silvergreger

Igår blev det en händelserik ridtur tillsammans med Lanciska och Bitto. Vi bestämde oss för att skritta ut en liten sväng på kusarna, Greger och jag har inte ridit ut förut vi har bara promenerat och tömkört utanför paddocken hittills. Det gick bra i ungefär 100 meter (från stallplan och bort förbi grannens tomt) och sen började kalaset.
   Det blåste nämligen lite ensilageplast från ett släp som stod parkerad på ett gärde. LIVSFARLIGT tänkte både Greger och Lanciska och hoppade ut på gärdet i full kareta. När jag tog tag i Greger så krökte han ihop halsen och började hoppa på stället med frambenen. Sedan backade han och höll på att stolla sig så tillslut hoppade jag av och backade honom ordentligt själv. Gick sen fram till den otäcka plasten och slängde den runt halsen på honom och lät honom pilla lite på den. Då var den minsann inte ett dugg farlig längre...
 
   Sedan kom problemet.. Hur kommer man upp på en häst utan bänk? Jag är inte världens smidigaste och föredrar att hoppa upp från en bänk/pall istället för att slita på hästens rygg och sen så är jag nog ganska lat. Men i alla fall så gick vi en bit längs gräsvägen och så tänkte jag försöka hoppa upp från en grässlänt. Jag placerade Greger nedanför och klev upp så jag stod högre än honom. Och han följer efter, dömt att misslyckas eftersom han jämt tror man hittar på något nytt och spännande själv om man lämnar hans sida. Tillslut kom jag upp och vi fortsatte ner mot Västra Stenbyvägen och vände där nere. När vi kom upp och fram till ett ställe som kallas Kallandersta så började Greger bete sig konstigt, han backade och körde ner mulen i marken. jag blev arg på honom och drev fram honom. icke sa nicke tänkte Greger, här ska jag äta!
   Han backade med mulen nere i marken i 190 knyck bakåt. Ut på gärdet och bort från Lanciska (så mycket för att "unghästar oftast följer den äldre häst som är med på turen"). Det stora avsläjandet kom ganska snabbt från Bitto.
 
Bitto: "- ehh.. Nä jag ska nog inte säga vad jag och din mamma gjorde igår."
Jag (med mord i blicken och morrande röst): "- Jag gissar på att ni var här och BETADE matvraken igår!"
Bitto: "- Hehe.. ja vi var nog det.. hehe."
Jag: "- Inte ens om man är Gregers mormor får man göra det längre, han är ett för stort matmonster för det! Åtminstone inte förens han har lärt sig att man går fram för tryck och att man lyssnar på den som sitter på..."
Bitto: "- Skäll inte på din mamma bara, hon...
Jag: "- Det ska jag inte, vi ska ha en konstruktiv diskussion om att hon ska ge fan i att skämma bort honom..."

Jag hoppas alla som läser det här förstår att jag egentligen var mest full i skratt och inte så arg som citatet påskiner. Jag kan se det komiska i det mesta. Men jag föredrar när hästar inte beter sig på det här viset. Och mamma får inte beta honom något mer. Då lär hon aldrig få ha mina barn hos sig (om jag får några). Kan tänka mig att hon är ganska bra på att skämma bort alla sorters barnbarn, vare sig de är två- eller fyrbenta.

Idag red jag med Pia och det gick bra, lite studsig och halvskraj hela tiden bara men det är väl sådant man får ta. Han är ju ändå bara en bebis (tycker han och det spelar han på). Likaså Daphne (endast 14 år..;) så det var två av samma sort ute idag. I paddocken gick det dock jättebra och han lyssnade mycket bättre än han någonsin gjort tidigare. Tur för honom det..;)