silvergreger

Red en sväng på greger runt kullen och fältet igår. det gick bra och han skötte sig ypperligt.:D Men han kliver på som bara den, jag är ju så van vid kortstegade hästar! tar lite tid att vänja sig vid "övertrampet" men han har en härlig gång i alla fall.
   Han börjar bli riktigt fin i pälsen nu, har fällt av nästan all vinterpäls och blir nu bara mörkare och mörkare, det är nästan så jag inbillar mig att han kommer vara närmare svart under sommarmånaderna. Vackra Greger..<3

Okej, nu orkar jag faktiskt inte skriva några längre inlägg. Så kort sammanfattning om denna dag:

Innan jag körde ett träningspass med honom, vid borstning och påselning så att säga, då var han mycket billig och hade någon kommit med ett bud hade jag sålt honom på två röda. Efter passet älskade jag honom igen. Tömkörningen fungerade suveränt bra och vi travade på volter och serpentinbågar tills JAG höll på att dö av andnöd. Min kondis är inte den bästa...

Ni förstå säkert att jag egentligen inte vill sälja honom alls, och det ska jag inte göra heller. Men just då hade jag god lust....

Igår blev det en händelserik ridtur tillsammans med Lanciska och Bitto. Vi bestämde oss för att skritta ut en liten sväng på kusarna, Greger och jag har inte ridit ut förut vi har bara promenerat och tömkört utanför paddocken hittills. Det gick bra i ungefär 100 meter (från stallplan och bort förbi grannens tomt) och sen började kalaset.
   Det blåste nämligen lite ensilageplast från ett släp som stod parkerad på ett gärde. LIVSFARLIGT tänkte både Greger och Lanciska och hoppade ut på gärdet i full kareta. När jag tog tag i Greger så krökte han ihop halsen och började hoppa på stället med frambenen. Sedan backade han och höll på att stolla sig så tillslut hoppade jag av och backade honom ordentligt själv. Gick sen fram till den otäcka plasten och slängde den runt halsen på honom och lät honom pilla lite på den. Då var den minsann inte ett dugg farlig längre...
 
   Sedan kom problemet.. Hur kommer man upp på en häst utan bänk? Jag är inte världens smidigaste och föredrar att hoppa upp från en bänk/pall istället för att slita på hästens rygg och sen så är jag nog ganska lat. Men i alla fall så gick vi en bit längs gräsvägen och så tänkte jag försöka hoppa upp från en grässlänt. Jag placerade Greger nedanför och klev upp så jag stod högre än honom. Och han följer efter, dömt att misslyckas eftersom han jämt tror man hittar på något nytt och spännande själv om man lämnar hans sida. Tillslut kom jag upp och vi fortsatte ner mot Västra Stenbyvägen och vände där nere. När vi kom upp och fram till ett ställe som kallas Kallandersta så började Greger bete sig konstigt, han backade och körde ner mulen i marken. jag blev arg på honom och drev fram honom. icke sa nicke tänkte Greger, här ska jag äta!
   Han backade med mulen nere i marken i 190 knyck bakåt. Ut på gärdet och bort från Lanciska (så mycket för att "unghästar oftast följer den äldre häst som är med på turen"). Det stora avsläjandet kom ganska snabbt från Bitto.
 
Bitto: "- ehh.. Nä jag ska nog inte säga vad jag och din mamma gjorde igår."
Jag (med mord i blicken och morrande röst): "- Jag gissar på att ni var här och BETADE matvraken igår!"
Bitto: "- Hehe.. ja vi var nog det.. hehe."
Jag: "- Inte ens om man är Gregers mormor får man göra det längre, han är ett för stort matmonster för det! Åtminstone inte förens han har lärt sig att man går fram för tryck och att man lyssnar på den som sitter på..."
Bitto: "- Skäll inte på din mamma bara, hon...
Jag: "- Det ska jag inte, vi ska ha en konstruktiv diskussion om att hon ska ge fan i att skämma bort honom..."

