silvergreger

Idag blev det tömkörning som gick skapligt. Dock var vädret inte det bästa, det snöade, ösregnade och haglade om vartannat plus att det blåste tokmycket så Gregergubben var inte jättekoncentrerad. Det är sådan dagar man är glad att man har en unghäst och inte behöver ha dåligt samvete för att man bara jobbar med dem en kvart-tjugo minuter eftersom de inte ska jobba mer.. hehe.

Sedan blev det spontan lastträning. Det var bara jag och Pernilla som krånglade med honom. Jag höll på att frysa ihjäl men Pernilla höll sig varm eftersom det var hon som fixade in honom i lådan. Jag tror att Greger för tillfället inte är så förtjust i henne.
   Han gick in en gång efter kanske tio minuter och då fick han stå inne ett tag och sedan backades han ut. Då tänkte vi att eftersom det gick så bra så går vi in en gång till, han hade ju trots allt nuss varit inne i lådan utan några större problem. Pyttsan! Han började krångla som värsta åsnan och bara kastade sig bakåt (med resultatet att Pernilla fortsatte att backa honom bakåt tills han förstod att det var han som gjort bort sig..) Aja tillslut fick vi in honom men så fick han för bråttom ut och kastade sig själv bakåt utan att Pernilla givit honom tillåtelse. Så det var bara att kämpa ett tag till. 
   Efter en och en halvtimmes träning och envist trälande så frångick vi våra principer och jag gick för att hämta en bunke med betfor. Då klev han på som bara den. Matvrak! Detta ska dock inte bli en vana men eftersom jag var halft ihjälfrusen (jag stod vid tillfället klädd i en tomtedräkt som jag hittade i bakluckan på vår bil samt min fleeceväst och mormors jacka, en syn för gudar kan jag lova) och att tiden rann iväg rätt fort. Mina hundar var tvugna att få komma ut och Pernillas barn skulle komma hem från skolan, det fanns inte tid för mer trälande.

Så vi vann och Greger blev glad när han äntligen fick gå ut i hagen igen. Och jag var lycklig eftersom jag fick åka hem och ta ett långt och varmt (samt smärtsamt) bad. Det behövde min kropp kan jag lova.