silvergreger

...hur mycket jag tycker om min häst. När jag kom cyklande till stallet idag (förövrigt första cykelturen på evigheter, jag trodde jag skulle dö... Lyckades dessutom vurpa pga en lerhög på grusvägen så dagen började ju bra...;) var hästarna ute och jag såg Greger längst bort i hagen. Ropade hej åt honom och var gör inte den lilla underbara saken då om inte vandrar iväg från polarna och till mig. Sötnosen men han blev lite fundersam när jag inte tog in honom direkt då. Han stod och väntade en stund vid staketet när jag började mocka och fixa höpåsar men sen gick han på äventyr igen.

   När jag var klar och skulle ta in honom så stod han och kelade med lady. När jag kom gnäggade (!) han åt mig (världens näst sötaste gnägg förresten, Pingu låter gulligare för han gnäggar så hest) och kom fram till grinden direkt.
   Efter att ha borstat fram en häst under all lera gav vi oss iväg till paddocken för longering. Det gick väldigt bra, han gick på en fin volt runt mig i båda varven. Övar mycket röstkommandon och jag kan garantera att halten kommer vara lättast... Tvärstannar så fort man säger ptroo..:)

   Efter longeringen gick vi ner till r50 för lite trafikträning. Greger tyckte det var skittråkigt och undrade vad sjutton vi gjorde där, bilar är ju så tråååkiga. Naturligtvis kom inga långtradare heller som jag hoppats på så så mycket för den "trafikträningen". Tror visserligen inte att det kommer bli några problem för gossebarnet är av den orädda, nyfikna och undersökande typen och inte spring-för-livet-där-ligger-en-barkbit - typen men ändå..

Prövade förövrigt kopparbettet med fasta D-bettringar och satte på nosgrimman på tränset eftersom han fipplar så mycket med bettet. Det blev mycket bättre och nu tuggade han bara på bettet för att han slappnade av och började jobba. Dock så tuggar han gärna fortfarande på longerlinan så den får jag smörja in med något illasmakande medel nästa gång. Annars måste jag snart köpa både ny longerlina och diverse grimskaft.. Tuggmarodören Greger.