Grrr, morr, fräs!
Greger har kommit på ett nytt sätt att "territera" oss på. Han ska inte komma in från hagen utan förflyttar sig smidigt ett par meter iväg från en när man kommer glatt visslandes eller pratandes för att ta in honom. Jobbigt värre kan det bli men eftersom han är så otroligt nyfiken så är det oftast lätt hjälpt. Det är bara att låtsas som om man har något intressant i handen som man pillar med och pratar till eller så sätter man sig helt sonika ner på marken med ryggen mot honom. Då kommer han, nyfiken i en strut minsann och är inte det minsta svår att få grimman på.
Ibland är det bara så att Fru Greger drar lite för mycket och då tillbringar Herr Greger hellre tiden med henne.
Men det är mysigt att borstas och pysslas om också och det är ännu roligare att jobba för då händer det något hela tiden. Så när man väl fått tag i honom och tagit in honom i stallet då är allt frid och fröjd igen.
Nu har hästarna börjat vara ute på nätterna. Härligt för då slipper man mocka skitgrisens box.;)
åh, det där kan ju reta gallfeber på en. *s*
Min ena tog två och en halv timme, vid flera tillfällen, att få tag i i hagen. Tålamodsprövande, kan man säga, (han var inte dum, utan rädd, då han tidigare har blivit slagen) men skam den som ger sig.
Idag tar det tre minuter en dålig dag. :)
Myra: Nej det är verkligen ingen höjdare... Min gamla shettis som jag har haft i 13 år snart var både rymningsbenägen (gräset är ALLTID grönare på hundklubbens gräsmatta var hans motto) och svår att fånga i hagen. Som tur var har han lagt av med de olaterna nu på äldre dagar. Tack och lov.:) Få bara hoppas att Greger också kommer på bättre tankar.
Inget kul att en häst är rädd för att bli fångad, vilken tur att det är så bra nu!
