silvergreger

Eftersom vi vill få ordning på lastningen (se föregående inlägg, jag blev inte alls arg fast mamma trodde det) osv så har vi bestämt oss för att lämna bort Greger en månad. Eller lämna bort och lämna bort, jag lär hänga där varje dag ändå tror jag och det är också meningen. Han ska lasttränas och åker samtidigt på tillridning, varför inte passa på när man har chansen liksom?!

   Men i alla fall. Idag var Emmelie och tränade lite med Greger för att se om det gick att åka dit med honom redan idag. Det blev inte så även om lillpojken gick in i transporten flera gånger. De kommer och hämtar honom i morgon istället så att vi inte stressar fram.
   Det var hur härligt som helst att både känna och se hur LUGNT Emmelie gick till väga. Jag själv tog det hela med ro och jag är annars den som brukar bli mest uppstressad när det kommer till lastning (speciellt av mina egna hästar...). Utan skrik, tvång eller våld fick Emmelie Greger att verkligen lyssna och förstå vad hon ville. Började med grunderna så som att backa undan för henne när hon bad om det, så som han ska göra för att hon ska kunna visa att det är hon som är ledaren. Det roliga är att jag har övat samma saker och att han fakiskt lyssnar till mig, dock krävs det ÄNNU mer diciplin det är jag väl medveten om.
   Sen fick han gå på sidan över lämmen ett flertal gånger och trixa lite grann med allt möjligt där vid transporten. Efter ett tag gick han in i transporten självmant och Emmelie backade ut honom igen. Då var det knappt så att han ville gå ut och tyckte det var jättekonstigt att han inte blev inskuffad, fastbunden och fick en lämm uppslängd bakom rumpan. Men han accepterade det också (såklart det är ju Greger.;) och han gjorde som Emmelie ville.

   Så som sagt, mitt lilla hjärtebarn Greger ska vara hos henne en månad och lära sig lite vett och ettikett vad gäller transporter och vi också för den delen. Men jag känner redan nu hur konstigt och ledsamt det kommer att kännas även om jag kommer vara hos honom i stort sett varje dag och att det inte alls är lågnt dit. Men jag är så van att vara den som har huvudansvaret för honom (det har jag ju fortfarande på sätt och vis) och jag (jag vet det låter otroooligt bortskämt) har svårt för att låta någon annan ta hand om MIN häst. Men det är skönt att ta itu med problemet och jag litar till hundra procent på Emmelie och hennes mamma. Så det blir nog bra och sen kan vi forhoppningsvis skryta om att vi faktiskt har TVÅ lättlastade hästar i vårt annars så transportfientliga stall.:P Gött mos liksom. haha.