silvergreger

Idag blev det en ridtur i skritt och trav med inlslag av volter, ridvägar och halter. För mig gick det bra, Greger skötte sig finfint och tyckte det var kul trots att det blåste och var grått och tråkigt på himlen.

   Med anlening av rubriken kanske en förklaring är på sin plats... Greger och jag vill säga förlåt till Frida (det har vi redan gjort öga mot öga visserligen men det skadar aldrig att säga det igen). Det var nämligen som så att hon var med och longerade Pingu och sen frågade jag om hon ville sitt lite på Greger. Det ville hon och jag bedyrade att han ALDRIG hade gjort något farligt, han är bara lite unghästvinglig och man får lirka lite mede honom osv osv. Jo jag tackar! I början var han väl snäll och skötte sig och de var så fina tillsammans Frida och Greger. Sen fick prinsen för sig att han skulle äta av en grästuva som såg extra god ut i kanten av paddocken. Han får absolut inte äta med mig men han tänkte väl att han kunde prova om han fick tillåtelse med denna nya ryttaren på ryggen. 
   Dock är Frida och jag av samma åsikt och vi tycker inte att hästar ska äta om man inte ger sin tillåtelse till det. Så Frida reagerade automatiskt med att morra lite åt honom och sen driva honom framåt. Då började Greggan trava med ett hopp (han gör så för att komma igång i en annan gångart, fråga mig inte varför...) och när Frida skulle stanna honom så svängde han runt och både häst och ryttare kom i oblans. Så Frida ramla i backen och Greger studsade iväg över plan. Han upptäckte att han var fri och blev lycklig. Sen tänkte han efter och märkte att det fattades något och fick dåligt samvete när han såg Frida ligga på marken.
   Efter att jag fått en smärre hjärtattack och frågat Frida hur det gick (det gick skapligt) så fångade jag in Greger, vilket inte var några problem. Frida kravlade sig upp ur sanden med ett skadat finger. Först trodde vi att det var brutet men kom underfund med att hon kunde röra det. Dock var nageln och fingertoppen typ halmosad och det blödde. Men hon satt upp igen och skrittade en bit ändå.

   Väl nere i stallet blev det tvätt av sår och plåsterpåtagning. Tur att Frida är på god väg att bli en färdigutbildad sjuksköterska så att hon kunde undersöka sig själv. Dessutom har hon provat på smärta (frivilligt stoppat ner foten i 60 gradigt vatten... blandannat) så hon överlevde. Jag däremot har konstaterat att jag defenitivt inte ska jobba inom något yrke där man måste hjälpa andra människor med sår och sådant som gör ont. Det gör ont i hela mig och jag kan inte ens sätta fast ett plåster utan att tycka jättejättejätte synd om människan som måste få det på sig.

   Så; FÖRLÅT Frida, hoppas du tycker om oss ändå..:/
                                        Puss&kram från Sarah och Greger