silvergreger

Nu i helgen har jag fått haft Greger alldeles för mig själv, idag har vi haft det jätte mysigt vi var ute tillsammans med Bitto och Siskan, som vanligt tömkörde jag den stolte och lite kaxige Gregge (som inte var helt kaxig när vi skulle gå förbi Tommys hövagn som inte har varit därförut )Greger slängde sig ut på vallen och jag for förstås med. Trodde att han försökte att lura mig genom att slänga sig ut på vallen för att kunna ta sig en tugga av det härliga "smörgåsbordet" men det visade sig att han tyckte att det var lika otäckt på hemvägen så det var ju tur för honom att han hade den lugna och harmoniska Siskan med sig, som kunde gå före och vissa att vagnen inte alls åt upp små söta hästar.
I går var det mindre roligt med Siskan för när jag gick ut efter Greger så låg hon i hagen och det är inte vanligt alls att man ser henne ligga men sedan tänkte jag inte mera på det förren jag gick efter Pingu då hade hon lagt sig på ett annat ställe, jag förstod att det var något fel på henne så jag gick och sa till Marie & Jenny som också var i stallet  vi tog in henne och tog tempen men hon hade ingen feber men det syntes på hela henne att hon inte mådde bra så vi gick en sväng för att se om hon kunnde bajsa eftersom hon släppte sig ganska mycket men det kom inget, vi släppte ut henne igen, fast så fort som hon kom ut i hagen så la hon sig ner och stönade, det var bara att ta ut henne igen och traska en längre sträcka, tack och lov så räckte det med detta och som sagt var hon ju med ut idag och var lika "pigg" (hon är värdens segaste häst) som vanligt .

Mormor Mia

En del dagar känner man inte riktigt för att hitta på något med sin fyrbenta vän men man ger sig ut ändå. Annars smyger sig det dåliga samvetet på. Ibland går det jättebra de dagarna och ibland går det åt fanders. Idag rör det sig om det sistanämnda.
   Kort sammanfattning (utvecklar jag det hela blir jag bara arg på mig själv igen):
* Jag = noll inspiration, seg och trött
* Jag = för (dum)envis för mitt eget bästa (dummadumma Sarah, bli lite medgörlig...)
* Greger = bus/bråk dag.
* Greger = unghäst (det säger sig själv att det inte kan gå bra jämt när det inte ens gör det med en utbildad häst)

För övrigt var det mycket blåst ute och mycket var "farligt". Åtminstone kunde man låtsas som om allt var det tyckte Greger.

Ändå älskar jag honom lika mycket som förut.



Sådana här dagar ska man följa sin intuition och strunta i att ge sig ut och jobba. Ibland är dagar bara mysdagar och då ska man hålla det på den nivån.

/Sarah

Idag blev det en alldeles ensam ridtur (som bestod av endast mig och Greger och ingen "ifallolyckanärframmeochjagramlarav-passare") på trettio minuter cirkus. Allt gick fint och jag och min fyrbenta älskling hade det mycket trevligt ihop.
   Kelade säkert en halvtimme i boxen och så fick han stå inne och käka hö ett tag. Trodde aldrig att jag skulle få en häst som man behöver ge extra hö (eftersom de inte släppts på bete ännu där det finns tillräckligt med mat) för att han/hon inte ska tunna av för mycket. Just nu är han jättefin i hullet men eftersom han är både unghäst, vandrare och leksugen hela tiden så gör han av med så mycket energi så då får han extra mat när vi är ute. Annars fodras de fyra gånger om dagen så det borde vara tillräckligt. menmen, någon gång slutar han väl att vandra åtta mil om dagen (och detta bara i hagen...).

  

I går var det åter min tur att vara i stallet, tack och lov så hade det slutat att regna.
Regnet hade nämligen hållit på i nästan ett dygn och dom kära hästarna hade fått stå inne över natten.
När jag öppnade till Gregges box så var det första jag såg att krubban var full av bajs, muttrade och tänkte lite fulla ord över det lilla "äcklet", vänder mig sedan om och tittade i vatten koppen och även den var fylld (undrar om han över huvdtaget tänker på vad han gör) så det var bara att sätta igång att skura.
Då jag var klar med mockningen så tittade jag ut i hagen och vem tror ni stod utanför, väntande på att han skulle få komma in och såg helt oskyldig ut och som vanligt blev han förlåten direkt.
Tyvärr gick det inte lika bra med tränsningen den här gången för när jag hade "klättrat" upp på min pall så tänkte jag inte på att jag stod framför grimskaftet som satt fast, Greger tog ett steg framåt och jag ramlade ner och slog i som en fura mellan benen på honom tackar min lyckliga stjärna över att han faktiskt är väldigt cool och inte hetsar upp sig fast jag låg där.
Skam den som ger sig, till slut satt tränset där det skulle och sedan gick vi upp till paddocken men tyvärr blev det inte många varv eftersom det började värka mer och mer i benet så det var bara att vända hem igen, så nu sitter jag här hemma med ett värkande ben och tycker synd om mig själv tur i oturen är att det är min lediga dag.

