Evighetsuppehåll i bloggen

Har inte uppdaterat här på evigheter så det finns egentligen MASSOR att berätta. Men för att göra en låååång historia kort så sammanfattar jag perioden på lastträning/lite tillridning såhär:

# Greger går nu in i transporten själv om man visar vägen, trycker lite vid bogen och klappar honom på rumpan. Det svåraste är att få honom att backa ut igen eftersom han har kommit på att det är mysigt att stå inne i lådan och mumsa hö.

# Jag har för den delen inte blivit av med transportskräcken men det går betydligt bättre nu. Började nästan gråta (av lycka inte ångest) när jag lastade honom själv sist.

# Greger tar galoppfattningar i båda varven i alla fall enligt Emelie så vi får väl hoppas att det är riktigt.;) Har nämligen inte hunnit prova det än pga att vi bara skrittade på honom en tur och nu har han lyckats vricka till sig i hagen och bli halt. Klumpedunsen har ont och tycker VÄLDIGT synd om sig själv. Stackaren. men det går nog över snart för det såg mycket bättre ut idag. Han var bara lite svullen.

# Jag har blivit hel igen och det inträffade samma dag vi tog hem honom. Jag behöver nog honom mer än han behöver mig.

Förövrigt kan ju nämnas att Pingu varit iväg på ridläger och fått massvis med beröm där. Roligt att höra (även om vi har hört det många gånger förut) eftersom det faktiskt är jag och mamma som har fått honom dit, till att vara så välriden och ordentlig (för det mesta ska tilläggas för ibland flyger en liten djävul in i honom och han blir på bushumör).
   Pingu är nog den häst som betytt mest för mig och många andra. Vi lånade ut honom på foder i tre års tid till en flicka som inte klarade av sin egna häst (den var så ung och en riktig piggelin) så vi bytte. Det känns skönt att man har kunnat hjälpa barn att lära sig rida med hjälp av det lilla underverket. Och han är riktigt duktig faktiskt. Jag kom trea i ett klubbmästerskap i dressyr bland c och d ponnyer när jag var nio och det glömmer jag aldrig (ska tilläggas att jag nog mest inte glömmer det pga av att jag inte fick rida något ärevarv eftersom vi lastat in Pingu i transporten, övertygade om att det inte skulle bli någon placering... det grämmer mig fortfarande, haha). Min superhäst!

Summan av kardemumman: Nu är jag alltså så lyckligt lottad att jag har två superhästar (ja i alla fall  i mina ögon..) och det är inte så pjåkigt.<3

Silver Tail Gregory, the one and only, is back in the game!

Kommentarer
Postat av: Carina

Hej. Ni har verkligen gjort ett kanonjobb med Pingu ponny, eller Ringo Star som han heter. Tänk vad många barn som fått möjlighet att lära sig rida på honom. Alla älskar honom. Förmodligen finnns det många kylskåp som pryds av en bild på honom. Han var lika omtyckt när Hanna hade honom oxå. När vi red kom folk ut ur hus och bilar stannade för att tala om vilket fint litet ekipage det var. En och annan gång fick de ställa upp på fotografering oxå. På ridskolan var han favoriten när han kom med alla flätorna varje fredag. Och på löshoppningen samlades folk för att titta på den lilla höjdhopparen. Vi fick redan då många förfrågningar om han inte var till salu. Men en sådan pärla säljer man bara till speciellt utvalda, som ni vet;0) Ha det gott!!! Lycka till med båda pållarna.
Kram Carina å alla hulliganer på Stenstorp.

2007-07-18 @ 14:24:58
Postat av: Myra

Nice to have you back!
Och du verkar vara lika lyckligt lottad som jag, och fått tag på de perfekta hästarna. :) Det är SÅ skönt när det klickar.

2007-07-20 @ 17:46:47
URL: http://myrasmysterier.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0