silvergreger

Nu har Greger kommit till sitt nya hem i Vadstena. Trots allt nytt (alla nya människor, alla nya hästar, helt ny plats osv.) så är han lugn och trygg redan. Lite orolig var han i hagen när de släpptes ut i morse men det är ju inte så konstigt. Ny hage (som var stooor och mycket intressant att utforska) och sju helt främmande hästar. Men eftersom de andra hästarna är de största matvraken som gått på denna jord så brydde de sig mer om maten än om Greger som gick på egna upptäcksfärder för att kolla in staketen.

   Det var även ganska intressant att stå och kolla på och lukta efter grannens kor som går bredvid hästhagen. Så dem ska vi gå och hälsa på någon dag och stifta nya bekantskaper. Kanske behövs det hjälp att valla in dem ibland när de har fått för sig att gräset är grönare på andra sidan och kommer på att även kor kan hoppa över staketet....

   Naturligtvis har det redan inhandlats lite nya grejer till underverket, tog svängen förbi Sharpman efter att ha varit på ridskolan i Boxholm med kusinbarnet. Ny grimma (även om man redan har åtminstone 6-7 fullt funktionella grimmor från sin ganska långa hästtid) och grimskaft, bett, nya stigbyglar och ett hönät. Han blev jättefin i grimman som var brun och beige - randig så det blir nog hans färger..;) Det är så kul att bli larvig och köpa massa matchande saker till sin häst, eftersom det är ens egen helt och hållet. Det går över om någon månad eller två när man inser hur mycket pengar man lagt ut på hästkraken. Speciellt när man jämför med sig själv och upptäcker att det var ett halvår sedan man köpte en klädtrasa till sig själv... Haha.

   Nu på kvällen åkte vi upp för att släppa in hästarna, så att allt gick rätt till och för att se om Greger fattade vart han bodde. Det gjorde han nog men ville väldigt gärna följa med Lady bort till hennes box istället så jag fick ledsaga honom lite. Inte dåligt att skaffa tjej det första man gör. Vilken charmör! Sedan blev det uppställning i gången och borstning vilket var skönt tyckte Greger. Allra skönast var det att bli kliad så klart men att bli ren är inte så dumt det heller.

   Jag tror att vi har fått tag på en riktig guldklimp och jag tycker redan så mycket om honom att det värker i mitt hjärta (speciellt när jag såg han och Pingu hälsa på varandra första gången, då kunde jag nästan förstå hur det måste kännas att få barn och ens moderskänslor väcks). Helt otroligt med tanke på att man absolut inte känner honom än men han inger liksom ett lugn av något slag. Det är inte dåligt att en tre och ett halft åring är så trygg i sig själv, all cred till Janette som jag köpte honom av. Hon har gjort ett så himla bra jobb med honom. Världens mysigaste Silver-Greger.<