Tack och hej leverpastej.
Mormor Mia

Blev en ridtur idag och det går bara bättre och bättre med den delen. Inte för att han går särskilt stadigt rakt fram (vinglar som en fyllekaja emellanåt.:) men bättre är det och vi är på rätt spår (rakare och rakare..haha). Tar ett litet skutt fortfarande när man börjar trava men det gör ingenting, mest gulligt tycker jag och det är ju inte så att han hoppar tre meter rätt upp i luften precis. 
   Greger är så gullig när man har sadlat och tränsat, då ska man stå och kela med honom och krama om hans huvud, gärna lägga sitt huvud mellan öronen på honom. Vet inte om det är för att charma in sig så att han slipper jobba eller om han bara tycker att det är mysigt. Jag tror faktiskt mest på det sistanämnda eftersom han jobbar med en sådan glädje. 
  
   Har börjat utöka passen lite nu (inte långa arbetstider ändå men...) och det märks att det tar lite på honom. Han är ganska trött i huvudet på slutet men vi slutar alltid innan det blir för mycket. Det ska vara kul, kul, kul att jobba. Både för mig och Greger.:)

Tänkte att jag skulle dra mitt strå till stacken och skriva lite om mitt älskade "barnbarn" men eftersom det är mitt allra första inlägg i bloggens värld så får ni stå ut med att det kanske blir lite si & så.
Nu över till lille Gregerpojken som jag känner att jag älskar mer och mer, jag hade verkligen inte tänkt att gå med på att köpa en unghäst för vad jag tyckte att Sarah och jag skulle ha att dela på, var en klok , välutbildad häst i 10 årsåldern.
Det blev ju inte så. .... men blir man förälskad,så blir man samt att Greger verkligen vet hur han ska charma gamla "mormor".
Det räcker ju med att gnägga lite dovt och springa fram till henne i hagen så är jag såld. Tack och lov så kan jag numera även få på honom tränset utan allt för mycket akrobatiska övningar (jag är 142) så nu kör vi hårt med tömkörning eftersom han och jag inte riktigt är överens när det gäller longeringen men vi lär oss nog det tillsammans det med.
Igår tömkörde vi ner till v-stenby vägen och vände, jag hade föreslagit till Pernilla och Lydia (som red Pingu) att vi skulle gå längre redan då vi var i stallet men efter att ha flåsat efter en stolt och glad Greger som lede hela truppen så fick jag ge mig, annars var det en stor chans att Pernilla hade fått burit hem mig. Just nu när jag skriver detta så slog det mig varför hoppade jag inte upp på Greger (det är lätt att vara efterklok) men å andra sidan rider jag ju inte gärna barbacka.
Det får bli allt för den här gången tack och hej leverpastej.

Mormor Mia 

Idag blev det en ridtur i skritt och trav med inlslag av volter, ridvägar och halter. För mig gick det bra, Greger skötte sig finfint och tyckte det var kul trots att det blåste och var grått och tråkigt på himlen.

   Med anlening av rubriken kanske en förklaring är på sin plats... Greger och jag vill säga förlåt till Frida (det har vi redan gjort öga mot öga visserligen men det skadar aldrig att säga det igen). Det var nämligen som så att hon var med och longerade Pingu och sen frågade jag om hon ville sitt lite på Greger. Det ville hon och jag bedyrade att han ALDRIG hade gjort något farligt, han är bara lite unghästvinglig och man får lirka lite mede honom osv osv. Jo jag tackar! I början var han väl snäll och skötte sig och de var så fina tillsammans Frida och Greger. Sen fick prinsen för sig att han skulle äta av en grästuva som såg extra god ut i kanten av paddocken. Han får absolut inte äta med mig men han tänkte väl att han kunde prova om han fick tillåtelse med denna nya ryttaren på ryggen. 
   Dock är Frida och jag av samma åsikt och vi tycker inte att hästar ska äta om man inte ger sin tillåtelse till det. Så Frida reagerade automatiskt med att morra lite åt honom och sen driva honom framåt. Då började Greggan trava med ett hopp (han gör så för att komma igång i en annan gångart, fråga mig inte varför...) och när Frida skulle stanna honom så svängde han runt och både häst och ryttare kom i oblans. Så Frida ramla i backen och Greger studsade iväg över plan. Han upptäckte att han var fri och blev lycklig. Sen tänkte han efter och märkte att det fattades något och fick dåligt samvete när han såg Frida ligga på marken.
   Efter att jag fått en smärre hjärtattack och frågat Frida hur det gick (det gick skapligt) så fångade jag in Greger, vilket inte var några problem. Frida kravlade sig upp ur sanden med ett skadat finger. Först trodde vi att det var brutet men kom underfund med att hon kunde röra det. Dock var nageln och fingertoppen typ halmosad och det blödde. Men hon satt upp igen och skrittade en bit ändå.

