silvergreger

Tack och lov för att jag brås på min pappa. Mornar är till för att utnyttjas, man ska inte ligga och dra sig alltför länge i bingen för då går hela dagen förlorad. Åtminstone känns det som det.

Idag blev det verkligen ett stort plus poäng till mitt morgonpigga jag. Det småregnade i morse när jag åkte upp till stallet och jag tackade mig själv för att jag pallrade mig upp. Gregers vackra, nästan lysande, gröna regntäcke åkte på innan de nio fyrbenta vännerna i stallet fick traska ut i hagen och käka frukost.

    45 minuter senare, efter kaffe hos mormor, mockning, matgöra och sopning av hela stallet så var inte täcket så vackert längre. Mest lerigt och kladdigt. Men hästen var ren. Tur det.

   Så idag blev det en 20 minuters barbackatur på grusvägarna med lösgörande arbete. Jag är glad för att jag har ridit så mycket utan sadel i mina dar. Greger kan nämligen vända på en femöring och göra lite väl tvära svängar ibland och det är inte alltid så lätt att hålla sig kvar på en välborstad och rätt så spinkig hästrygg. Men jag lyckades sitta kvar. Yesyes, annars hade jag kommit hem och sett ut som ett vandrande lermonster, sanna mina ord. Det är mini-ler-sjöar överallt.

Silver Tail Gregory - my number one.