silvergreger

Idag blev det en lång tur som inkluderade en hoper grävlingar (mitt på dagen!) som sprang som dårar i skogen (förvirrade barn som Greger trodde han kunde leka med), mycket trav och galopp, soooool och plaskande i vattnet. Helt enkelt underbart men jag kan lova att min fyrbenta kamrat var mycket mör när vi slutligen kom tillbaka till gårdsplanen. Själv hade jag kunnat rida i ytterligare två timmar men Greger var nog tacksam över att vi inte fortsatte.

Igår frågade en tjej på jobbet mig om varför jag tycker så mycket om ridning och hästar så mycket. Hon själv kan inte förstå vitsen med det hela. Jag försökte förklara men fann tillsut inga ord. Det måste ju liksom upplevas.

Träffar man andra hästfrälsta är det ju liksom bara att nämna stubbåkrar, sandstränder, en perfekt utförd skänkelvikning eller faktumet att hästen kommer gnäggande och springande mot en i hagen för att ögon ska börja glittra.Ett leende sprider sig då i ansiktet och man drömmer sig bort utan att behöva diskutera det vidare.

Fantastiskt, underbart, medicin för själen. Obeskrivligt egentligen.

(och jag vet att ni log när ni läste om stubbåkern)