måste skryta lite

Känner för att skryta över min enormt duktiga häst idag. Jag har två bekanta som har hästar i samma ålder (födda 2003 alltså) som Greger (båda är dock några månader äldre, ridna längre och ston). De verkar ha världens problem med sina hästar. Vågar inte rida ut på egen hand, vill helst hålla sig på inhägnat område och slängs av kors och tvärs. Ena sekunden går hästarna på bakbenen för att i andra stunden sparka bakut eller bocka som galningar.

När de rider ut i trafiken blir hästarna studsiga och oroliga. Svårt att stå uppbundna i gången och måste kollas hela tiden.

De litar inte på sina hästar alls tycker jag det verkar som. En sak som jag ser som en självklarhet om kemin ska fungera mellan häst och ryttare. Jag kan helt ärligt säga att jag litar på Greger till 110 procent. Han rör inte en fena ute i trafiken (tycker bara det är kul när stora lastbilar eller motorcyklar far förbi i en faslig fart) och jag rider nästan alltid ensam. Över en 90-väg eller längst en lite lugnare landsväg, han har ALDRIG hittat på något alls, aldrig blivit rädd på så vis. Visst har han gjort sina femöressvängar när det flugit upp änder ur diken och så men då vänder han bara runt ett helt varv, hamnar i ursprungsläget och fortsätter sedan framåt om man säger åt honom att han ska det. Kika på grejjer kan han göra om man travar eller galopperar på en gräsväg tex men det är också allt för han fortsätter i samma fart och hoppar inte åt sidan.

En enda gång har han sprakat bakut och det var typ det fjösigaste jag någonsin upplevt. Om jag inte visste bättre (efter att ha betraktat honom i hagen ett antal gånger där han styr sig galet mycket) så skulle jag tro att han inte ens kunde bocka, sparka bakut eller stegra sig.

I gången kan jag lämna honom uppbunden utan problem. Okej att han tycker det är tråkigt men han står snällt och väntar. Kanske gnäggar lite för att se till att jag inte glömmer honom. Lös kan han stå också men eftersom han är en pillimarisk och nyfiken ung man så är risken att han river stallet. Eller åtminstone välter alla skottkärror och slänger iväg några grimmor. Inget elakt alltså, han är bara så intresserad av allt som finns.

Aldrig några problem med hovslagare eller veterinär.  Lite löjlig är han om han har "ajaj" någonstans men han sparkas inte eller så, bara visar att det är JÄTTEsynd om honom. Problemet där är väl återigen hans nyfikenhet eftersom han gärna vill hålla koll å vad man gör med honom Men det är ju hans charm så att säga.

Han har bara blivit riden i lite mer än ett år men utvecklas jättefint. Att han är unghäst går väl inte att missa eftersom han fortfarande är lite av en vingelpelle och så kan han inte allt till punkt och pricka. Hellre skynda långsamt och få en hållbar häst som är precis som man vill ha den än att köra slut på den genom att vilja alltför mycket alltför fort tycker jag. Jag har planerat att ha honom hela livet så vi har inte bråttom.

Okej, långt inlägg med bara lovord. Fast han är faktiskt bäst, det bara är så. ;)


Kommentarer
Postat av: Myra

Visst. Det finna alltid undantag. Men de är få, och jag tänker inte prata om dem nu.
Vad som överlag gäller är att det ska finnas ett förtroende och ömsesidig respekt mellan häst och ryttare. Funkar det så så finns det få, små eller inga problem. De så kallade 'problemhästarna' försöker nio gånger av tio bara tala om att något är fel. Och lika många gånger så är människan för okunnig för att se och/eller kunna ta reda på vad det är.

Hade alla haft samma relation som du och Greger, så hade hästvärlden varit långt bättre än idag! :)

2008-05-07 @ 21:06:47
URL: http://myrasmysterier.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0