silvergreger

Igår gick det jättebra att rida. Greger samarbetade verkligen och var uppmärksam hela tiden. Han är snäll för det mesta men ibland så finns det så mycket annat att fundera på så att han "glömmer" bort att jag faktiskt sitter på ryggen. Blir då superförvånad om jag tar tillbaka honom ordenltigt för att få honom uppmärksam och så rynkar han sin lilla mule bara för att han blir sååå sur. Efter ett tag är det glömt och han blir glad igen.

    Igår hade jag ingenting i handen, han bjöd på bra hela tiden, tog tempoväxlingarna som ingenting och fattade rätt galopp hela tiden. Det känns verkligen att han har utvecklats så himla mycket på de här lite mer än sju månaderna jag har haft honom. Vi håller på att växa ihop.:)

Idag blev det marktträning och promenad i det fina höstvädret. Stod och såg ut över Östgötaslätten och Vätterns klara vatten och bara kände hur bra jag mådde av allting. Det finns inget bättre än att tillbringa tid med hästen, speciellt som han njuter lika mycket som mig vad gäller vackra utsikter. Fick han bestämma skulle vi kunna stå i en halvtimme och bara kolla på allting. Med mulen i min nacke och spetsade öron.
   Jag älskar honom så att det gör ont. Jag låter honom aldrig försvinna.