silvergreger

Min häst tenderar ibland att förvandlas till en gänglig tonåring med pionrött fejs, åtminstone så är det väldigt lätt att relatera till en sådan i vissa stunder.

Som till exempel häromdagen när vi var ute och gick. Körde skrämselträning (vilket bara var kul eftersom han fick ha ensilageplast virad runt hela sig), backgång (alltså backa i backar) samt vattenpölsträning. Det är nämligen hur otäckt och äckligt som helst att knalla ner i en sådan och det blir mest hopp över som om han tävlade i längdhopp (eller helikopterhopp ibland).

Han har dock inga som helst problem med att bada hovarna i vattenkar i hagen, leka med vattenhinkar (dvs skapa konstgjorda sjöar i boxarna) och jag tror att han kommer tycka det är hur roligt som helst att bada i Vättern i sommar. Men som sagt: vattenpölar är ingen höjdare.

Jag tänkte då att jag skulle demonstrera för honom hur kul man kan ha med dom. Klev i gummistövlarna och stod och hoppade i vattenpölarna med Greger stående bredvid (nej han gick inte i då heller). Tjoade och tjimmade och hade skitkul (nåja det hade varit roligare om jag varit åtta och inte 20). Greger vred och vände på sig och man riktigt såg hur piiiinsamt han tyckte det var. Att han hade den skämsigaste morsan i världen rådde ingen tvekan om. Stackaren.

Ja ungefär så tänkte både jag och Greger ikväll när vi gav oss iväg för ett arbetspass i mörker. Eller ja, paddocken är ju upplyst men vad hjälpte det när den ändå var frusen som sjutton och alldeles knölig pga tidigare dagars geggamojja?

Men eftersom jag jobbat från morgon till relativt sen eftermiddag så hade jag liksom inget annat val. Visserligen tömkörde jag Greger igår men jag kände för att arbeta honom idag igen. Trots de jobbiga förutsättningarna.

Direkt när jag får på honom repgrimman och "arbetslinan" så skärper han till sig lite extra och vet att nu är det allvar. Ja, tillslut fick jag på den men maten var såååå god att det tog ett tag eftersom han körde ner hela huvudet och halsen (!) i hökrubban.

Traskade fram och tillbaka, runt och bakåt i cirka 20 minuter. Han var superduktig, jättemysig och sådär underbar som bara han kan vara.

Jag säger det igen och jag kommer säga det tremiljarderfyrhundrafemtio gånger multiplicerat med tvåtusentrehundratusen, gånger till.

Jag älskar honom.

Jepp det är det. För Gregos alltså. 

Något är det som händer inne i munnen på honom och eftersom han nu har nått den ålder då man bör kolla över tänderna på kusarna så blir det så. Det värsta är att jag tycker det är värre när man tar hästen till tandläkaren än när jag själv ska dit (och jag kan ju säga att jag inte tycker det är så trevligt när man petar med vassa instrument i min mun heller samtidigt som man blir bländad av alltför starka lampor och stör sig ¨på "tandläkarlukten"). 

Tvivlar på att det är några problem med att kolla och grejja med Gregers tänder men jag vet inte, så länge (vilket inte är så länge än) han har bott hos mig så har inga tandundersökningar genomförts.

Har han sagt något förut Jeanette?

Pingu är en av de värre typerna av hästar när det kommer till sådan här saker. Fast jag vet ju vart jag har honom. Jag vet att han kommer att resa sig och jag vet att han inte ger sig frivilligt. Fast när man haft en häst i över 13 år så borde man ju känna dem, så det kanske inte är så konstigt...

Jaja, den dagen den sorgen. Idag blir det promenad i regnet.

Tömkörde idag med, fast i paddocken.

   Efter ett tag började jag ångra mig. Ganska mycket faktiskt.

Det var nämligen lervälling i på hela ridbanan och när jag kom tillbaka till stallet, svettig och sådär lagom fräsch, så såg det ut som jag hade lerbrottats a´ la "Fångarna på fortet" på den tiden det begav sig. Jag skojar inte när jag säger att jag hade ett tjockt lager lera upp till knänna och var småprickig på resten av kroppen. Härligt härligt.

   Men eftersom min häst var så duktig idag, jobbade inte emot något och fattade både höger och vänster galopp utan problem, så uppväger det allt. Även om han var orsaken till det mesta av den leran som smetat sig fast på jackan och i ansiktet. Hade jag haft typ skidglasögon på mig så hade jag sett ut som en panda, fast tvärtom.

Dessutom fick jag ju lite extra motion när jag försökte springa utan att fastan där i geggan och det är ju alltid ett plus.

Det är vad han är. Den Rätta.

   Idag blev det tömkörning tillsammans med Bitto och Lanciska. Greger skötte sig finfint även om det blev lite jobbigt ibland. Då gjorde han bara ett sådant där Greger-studs och galopperade ett språng för att sedan gå ner till trav igen utan att jag behövde säga till honom att han gjort fel.

   Han har som de flesta andra hästar ett sämre varv, i hans fall är det höger. Jobbade extra mycket på att lösgöra honom där och trampa på ordentligt. Det stånkades och stönades men han visade att han faktiskt är lite bättre än alla andra och redde ut situationen.
   Den enda grejen han trilskades med under hela passet var när jag skulle ha över honom i galopp. Då blev det för mycket tyckte han (eftersom han inte heller fick springa på så mycket som han föredrar) och han stannade och studsade på bakbenen ett tag. Ja, alltså inte stegrade sig utan lite som ett barn som just börjat komma på hur man kan använda benen och står och hoppar i knät på en. Ganska gulligt egentligen.

