silvergreger

Idag jobbade jag Greggan från marken och det gick jättebra. Trots fyra fyrbenta okända åskådare i hagen bredvid paddocken så var hans uppmärksamhet riktad mot mig hela tiden. Jätteduktig och det blev även lite trav över bommar. Lite skutt tills han kom på att man faktiskt behövde lyfta lite mer på fötterna för att komma över.
   Tog en om väg tillbaka till hagen och promerade förbi både låtnde lador och skrotgårdar. Greger är dock så smart att han inte tycker sådant är farligt utan bara intressant. My sweetheart.

   Igår var jag och Frida ute på äventyr med hästarna och red ner till Autobahn, en flera kilometer lång gräsraksträcka. För att ta sig ner dit måste man gå i kanten på ett gärde (som legat i träda men nu är plöjd) och det orsakade några smärre problem. Inte så att Greger inte ville gå (tvärtom!) utan att han inte lyckas hålla koll på sina ben samtidigt som han ser sig omkring och undrar vart vi är på väg. Snubbel, snubbel säger jag bara. På vägen tillbaka tyckte han att det var bättre att balansera på gräskanten med följden att han nästan klättrade upp på stengärdsgården bredvid. Lyckades dock övertala honom att det inte var så smart att öva balansen just på det sättet så vi gick resten av vägen i gärdeskanten istället. Tack och lov.

    Greger har nog inte fattat det där med att det är meningen att unghästar ska följa de äldre och tryggare hästarna på uteritter. Nej han föredrar att stega på först och leda truppen (antagligen för att han vill vara först med nya upptäckter...). När han älgar iväg med sina sjumilakliv hinner inte ens Lancer, som är stallets näst störta häst, med. Jädrar vilken lägning han kommer kunna få i dressyren senare i livet. Dessutom har han underbara gångarter. Superduper Greger.