Jag hoppas alla som läser det här förstår att jag egentligen var mest full i skratt och inte så arg som citatet påskiner. Jag kan se det komiska i det mesta. Men jag föredrar när hästar inte beter sig på det här viset. Och mamma får inte beta honom något mer. Då lär hon aldrig få ha mina barn hos sig (om jag får några). Kan tänka mig att hon är ganska bra på att skämma bort alla sorters barnbarn, vare sig de är två- eller fyrbenta.

Idag red jag med Pia och det gick bra, lite studsig och halvskraj hela tiden bara men det är väl sådant man får ta. Han är ju ändå bara en bebis (tycker han och det spelar han på). Likaså Daphne (endast 14 år..;) så det var två av samma sort ute idag. I paddocken gick det dock jättebra och han lyssnade mycket bättre än han någonsin gjort tidigare. Tur för honom det..;)

Idag stod tömkörning på schemat och jag, Greger (naturligtvis), Jennifer och Caroll samt Hanna begav oss till kullen och fältet för ett arbetspass (som varade i 25 minuter). Det var meningen att Caroll skulle gå först och visa Greger vägen, är man 24 bast och en av stallets bästa hästar så är man klippan i sällskapet. men Greger tyckte Caroll gick alldels för låååångsamt så han traskade snabbt om henne och blev den som gick först istället. Att vi inte gick till paddocken bidrog nog också till den raska takten...
   han gick fram jättebra hela tiden och lyssnade riktigt bra hela tiden. Tog halterna bra och svängde både till höger och vänster (efter lite protesterande) när jag ville. han ville gärna gå ner och undersöka skogen lite närmare så då blev det lite krångel men sen lyssnade han på mig. Missförstå mig inte, hade gärna tagit en tur i skogen. grejen är den att för att ta sig in i den "skogen" måste man först ta sig över ett staket, en gärdsgård och sedan ta sig förbi alla skrämselsaker som Brukshundsklubbsfolket gömt därinne för att skrämseltesta alla hundar. Så skogen får det bli någon annan dag, det lovar jag honom..:)

   Btw så har jag och Hanna fixat i stallet ett par timmar. Krattat gårdsplan, skurat vattenkaret och fyllt vatrten, sopat ordentligt i hela stallet och i sadelkammaren. jag skulle nog kunna överleva ett liv utan att få rida. Bara jag får gå och pyssla i stallet och sköta om hästarna. då trivs jag jättebra. Det är väl för att jag är så pedant...hehe

Mammas dag idag egentligen men jag och Frida traskade upp till stallet efter fyra timmars sömn och borstade på Greggan ett tag ändå. Han fick en bunke morötter (tradition) och vad tackar min söta lilla häst mig med efter att han ätit upp de oranga godsakerna? Jo ger mig ett tjuvnyp så att jag fick lust att drämma till honom i huvudet med en träklubba. Skällde på honom men då såg han bara oförstående på mig med glittrande ögon under den där rufsiga pannluggen, och då tyckte jag om honom igen. Skithästen.;) 

Det var tur att ingen kom för att se hur jag hanterar min häst idag vi longeringen, för de människorna skulle antagligen dött av skratt.
   I början skötte sig hoppjerkan bra, att gå runt i en cirkel var inte så avancerat. Sen blev det bus i den bruna kroppen med fyra ben kan jag lova. Blixtsnabbt vände han upp med huvudet mot mig och jag hann inte reagera. Fick honom att gå ut på volten igen efter lite trixande men efter fyra-fem steg var det samma visa igen. Då backade jag honom ett par steg och sen ut på spåret ännu en gång. Men nu hann han inte mer än börja gå innan han vände igen och sedan började kalaset....
  
    Vi dansade runt hela ridbanan. Okej jag har sett på "Dansa med vargar" och det är en riktigt bra film, jag har även läst boken "Dansa med hästar" av (vad han nu heter igen) men det är kändes enbart löjligt. Så fort jag närmade mig sidan på honom så skuttade han iväg bakåt och sedan stod han där och såg på mig med sina pillimariska ögon. Undrar just vem det var som fick mest motion under det här passet...
   Tillslut skärpte han till sig och gick bra i båda varven men i vänstervarvet fick jag ha honom på en ganska liten volt och med långpisken nära baken på honom. Då skötte han sig minsann! Sedan gick vi en promenad och klev över och på lite ensilageplast som vi hittade samt någon linouleummattbit som låg slängd ute i det gröna (jag tycker inte om när folk skräpar ner ute men ibland kan det vara rätt bra, i alla fall om man vill öva lite på "farliga" saker).

