silvergreger

-Ja vad ska man säga, annat än att den lille, kan konsten att skrämma upp en rejält. Det var nämligen som så att när jag skulle hämta in honom ifrån hagen i lördags,  stod det naturligtvis en massa hästar i vägen för den ena grinden.
Jag tänkte som så, att det är ju ingen mening med att utmanna ödet genom att tränga mig igenom den matsugna skocken, utan jag tog helt enkelt och knallade runt stallet så att jag skulle kunna gå ut den andra vägen.
När jag stod där och mixrade med grinden så blev Greger "skit" rädd för något (har ingen aning om vad) han slängde sig bakåt så att grimskaftet gled ur näven på mig.
Sedan gjorde han en helomvändning och for iväg genom hagen med grimma och grimskaft hängande efter sig.
Alla dom andra hästarna gav sig efter honom,varenda en blev som tokiga galopperade, bockade samt brallade helgalet, den som var värst var ju som ni alla förstår.......Greger.
Det är otäckt hur många tankar som man hinner tänka när något sådant här händer, den första som kom upp i skallen var, hur sjutton ska jag kunna berätta för Sarah att hennes häst har trampat på grimskaftet och brutit nacken? Var får jag tag på en ny Greger (som om det skulle finnas)?
Hur ska jag få stopp på dom?
Alla andra som var i stallet kom springande och frågade vad dom kunde hjälpa till med?
Släng ut mat blev min kommentar och tack & lov  är dom ju matglada så när maten serverades, lugnade dom ner sig en och en t.o.m älskade Greger gick fram till en hög så att vi fick tag i honom, utan att han hade hunnit bruttit nacken.
Tack alla ni som hjälpte till.

Tack & hej från Mormor Mia