silvergreger

Jag har ägt Greger i snart två månader och han har redan tagit hela mitt hjärta. Jag blir glad så fort jag ser honom och alldeles varm i hjärtat när jag pratar om hono eller tänker på hnoom.
   Ibland har jag undrat vad jag gett mig in på, de där jobbiga dagarna när han bara bråkar och trilskas och jag blir så trött på honom. Men så trycker han in hela huvudet i famnen på mig eller ser på mig med sina vackra, busiga ögon och ser så söt ut så att man smälter igen. Han är helt underbar.

   Jag kommer aldrig att kunna sälja honom någonsin, han och jag ska bli gamla tillsammans. Även om jag egentligen kanske inte har råd så är han min. Jag försakar hellre nya kläder (bara onödigt att köpa nytt när man har andra kläder som funkar utmärkt) och det finns billig mat. Jag kan bara inte vara utan min prins, även om jag har lust att sälja honom ibland. Men som sagt, han smälter alltid mitt hjärta igen. Och igen. Och igen. I all oändlighet.

  Idag har vi travat och övat på att flytta för vikthjälper, vilket går riktigt bra. Lite trams kanske men inget farligt. Han är ju bara en strulig tonårsgrabb med noll koll på benen.

Silver Tail Gregory, en himmelsk röra från himmelen..;) För det mest är han därifrån i alla fall.:P