   Efteråt fick han en bunke med morötter som han glatt tuggade i sig även idag och sedan fick han gå ut till polarna i hagen igen. min lilla ängelhäst.:)

Som jag har skrivit tidigare så spirar verkligen vårkänslorna i hagen och stona visar upp sig från sin allra bästa sida. Så nu har hagen blivit avdelad i två läger... Chacoone höll nämligen på att betäcka stona (han tyckte inte att faktumet att han är valack var några hinder) så nu får han gå i egen hage för ett tag.
   Det har varit lite springit i hagen ett tag och stackars Greger som mer än gärna vill vara med och uppvakta stona har fått lägga benen på ryggen ett flertal gånger då Chacoone har kommit som skjuten ur en kanon för att jaga bort honom. Då har Greger gått till Pingu ett tag men sedan försökt smyga sig tillbaka till tjejerna och blivit bortjagad igen.
   "Är det såhär att vara kär när man är liten.." som Bert Jung sjunger.

   Greger har inte föröskt betäcka (peppar, peppar), åtminstone inte som vi har sett. Okej att han gärna står och luktar på stona och kelar med dem (med "verktyget" hängande ute...") men han går undan när stona backar mot honom, så även om han får en tydlig inbjudan så står han över. Får hoppas att han nöjer sig med att pussas med dem, annars åker han in i den andra hagen med Chacoone. Men det vore ju skönt om man kunde slippa det trasslet.

   Har börjat fundera på hur lätt det kommer vara att sitta kvar på Greggan i galoppen. Han kan få upp en hiskelig fart och benen far åt alla håll. Å andra sidan ser galoppen rätt mjuk ut när han tar det lite lugnare men det kommer nog ta ett tag att vänja sig. Han är rätt så storgalopperad om man jämför med Tårtan som hade ett kort steg(dessutom gick galoppen allt som oftast i slowmotion även om HON trodde hon var snabbare än vinden...) så det blir nog till att hålla sig i i början. menmen.. Först ska vi kunna skritta, trava, svänga höger och vänster samt stanna på kommando (ordenligt och alltid...) innan vi föröker oss på en galopp. Snart så...:P

Idag gick jag och Greger en promenad i det fina vädret. Jätteskönt men jag var tvungen att bli lite arg på honom för han ville inte gå som man ska göra (bakom mig och inte på eller framför...). Så jag backade honom ett par gånger och röt åt honom att lägga av. Han sprang och gnäggade hela tiden efter sina vänner (det brukar han inte bemöda sig med) och backade ner i diken. For även uppför en slänt men dit ville inte jag så han fick så ordentligt hoppa ner igen. Knasboll.

   Han skötte sig mycket bättre på hemvägen och vi stannade ett tag för att kolla på en ganska stor del av grannens kor som hade bestämt sig för att göra en utflykt, på andra sidan staketet. De var intressanta tyckte Greger men han följde ändå mer än gärna med mig hem efteråt. Som synes blev det fotografering i hagen när allt var klart.

Bild 1: Närbild på Gregers mule. Det går ungefär lika bra att ta kort på honom som på hundarna. Så fort man trycker på avtryckarknappen så har man plötsligt en nos/mule där det förut var ett helt huvud. Mystiskt...

Bild 2: Hela gänget samlat på en enda bild!

Bild 3: Bästa vännerna. Tänk att jag har TVÅ hästar som är världens bästa..;)

Bild 4: Jag och Greger. Bry er inte om min skitiga och osminkade look. Kärlek..<3

Bild 5: Greger kliver på fint efter Daphne som galoppade iväg. Han skulle nog passa på att ragga lite.. Vårkänslorna spirar för fullt...