   Väl nere i stallet blev det tvätt av sår och plåsterpåtagning. Tur att Frida är på god väg att bli en färdigutbildad sjuksköterska så att hon kunde undersöka sig själv. Dessutom har hon provat på smärta (frivilligt stoppat ner foten i 60 gradigt vatten... blandannat) så hon överlevde. Jag däremot har konstaterat att jag defenitivt inte ska jobba inom något yrke där man måste hjälpa andra människor med sår och sådant som gör ont. Det gör ont i hela mig och jag kan inte ens sätta fast ett plåster utan att tycka jättejättejätte synd om människan som måste få det på sig.

   Så; FÖRLÅT Frida, hoppas du tycker om oss ändå..:/
                                        Puss&kram från Sarah och Greger

Igår red både mamma och jag på Greger. jag började och skrittade runt lite hur som helst, flyttade för skänklar, gjorde volter och tränade halter. Sådär som man gör. Sen travade jag lite och det gick jättefint ända tills vi skulle sakta av till skritt. Jag sa ptroo (som jag alltid gör) och Greger lydde. Lite väl bra.:) Han stannade så snabbt att han snubblade till och gick ner på knä. Kom dock upp igen helskinnad men jag hade hjärtat i halsgropen efter att ha sett scenarion om brutna ben och nackar (på hästen inte mig) flimmra förbi. Travade dock lite till sen och då höll han sig upprätt. 
    Fast det är ju bra att han stannar i alla fall. Lite tråkigt om hästen inte har någon broms... Hellre då att de stannar lite för hastigt än att det tar fem kilometer innan man får stopp på dem. Tycker jag åtminstone.;)

Igår var vädret sådär lagom roligt. Jag lovade mamma att hjälpa henne med Greger (tyvärr har jag ju lovat att vi ska dela på honom så då är han ju hennes några dagar i veckan..;) och att vi skulle rida lite på honom båda två. MEN när regnet öser ner är det inte så frestande att ge sig ut och speciellt inte på en vinglig unghäst med noll koll på sina ben. Han kan tänkas ramla åt sidan om regnet slår i sidan på honom..:P

   Jag är dock lite "ärtigare" än min kära mor och tyckte att vi ändå kunde tömköra i alla fall, eftersom jag ändå lovat att visa henne hur man går till väga någon dag. Sen så hade vi sådan tur att (när även jag övervägt att strunta i att sticka näsan utanför stalldörren av rädsla för att annars regna bort...) himlen sprack upp och solen började skina och då hade vi ju inga ursäkter längre!
   Kort och gott så begav vi oss iväg med en lycklig Greger. Det går bara bättre och bättre med tömkörningen och jag har börjat jobba honom på lite fler volter osv. Så Greger visade både hur duktig han var och hur man ska göra men också hur man INTE ska bete sig. Snurrade till och vände sig mot mig men det gör han ibland. Det är bara att morra lite på honom och visa tydligt att jag inte går med på sådant beteende och så går det framåt igen.
   På hemvägen tog mamma över tömmarna och då skötte han sig så fint så fint. Förutom när han närmade sig en liten hötuss på marken men då räckte det med att harkla sig och smacka, så fortsatte han som den änglahäst han är..;)

  Han är så blank och fin nu att man kan stå och borsta på honom i timmar bara för att det är så härligt med en blank hårrem. Man kan nästan spegla sig i honom.:) Och han tycker det är sååå skönt att bli ompysslad samtidigt som han får käka lite hö eller stå och se ut genom sitt fönster.

Igår travade jag och Greger alldeles själva med Daphne som draghjälp. Han sktte sif finfint även om det känns att det finns bus i de bruna benen. Än så länge har han dock skött sig. Det blev även lite galoppsprång även om det inte var meningen, kan ju tilläggas att det var Greger som tyckte de var nödvändiga. hmm, hur ska det gå på första riktiga uteritten kan man fråga sig.

   Idag blev det vanlig longering, vill att han ska lära sig att springa på en vanlig volt runt mig. Både som ett snabbare alternativ till motion när man har bråttom men vill att han ska få springa lite men också ifall en veterinärundersökning skulle vara nödvändig. Kan ju hända att man behöver visa honom på böjt spår utan ryttare och då fungerar ju longeringen bäst. Han dansade lite fel men gick mestadels på en volt runt mig fast jag fick vara ordentligt påpasslig så att han inte skulle vända in. Det gör han enbart för att jäklas med mig, det märks.

   Han förgyller min vardag (nej jag kan inte sluta tjata om hur mycket han betyder för mig).<3