silvergreger

Om allt går som det måste gå, så flyttar jag om två månader. Typ. Jag ska börja plugga, känner att jag måste det om inte annat eftersom det inte finns ett enda jobb att få tag på om man inte är 25 år och har 38 års arbetslivserfarenhet (hur arbestgivare får ihop den ekvationen förundrars jag fortfarande över).

Över till ångesten som följer med det här. Greger! Jag kommer inte klara mig utan honom, helt ärligt. Om man som jag har vuxit upp med hästar och inte varit utan egen häst sen sjuårsåldern så är det ett stort steg till att inte ha någon hos sig själv.
    Helst av allt vill jag ta med mig Greger, till Kalmar (såsom det ser ut nu) men jag vet att det inte går. Åtminstone inte första året och jag tvivlar på att det går under resten av utbildningen heller. Jag har tur som har mamma att dela häst med, jag vet att hon tar hand om honom (nästan;) lika bra som jag (tycker att jag gör) även om hon skämmer bort honom rätt rejält. Men vad ska man göra när hon faktiskt är hans mormor?

Saken är den att hon inte har möjlighet, ork eller tid att ha hand om honom sju dagar i veckan. Även om jag ska försöka komma hem så ofta som möjligt så lär jag ju inte direkt kunna veckopendla. Så jag måste skaffa en medryttare.

Jag hatar det. Ni kan inte ana vilken ångest jag känner inför det här. Jag är en riktig hönsmamma när det kommer till Greger och jag släpper knappt någon i närheten av honom. Jag har låtit ett par personer prova honom och det bara för att jag litar på dem och känner dem. Vet vad de kan och hur de rider (samtliga mjuka på handen, vänliga men bestämda). 
    Det kommer ta evigheter för mig att hitta någon som jag tycker duger. Dessutom kommer jag hata den här personen samtidigt. Nästan i alla fall. Hon/han har ju tid att rida min guldklimp när jag själv inte kan och det leder till avundsjuka. Dessutom så känner jag mig som en dålig hästägare när jag fixar andra till att ta hand om min häst. Dessutom kan jag erkänna att jag är rädd för att han/hon ska komma bättre överens med Greger än vad jag själv gör och att han kommer tycka bättre om den här medryttaren än mig.

Varför kan jag inte vara miljardär så att jag inte behöver jobba mer i hela mitt liv (förutom om jag vill och lyckas få ett jobb) och slipper utbilda mig? Då behöver jag inte åka från Greger. Inte låta någon annan ta hand om honom. Är jag jättelöjlig?

Seriöst, jag tror jag börjar gråta snart.