silvergreger

Ja vi överlevde. Kort och gott.

Greger var jätteduktig som vanligt, kastade sig bara ut lite snabbt när vi skulle lasta ur honom men han fick vackert gå in igen. För den som tror något annat så var jag inte lugnare idag än vad jag brukar. Höll på att kräkas, svimma och halvdö flera gånger vilket nu har resulterat i att jag sitter här och har influensaliknande symptom.

Jag vet att det enda som hjälper är att fortsätta och fortsätta. Är väl medveten om det. Men föreställ er paniken ni skulle känna om planet du satt i plötsligt började störta, en tornado jagade efter dig, du var fullständigt övertygad om att dina barn skulle dö eller att ni bländas av långtradarens strålkastare sekunden innan smällen som kommer förändra allt i livet till det värre.

Så känner jag varje gång transporten ska användas och det är så jävla jobbigt att ni kan inte ana.

Det var i alla fall mycket trevligt att socialisera lite med Pernilla och Thunder även om Greger inte brydde sig ett dyft om den fyrbenta varelsen som befann sig därinne i ridhuset utan körde sitt eget coola race. Som vanligt alltså. Inget som rubbar hans stadighet och "whatever" attityd där inte. Inte för att Thunder gjorde något han heller men liiite otäckt var det fortfarande att mötas när vi red i olika varv. Man kan ju faktiskt krocka om man inte tar det lugnt.