silvergreger

Kiropraktorn har varit ute nu och hittat en hel del som är konstigt.. Eller en hel del var väl att överdriva eftersom det bara satt i nacken. När han var ute för två veckor sedan ungefär så satt det i korset och ingenting i nacken. Mystiskt. Obehagligt var det i alla fall tyckte Greger men accepterade behandlingen ändå.

Hoppas på att det går över snart och att det inte blir värre. Skulle det vara så att han är trotsig så tar jag tag i det problemet och därmed basta. Jag vill bara vara säker på att han inte har ont först så att man kan räkna bort det problemet. Jag vill inte att det ska bli värre liksom. Fördelen med Greger är att man aldrig är rädd för honom så även om han skulle hitta på något dumt (om det nu är trotsåldern som smugit på) så behöver man inte känna sig osäker. Bara att bita ihop och kämpa på. Hur det än är så kan jag lova att jag är den mest envisa av oss två. Det lär han bli varse i så fall.

Fortfarande är inte allt som det ska men jag orkar inte dra upp allt nu. Mer än att det är något som inte stämmer med Greger när han beter sig som han gör eftersom han är den snällaste hästen jag någonsin har träffat och att han bara utstrålar godhet. Visst är han pillimarisk men han skulle aldrig göra något beräknande eller testa "farligheter". Han halvreser sig när man bara är ute och skrittar och även om man så bara går promenad med honom så konstrar han.

Jag tror att alla som någon gång har träffat honom, haft hand om honom håller med mig när jag säger att han aldrig skulle göra något elakt. Han vet helt enkelt inte hur man gör.

Så.. tills alla symptom och oklarheter är utredda av kiropraktorer, tandläkare och min bästa ridinstruktör (som själv erbjudit sin hjälp) så bjuder jag på de här bilderna även om jag ser ut som ett miffo.

Sådan matte sådan häst, vi har nog umgåtts för mycket för man blir tydligen som man umgås.

                                            

Okej, jag orkar bara engagera mig i Gregers blogg då och då. Just nu är det lite jobbigt då jag är orolig för Greger. Han har fått tillbaka grejjen i korset vilket gör att han nästan är påväg att resa sig om man rider honom. Senast jag red tänkte jag bara skritta lite lugnt eftersom han helst av allt vill aktivera sig egentligen men då gick det inte alls utan slutade med att jag fick gå hem. Stackaren har ont. Kiropraktorn kommer i morgon och hjälper inte det blir det besök hos tandläkare Tell. Hjälper inte det i sin tur så blir det veterinärundersökning från hovar till öron.

Inte alls kul när han inte mår bra. Dessutom märks det tydligt att han saknar riktiga lekkamrater i hagen a´la hans isiskompisar som flyttat från stallet. Så just nu går mamma Sarah mest och bekymmrar sig tyvärr. Borde kanske börja samla frimärken istället.