg gjorde att jag svävade ännu högre på de rosa molnen som byggdes upp i samma stund jag satte mig i sadeln. Trots att han är snubblig och vinglig, pillimarisk och full av hyss så är han verkligen en häst som passar mig. Ombytlig men inte skvattig (inte rädd för något egentligen), han drar (pepparpeppar ta i trä..) inte iväg med bettet mellan tänderna för att inte stanna förens han är på gårdsplanen igen och han har än så länge inte bockat eller sparkat backut. Han är glad hela tiden, översocial (på gott och ont visserligen) och han älskar verkligen att jobba och lära sig nya saker även om han glömmer bort hur man gör ibland.
Många lovord över min häst det vet jag, men det är så jag känner. Jag bara väntar på den dagen han ställer till något riktigt sattyg med mig på ryggen. Dock tycker jag om honom så enormt mycket att jag aldrig skulle vilja sälja honom även om han förvandlades till värsta rodeohästen som knappt gick att sitta i sadeln tio sekunder på. Då får jag väl köra in honom istället, travsteget har han ju defenitivt. ;)
På lördag blir det lektionsridning. Tänker inte spekulera i hur det kommer gå, jag har inga förväntningar. Jag är ringrostig som attan efter att inte ha ridit lektion på säkert två år, troligtvis kommer jag inte kunna gå på söndag. Den som lever får se. Kul ska det bli i alla fall och jag börjar redan bli nervös men det brukar reda ut sig tillslut, ridläraren är en av de bästa jag någonsin ridit för så det ska kanske fixa sig. Rapport från ridlektionen utlovas, kanske även vågar mig på bildbevis (där jag troligtvis kommer sitta som en hösäck och Greger kommer vara så seg att det ser ut som han går i slowmotion).
Back in buisness
Så Myra (http://myrasmysterier.blogg.se) nu blir det upptåg igen, det är bara det att min mamma är lite dålig på att uppdatera och att jag innan jag åkte iväg bara var trött på allting och inte orkade engagera mig. Men nu blir det andra bullar för jag har saknat min häst något så grymt under den här veckan, så nu slipper han mig inte i första taget! Stackaren kommer ångra den dagen han blev min. ;)
Nu ska jag snart upp och pussa ihjäl sötnosen.