   Brydde mig inte så mycket om det eftersom vi faktiskt inte har gått in så seriöst med tömkörningen på ett tag så det är enbart mitt fel (och problem) att han inte lyder till 100 procent. Vi tar det när vi jobbat lite mer (och jag förhoppningsvis fått lite bättre kondition för som det är nu får jag blodsmak i munnen efter att ha arbetat honom ordentligt i trav i tio minuter).

   Härligt att se hur hästarna njuter nu när solen faktiskt lyser (och inte med sin frånvaro). Pingu stod och sov mitt i solen och Greger gick bredvid (fast han lekte med en jordkokka, inte kan man stå och göra ingenting inte!). Vi behöver solen nu, både hästar och människor.

 Lerinpackad häst zu heute, som tur var hade den torkat så det var relativt lätt att borsta bort den. Om man inte räknar med bieffekter såsom att man tuggar grus, ser ut som en sotare från 1800-talet i fejjan och har en stallgång som sakta fylls på med ett lager grått damm som breder ut sig som ett täcke över cementgolvet. Förutom platsen under magen på hästen som har en helt annan grå lyster än den runt omkring. Mer normal alltså.

   Idag har vi jobbat i backar så jag antar att jag kan vänta mig träningsvärk i morgon. Greger har äntligen förstått (eller gett upp) och backar så fint rakt upp när jag ber honom om det. Att han sedan stack huvudet i en nyponbuske när vi skulle vända och gå åt ett annat håll är en annan sak. Det bekom honom inget, han passade på att nypa åt sig ett blad som ännu krampaktigt höll sig kvar på grenen.

Inte nu längre dock, det ligger i Gregers mage.

Lastträning idag och det gick jättefint. Ännu bättre när Greger kom på att det fanns mat inne i transporten (varför sa vi inte det lite tidigare, tänkte han) och att man blir klar snabbare med jobbet om man gör som man ska...

   Idag provade han på att klä ut sig till nattt och dag. Typ. Lerinpackning på vänster sida och ren och fin på den högra. Så fint så. Tyckte han, skitgrisen.

   I förrgår kom en ny häst till stallet, en islänning i ålder med Greger (gissar jag på, har inte pratat med ägaren). Isisen är dock lite (eller ganska mycket) tuffare och mer macho än Greger. Han backar inte undan för de andra kusarna och han försöker lägga beslag på alla damer genom att visa upp sig från sin bästa sida.

   Det gör inte Greger. Han visar att han har en känslig sida istället och föltuggar. Aja, han växer också upp någon gång.

Hmm. Greger har kommit på att galoppera är det roligaste man kan göra. Så då försöker han med det hela tiden. Vi studsar runt på gärdena eftersom han tror att vi inte märker något om han galopptravar. 

   Men vi märker det kan jag lova. Så mycket att jag bestämt att han får vila från ridningen ett litet tag. Han håller på att bygga om muskler och behöver vila hjärnan lite. Så nu blir det tömkörning (vilket vi har tappat lite), marktträning, promenader och lastträning. Vi vill även komma iväg och löshoppa honom för att se om han kan bli den nya Milton (föga troligt men det vill jag ju inte heller så det kvittar).

Hmm, ja det är jag och Frida. Av både hästar och stallgrannen Tommy som mötte oss på grusvägen när vi var på väg hemåt efter en timmes ridtur. I enorm blåst, minusgrader och snö.

   Fast trots att det inte var någon ridtur som kommer gå till historien så känns det bra att vi var ute och rörde på oss i en timmes tid i alla fall. Även om jag fick hoppa av innan vi red hem för att gå igång känseln i mina tår igen. Och trots att min häst tyckte att de stora stenarna på fältet var superfarliga.

Det var galoppen när vi sprang i kapp med vinden som gjorde det. Strax innan han tvärnitade på grund av stenen vi nästan nyss varit framme och pussat på. Igen.

Livet med Silversvansengreger är underbart -  trots en del fasoner.

Marktträning (och delvis skrämselträning pga vissa situationer som uppkom) idag och det gick bra. I början tyckte han att han var lite bättre och mycket större än mig (det är han ju förvisso men det behöver ju inte Greger veta) men jag tog ner honom på jorden igen. Sen vandrade vi iväg, mötte "mat-Tommy" på vägen med traktor och det var skitfarligt!

Nåja, ett tag var det så tills jag sa åt honom att sluta fjanta sig.

Tommy var snäll och öppnade in till Kallandersta hagen och upp till Löta eftersom han stängt av de hagarna för kossorna. Kollade läget lite därinne gjorde vi och det var spännande. Backarna var jobbiga att gå i, framför allt för mig eftersom jag har noll kondition.

    Hemvägen var mysig även om Greger gjorde lite fel. Han är en väldigt kelsjuk herre och försökte gång på gång lägga kvar sin mule mellan mina skulderblad. Det räckte med att jag harklade mig lite för att han skulle ta bort den men siåsär en halv minut senare var hans lilla mule där igen. Tillslut (när jag fått honom att flytta undan) så stannade jag och kramades med honom en stund. Det tyckte han om.

   Kan inte annat än säga att Jeanettes beskrivning av honom i annonsen var fullkomligt korrekt. Om han fick skulle han gärna gosa ner sig i TV-rumssoffan tillsammans med mig, ett täcke och ett par kuddar samtidigt som våra ögon skulle vila på program som dr. Phil eller Medium. Det är så att jag har lust att ta med honom ibland, frågan är bara vad parkettgolvet (och pappa) skulle säga om att ha 380 kilos guldskoskodd häst på sig....?

Populärt? Nja inte direkt...


   Mormor Mia och Greger.