Ledarskap eller inte!
Hummm det här med ledarskap är inte lätt. I dag var det meningen att Gregge skulle få åka iväg till det stora "smörgåsbordet" dvs sommar hagen.
Vi hade ordnat så att Pingu ponny skulle få gå tillsammans med två små shettisdamer i några veckor så att Gregge skulle kunna få käka gräs tillsammans med dom övriga på en gång.
Eftersom jag inte har ridit honom speciellt mycket och att Sarah jobbade så tänkte jag att jag kör upp honom medans dom andra red upp sina hästar.
Jag förstod på en gång att jag inte klarar av det hela själv, så jag ringde till min vän Carina som är riktigt duktig med hästar och ledarskap.
När sedan dom andra givit sig iväg så sa jag en aningen skeptiskt " ska vi se om vi får in honom nu då".
Carina sa att så fick man ju inte tänka utan "nu ska han in" det är väl det som kallas mental träning.
Sagt och gjort jag gjorde iordning en "mut" bunke med lite gott i eftersom det gick så bra med bunke då Sarah och Pernilla lastade.
Men ni har nog redan räknat ut att den här gången gick det inte alls.
Carina tog över och försökte att lära Greger lite hyfs och hon fick honom att sköta sig riktigt bra genom att gå undan för henne mm.
Sedan fick vi faktiskt in honom men eftersom vi bara var två stycken så fattades det några armar så när Carina skulle flytta tillbaka mittlemmen så kastade han sig ut och kom på att det är bara att göra så när man kommer för långt in i den "otäcka" lådan.
Tyvärr så fick vi ge upp tillslut efter att vi "tvingat" honom att stå still på lemmen ett tag, ta ett steg framåt och att JAG sedan backade ut honom.
Jag blir så ledsen på mig själv (det är ju inte Gregers fel att jag inte fixar det här med ledarskap) men skam den som ger sig nu har jag tagit tag i saken och ringt till ett par tjejer som inte bor så långt härifrån, som ska komma och lära mig hur jag ska få det här med ledarskap att fungera.
Hoppas bara att inte Sarah blir arg på mig för att jag har ringt till dom men om jag nu ska ta hand om den lille skurken helt själv (när Sarah läser på universitetet ) så känner jag att jag bara måste få hjälp.
I morgon får nog Sarah och jag rikta in oss på en riktigt långpromenad till "smörgåsbordet".
Mormor Mia (som trots allt älskar sitt lilla barnbarn)
Vi hade ordnat så att Pingu ponny skulle få gå tillsammans med två små shettisdamer i några veckor så att Gregge skulle kunna få käka gräs tillsammans med dom övriga på en gång.
Eftersom jag inte har ridit honom speciellt mycket och att Sarah jobbade så tänkte jag att jag kör upp honom medans dom andra red upp sina hästar.
Jag förstod på en gång att jag inte klarar av det hela själv, så jag ringde till min vän Carina som är riktigt duktig med hästar och ledarskap.
När sedan dom andra givit sig iväg så sa jag en aningen skeptiskt " ska vi se om vi får in honom nu då".
Carina sa att så fick man ju inte tänka utan "nu ska han in" det är väl det som kallas mental träning.
Sagt och gjort jag gjorde iordning en "mut" bunke med lite gott i eftersom det gick så bra med bunke då Sarah och Pernilla lastade.
Men ni har nog redan räknat ut att den här gången gick det inte alls.
Carina tog över och försökte att lära Greger lite hyfs och hon fick honom att sköta sig riktigt bra genom att gå undan för henne mm.
Sedan fick vi faktiskt in honom men eftersom vi bara var två stycken så fattades det några armar så när Carina skulle flytta tillbaka mittlemmen så kastade han sig ut och kom på att det är bara att göra så när man kommer för långt in i den "otäcka" lådan.
Tyvärr så fick vi ge upp tillslut efter att vi "tvingat" honom att stå still på lemmen ett tag, ta ett steg framåt och att JAG sedan backade ut honom.
Jag blir så ledsen på mig själv (det är ju inte Gregers fel att jag inte fixar det här med ledarskap) men skam den som ger sig nu har jag tagit tag i saken och ringt till ett par tjejer som inte bor så långt härifrån, som ska komma och lära mig hur jag ska få det här med ledarskap att fungera.
Hoppas bara att inte Sarah blir arg på mig för att jag har ringt till dom men om jag nu ska ta hand om den lille skurken helt själv (när Sarah läser på universitetet ) så känner jag att jag bara måste få hjälp.
I morgon får nog Sarah och jag rikta in oss på en riktigt långpromenad till "smörgåsbordet".
Mormor Mia (som trots allt älskar sitt lilla barnbarn)
Kommentarer
Trackback
